Speak »l.h«

0.8

"Okey I might know a book that is something for you" sa han och började gå mot hyllorna.
"Here you go" sa han och gav mig en bok.
"Midnight Care is a great book. It's about a girl who loose her parents and moves to another country to start over but things doesn't goes as plan" wow vad ironiskt ellerhur?
"Thank you" mimade jag och började ta fram min lånekort men stoppades.
"You can have it" sa han och log. Han gick med den bakom disken och gjorde Gud vet vad?
Han gav mig boken och log med sitt bländade leende.
"What's your name?" frågande han.
"Lou" mimade jag.
"Lou?" jag nickade på huvudet. "I'm Matthew but you can call me Matt, nice you meet you. I hope you'll come back?" sa han och blinkade med ena ögat. Jag bara log lite och gick ut ur biblioteket. Jag var tvungen att fixa mig ett jobb idag också så jag gick in på min favorit affär, såklart musikaffären.
Efter ca en timma av förklarande och argument så fick jag jobbet. Jag började imorgon klockan 5pm vilket känns rätt så skönt. Hoppas bara på att mina nya arbetskamrater är snälla.
Jag gick in på ett gulligt litet café och beställde en kopp kaffe och en macka. Jag satt mig vid ett fönster och tog fram mina böcker. Tänkte göra bort några läxor innan jag for hem. Klockan har fortfarande inte så mycket så jag fortsatte. Efter att ha gjort massa läxor så tog jag fram min skrivbok eller journal som jag mer gillar att kalla den för. Jag lindade av det tjocka läder bandet från boken och öppnade den försiktigt. Jag tog min penna och började skriva.
"Sometimes life can be so hard but everything has a happy ending. I think that my life is like in a book or something because I did not choose this story of my life. I would've chosen a happy girl with a happy 'living' family and a great scholarship to a great college. But I'm afraid I can't choose my own story... maybe I just have to wait and see what happens next. Take it as it comes... "'
Kanske blir saker och ting bättre snart? Jag har fått ett jobb på musikaffären, har gjort bort massa med läxor och sånt som jag inte behöver oroa mig om sen, jag må kanske bo hos familjen Lane men det kommer säkert att gå bra. Stolt är ordet jag söker. Jag tänkte positivt för en gångs skull, första gången sedan jag flyttade hit. Detta med Luke och Michael är någonting jag får tänka på senare för jag måste hem nu. Jag packade ner sakerna i väskan och märkte boken från biblioteket som jag hade fått av den där killlen, Matt. Jag plockade upp den, öppnade första sidan och en lapp föll ner i mitt knä. Jag öppnade lappen och där stod det.
"Call me, Matt" och hans nummer. Jag kände hur mina kinder blev rosröda och jag stoppade fort ner boken och lappen.
Jag började gå den 30 minuters långa promenaden hem. Jag tog fram min ipod jag hade fått av pappa några dagar innan han dog. Han hade gjort en playlist på den med alla låtar han och jag brukade lyssna på medans vi brukade fara runt med hans målerifirma och måla hus och rum. Det var mitt sätt att få ihop pengar. Hans firma var den bästa i hela Ohio så han var en ganska välbetald man. Mamma jobbade som frisör, Ohios bästa frisör. Hon flög ganska mycket till typ Paris och sånna städer för att gå på modevisningar och göra modellernas hår. Hon hade också ganska mycket pengar. Men genom att hon var borta så mycket så kom jag och pappa väldigt nära varandra. Jag saknar dom så sjukt mycket. Jag saknar varje liten sekund av tiden jag var med dom. Genom att dom inte får prata så ska inte jag prata heller. Det finns inget att prata om eller någon att prata med. Så varför ska jag prata då?
Heart By Heart av Demi Lovato spelades i mina öron hela vägen "hem". När jag öppnade dörren så såg jag hur Michael, Calum, Ashton, David, Marcus och .... Luke satt i soffan med fyra stycken tjejer. Kylie och tre stycken andra satt med dom. När jag stängde igen dörren så vändes allas blickar åt mitt håll.
"What the hell do you think you're doing here, freak?" sa Kylie med en bitchig ton och alla började skratta förutom Calum, Michael, Ashton och Luke. Alla dom tittade ner i golvet och Lukes blick mötte min. Han försökte säga något men jag vet inte vad.
---------
Oh No!
Midnight Care är ingen bok, jag var tvungen att komma på en bok så då blev det den (;

Vet ni jag kom på en sak... Genom att jag är så sjukt besatt av Jamie Campbell Bower så efter Camellia och denna så kanske jag ska skriva en om han? Oh bara tanken på det ger mig gåshud, på ett bra sätt. (;
Hoppas ni gillade detta kapitel!
Gilla och kommentera!
Happy Monday!
xx,-Hazzenly