Jag satt inne på skolans toalett och vi hade lunch. Jag grät. Nu undrar ni säkert varför,jag ska berätta.Efter att jag hade fått veta att jag skulle jobba med Louis så vände han sig mot mig och log. Vi började läsa i boken men då frågade jag Louis vad ett ord betydde och jag pekade. Samtidigt som han pekade. Vi rörde i varandra och jag drog snabbt bort handen. Då kom Clarks första kommentar för dagen.
"Ew stackars Louis,nu måste han tvätta händerna,han rörde i BÖGEN". Jag kände hur det högg till i magen av hans ord men sa inte till för att jag visste att det bara skulle sluta med att Clark slog mig utan tittade omkring mig istället.
Alla andra fortsatte jobba som att ingen hade hört något,Louis läste vidare i boken,våran lärare betette sig som att ingenting kränkande hade blivit sagt. Sammanfattat,ingen brydde sig.Jag hade svalt tillbaka tårarna och skrivit vidare på min text.
Efter det hade jag gått till mitt skåp för att lägga tillbaka mina böcker och för att gå till maten men när jag stod vänd mot skåpet kände jag ett tryck mot bakhuvudet och någon smällde in mitt huvud i skåpet. Jag sjönk ner på golvet och allt blev blurrigt. Jag hörde någon skratta som att de var i ett annat rum även fast de stod framför mig. Jag kunde inte avgöra vem det var för att jag såg så suddigt. Sen svartnade det.
Jag vaknade upp fortfarande sittandes på golvet lutad mot skåpen med en sprängande smärta i bakhuvudet. Jag försökte ställa mig upp men föll ner igen. Efter flera försök klarade jag tillsist att ställa mig upp och med stapplande steg ta mig till en toalett.
När jag kom in kände jag med handen på bakhuvudet och kände hur det blev blöt. Blod. Jag tog en bit toalettpapper och blötte och baddade sen försiktigt till papprena slutade bli röda. Då vände jag upp blicken mot spegeln och såg mitt ansikte. Blåslaget med en sprucken läpp och ett örd skrivet i pannan med en svart tuschpenna. BÖG. Så här sitter jag nu och gråter som ett litet barn. Hur kunde jag vara så DUM att jag trodde att någon skulle tycka om mig bara för att jag ser annorlunda ut? Hur kunde jag vara så PATETISK att jag ville ha vönner som inte kunde aceptera att jag var mig själv? Hur kunde jag vara så IDIOTISK att jag trodde att någon ville vara vän med mig?
Jag är bara en ful,äcklig,fet bög. Det är vad jag är.
()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()
YOU ARE READING
The Dream
Fanfiction"Första gången jag såg dig kändes det som att hela min värld stannade,sen när jag lärde känna dig så startade den igen,denna gång med dig som centrum"