För första gången sen den där dagen tänkte jag ringa honom,inte för att få honom tillbaka utan bara för att få höra hans röst igen. För att få veta att han är okej. Jag hörde signalerna gå fram.
"Hallå?" hördes en sluddrig röst,var han full?
"Hej Lou" sa jag men hörde själv hur vekt det lät,helst när min röst sprack på slutet.
"Hejhej" sa han och jag hörde något konstigt i bakgrunden.
"Vars är du?" frågade jag för att jag kände att det var något som inte stod rätt till. Han sa ett namn på en bar som bara låg en kvart från där jag bodde. Plötsligt hörde jag hur han ropade till och sen hur det lät som att någon slog honom. Skräckslaget ropade jag hans namn men fick inget svar och sen började det pipa upptaget.
Jag provade ringa igen men kom direkt till telefonsvararen.
"Hej som du uppenbarligen märker så kan jag inte svara just nu,är det du mamma så kom förbi om det är viktigt är det du...Haz så ska du veta att jag saknar dig,jag hoppas att du ringer igen. Lämna ett meddelande efter tonen."
Jag kände hur luften gick ur mig. Han saknade mig. Jag tog min bilnyckel och sprang ut till bilen och började köra till baren. När jag kom dit så såg jag Louis ligga på marken,jag hoppade ut ur bilen och sprang fram till honom. Ingen reaktion.
Jag tog upp min telefon och ringde 112."Ja hej,vad är ditt nödläge?"
"Han svarar inte,han är helt blodig och svarar inte" flämtade jag fram. Hon frågade efter addressen och jag svarade vars vi var. Efter ett tag så kom en ambulans och jag fick följa med till sjukhuset.
När vi kom dit så fick jag inte följa med in i operations salen. Efter kanske en kvart så kom en läkare ut. Jag flög upp från stolen och frågade hur Louis mådde. Läkaren tittade mig i ögonen.
"Vi gjorde allt vi kunde.Det är fortfarande osäkert huruvida han kommer klara sig eller inte."
Jag kände hur chocken kom. Jag tog upp min telefon och ringde först till hans mamma och berättade vad som hänt,hon verkade inte ens förvånad över att jag var där och ringde henne. Efter det så ringde jag den enda personen jag ville prata med. Louis. Jag lyssnade på hans telefonsvarare igen.Sen igen. Tillslut hade jag nog hört det tio gånger men det kändes skönt att bara höra hans röst och veta att han hade saknat mig.
()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()
YOU ARE READING
The Dream
Fanfiction"Första gången jag såg dig kändes det som att hela min värld stannade,sen när jag lärde känna dig så startade den igen,denna gång med dig som centrum"