Kapitel 85

2.6K 101 3
                                    

Kapitel 85

Violettas perspektiv

Jag hade försökt att prata med Felix hela vägen hem, jag vet att han säger och gör saker som han inte vet när han är full så jag är fullt koncentrerad på att INTE bli irriterad på honom och nej det går inte så jävla bra...

När vi äntligen kommit fram till mitt hus så hjälper Ogge Felix in igenom dörren och jag hjälper honom när vi väl är inne men han puttar bort mig så fort jag rör honom, han går upp för trappan in till gäst rummet

- vart ska du, frågar jag och går efter honom in till gäst rummet och stänger dörren efter oss

- gå och sov i din säng med Oscar, säger han irriterat och försöker ta av sig sin vita skjorta

- vafan säger du? Säger jag uppkäftigt

- hah? Säger jag eftersom han inte svarar utan bara fortsätter försöka ta av sig kläderna

- jag är jävligt trött på din attityd och dina handlingar när du är full fattar du det Felix? Antingen slutar du dricka eller så sticker jag!

Han vänder sig sakta om och går emot mig som står lutad mot väggen så han står bara några centimeter från mitt ansikte

- du förstår inte, säger Felix argt med tårar i ögonen och smäller båda händerna i väggen på varsin sida om mitt huvud

- vad? Säger jag lugnt

- varje fest ser jag dig med nån annan, du är inte nöjd med mig och jag fattar inte varför................varför...varför just Oscar? Säger han och tårar rinner från hans kinder och hans händer glider långsamt ner för väggen, som att han inte hade kraften att hålla dom kvar

- vad menar du Felix? Säger jag medans han sätter sig med ryggen mot väggen och gömmer ansiktet i knäna

- jag såg dig med Oscar, upp till sovrummet idag, sa han medans han hulkar sig

- du har fått mig att falla för dig violetta, jag har aldrig mått såhär bra förut, du har fått mig att bli en mes! Jag har fallit så grovt för dig men ändå så gör du såhär mot mig, jag låter säkert som den lilla lipsill du inte vill ha nu men jag älskar dig! säger han men det är svårt att höra vad han säger när han gråter hysteriskt

- jag hjälpte Oscar upp för trappan för att han ville prata Felix, han va full och han bad om ursäkt för vad han gjort ännu en gång, men nu när jag tänker efter så kanske man kan uppfatta det så som du gjorde....jag hatar missuppfattningar...säger jag och sätter mig bredvid felix!

- men snälla gråt inte...gör inte det för jag vill inte va det paret som är lipsillar mot varandra, och inte du heller, säger jag och kramar om honom där han sitter

- det här är så inte du, skrattar Felix fram försiktigt

- tro mig, jag trivs fan inte, säger jag och skrattar lite

- men varför gjorde du så med Evelina? Frågar jag tyst

- jag vet inte, det kändes rätt att få såra dig för en gång skull, säger han och jag vänder hastigt min blick upp mot han med ett argt ansiktsuttryck, hur kan man tycka att det ska vara okej att såra nån? Plötsligt ändras hans ansiktsuttryck till ett förskräckt

- jag menar inte så, jag lovar det bara, asså jag....ne helt ärligt så har jag ingen bra förklaring på den...säger han och tittar nervöst på mig och jag bara skrattar till lite och skakar huvudet medans jag vänder tillbaka blicken mot golvet

- sova eller? Säger Felix och tittar upp på mig, jag vill inte sova det vet han, jag tittar med en peddo blick

- jag tänker då inte sova, men jag menar vill du sova så kan jag ju kolla om Oscar är vaken? Säger jag och har en retsam blick och Felix kollar på mig med en mördar blick innan han reser sig upp och hjälper mig upp och trycker mig mot väggen och trycker sina läppar mot mina

- tänkte la det, sa jag och gick emot sängen och han efter mig

Fucking the fooo? Pfft pleaseOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz