Kapitel 112

2K 70 2
                                    

Kapitel 112

Violettas perspektiv

Killarna är i studion så jag tänkte att jag skulle ut och dricka med nya tjejen Nicole eftersom hon hjälpt mig så mycket!

Till Nicole: ska du med ut idag? // kram violetta

Från Nicole: säger man någonsin nej till fest?

Till Nicole: så sa alltid Sabina också haha, vi ses utanför dig om 40 min? 😘

Från Nicole: oj...Srry typ?😔 Yes det blir bra, see ya😘

Jag är inte ledsen längre som alla tror, jag ska leva livet åt Sabina, jag brukar titta upp på stjärnorna ibland och ser oftast en stjärna som lyser starkast i karla vagnen, där är hon och tittar ner på vad jag gör, jag har vinkat några gånger och trott att få något tecken tillbaka men har aldrig fått det

40 min senare

- redo? Säger Nicole som öppnar upp ytterdörren jag nyss knackat på, hon har nylon strumpbyxor, en svart kjol och en blus som korsas vid brösten

- let's go, säger jag och sen är vi iväg, jag och Nicole har hållt kontakten lite, vi har faktiskt blivit väldigt nära vänner vilket gör mig glad för hon accepterar vem jag är och vad jag än har som bakgrund!

• på festen•

Jag och Nicole har dansat hela kvällen och nu börjar jag få jävligt ont i fötterna då jag tagit klackskorna och smärtan efter dom är förjävlig helt seriöst!

Plötsligt plingar min telefon till och jag försöker få upp den ur min bh

Från Felix: • bild•

Jag klickar upp bilden Felix skickat och ser att bilden innehåller en konversation mellan han och en tjej!
Tjejen har skrivit allt från att jag varit otrogen och vad jag tydligen gjort med andra killar

Till Felix: wtf? Ge mig tjejens nummer nu, vad fan håller hon på med? Det är inte sant om du tror det Felix!

Lite senare fick jag numret till tjejen jag inte vet vem de va men hon hette Johanna

Till Johanna: hej skulle vilja snacka lite med dig, kom gärna till plattan nu

Från Johanna: vem är du? Är där om 15 minuter

Till Johanna: du ska få se vem jag är

Från Johanna: hahahah, vi ses där

Nu stod jag på plattan med Nicole och väntade på Johanna, jag hade kunnat gå själv för att visa att jag inte är rädd för att ta tag i en konflikt, min mamma har alltid sagt att man är starkare om man går ifrån när man har en konflikt, att man ska visa att man är större än den andra! men det hon inte förstår är att personen man går ifrån vinner då, har man en konflikt så kommer man med argument, om jag då skulle vända mig om och gå efter hon har lagt ett argument så skulle hon tro att jag inte kan argumentera vilket jag faktiskt är väldigt grym på, hur går det ihop att man är större om man vänder om och går iväg? Det är ju inte logiskt någonstans, det är ju bättre att få den andra att gå iväg!

Plötligt plingar min telefon till och jag blickar ner mot min hand där jag har ett stadigt grepp om telefonen.

Från Johanna: är på plattan, står vid trappan

Jag tittar mot alla trapporna och ser en tjej med tajta sönderslitna jeans med en mörkblå blus och en skinnjacka över det, sedan har hon en grå halsduk lindad runt halsen ett varv och har blond hår, typisk fjortis tänker jag innan jag agerar.

- där är hon, säger jag och pekar lite diskret mot Johanna till Nicole och går sedan fram till Johanna med Nicole vid sidan om mig, Nicole är inte en person som gömmer sig bakom mig, hon kan prata för sig själv och när det väl kommer till kritan står hon upp för sina vänner, det är sånt man bara vet om personer med tanke på hur dom beter sig.

- och vafan tror du att du håller på med? Säger jag när jag kommit fram till Johanna och hon blickar upp från telefonen och får sedan ett leende på läpparna och lägger ner telefonen i bakfickan!

- men lilla gumman vad har jag gjort? Säger hon tillbaka med en tillgjord röst

- hur i helvete kan du må bra utav att försöka förstöra för två personer genom att skicka massa skit snack till min pojkvän och säga att jag håller på med andra? Säger jag och nu står jag riktigt nära

- men det är ju sant, säger hon uppkäftigt

- du visste nyss inte ens vem jag var? Men det här är kanske inte första gången du håller på såhär mot andra, det kan ju bero på hur du ser ut... du kan dra så långt åt helvete så det är sjukt va, vem fan är du ens? Säger jag

- lilla gumman

- åh du kallar INTE mig lilla gumman säger jag till dig, svarar jag och försöker så gott jag kan att hålla tillbaka ilskan som kokar inom mig

Fucking the fooo? Pfft pleaseWhere stories live. Discover now