Fucking the fooo? Pfft please

Kapitel 24 ~ det högsta är aldrig att våga falla

Kapitel 24

Felix perspektiv

Det är nu eller aldrig, nu kör vi

Oscars perspektiv

Det är nu eller aldrig, nu kör vi

Violettas perspektiv

Jag dansar på dansgolvet med två tjejer jag började snacka med när jag anlände hit, vi har stått här ett tag och faktiskt blivit väldigt nära, men jag har aldrig haft speciellt svårt för att skaffa vänner så det är väl inte så konstigt, vi har gått till baren då och då och köpt oss några öl m.m så helt nyktra var vi absolut inte! Och när plötsligt två händer placeras på mina höfter gnider jag min bakre del av kroppen mot personen som nu har sin position bakom mig, och med korta och snabba rörelser så står jag plötsligt panna mot panna med personen rakt framför mig och jag ler när jag inser vem det är!

Jag går dock ifrån och går mot baren, lutar mig över disken och plötsligt får jag en smäll på min rumpa, jag vänder ansiktet lite diskret så jag bara ser skulpturen av personen som gjorde det och förvånad blir jag inte när det är Felix och ser genast min chans!

- hej hottie, säger jag

Felix svarar inte utan tar tag i mig ich drar mig närmare och klämmer på min röv, sedan kysser han mig varsamt, jag känner spritlukten lång väg ifrån han så imorgon kanske han inte ens kommer ihåg detta, tanken gör mig lite irriterad och Sedan går jag till dansgolvet och dansar, personen som innan stått och dansat med mig står fortfarande kvar, Oscar!

Jag kysser honom noga och han kysser tillbaka lika noggrant

Jag bestämmer mig för att gå ut och ta luft, själv denna gången så jag säger till Oscar att jag ska gå på toa och han nickar och går till baren, jag smiter iväg mot toaletterna men viker av mot bakdörren som Jag går ut genom och ner till vattenbrynet och ställer mig och tittar med tårna doppade i havet, känslan när känner hur mina tår blir omringade av det omslukande vattnet gör så jag kommer och tänka på Felix och Oscar, de är precis som vattnet, tror det kanske kallas kärlek, det har spridit sig fast inte bara i mina tår, utan ända ut i fingrarna, fjärilarna känner jag inte än som alla säger att man borde göra, jag ler för mig själv och bestämmer mig för att titta på solnedgången denna gång och tittar up, jag är helt själv, det är skönt men ändå gillar jag det inte för jag vill ha sällskap. Precis när jag skulle sätta mig ner i den mjuka och inbjudande sanden så hör jag Plötsligt en röst

- helt otroligt löjligt

Utan att vända mig om vet jag vem det är, ingen tvekan på det

Jag vänder huvudet lite bakåt ändå och sedan blickar jag framåt igen, jag rycker på axlarna lite lätt och hoppades på att han skulle se det, jag lutar huvudet lite på sne och säger

- ja lite men jag tycker det är fint, det är på något sätt underbart men ändå väldigt sorgligt, jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det! Men det talar till mig

Jag hör fotsteg komma emot mig och de stannar på min högra sida

- inte en chans att du fallit för sånt här, finns inte en chans violetta.

- jag antar att jag gjort det....säger jag tyst och tittar ner i sanden och rör försiktigt mina tår i vattnet som snuddar mina tår

- helt sjukt, förstår inte vad folk ser i detta, säger han och jag kollar snabbt upp på honom och kollar sedan åt samma håll som Felix

- det är inte de ända jag fallit för... säger jag så tyst så jag nästan hoppas att han inte hör, men ändå ville jag att han skulle höra.

Han vänder huvudet mot mig och jag fortsätter titta rakt fram utan att slita blicken ifrån solnedgången