Fucking the fooo? Pfft please

Kapitel 122

Kapitel 122

Violettas perspektiv

- sjukhuset igen...jippie, säger jag tyst för mig själv innan jag kommer på, Felix?? Jag letar hypert efter min telefon som jag sedan hittar liggandes på bordet bredvid sängen..jag slår in Felix nummer och det går några signaler innan han svarar

- det är Felix, säger han och jag ler men jag kommer sedan på att han inte kan se det

- violetta? Säger han i telefonen när jag inte svarat och tårar rinner ner för mina kinder

- j-ja hej, säger jag glatt och tittar ner på täcket som ligger om mig

- är så glad att du vaknat, du har varit medvetslös i flera timmar, säger han och jag rynkar pannan och torkar mina tårar

- varför de? Frågar jag och dörren rycks upp och in kommer Felix och han håller telefonen mot örat

- du trillade ner för en trappa och slog i huvudet ganska rejält och du svimma av, därför har du ett bandage runt huvudet, Det var en gammal tant som hittade dig och ringde ambulans, sen ringde dom mig och din mamma, din mamma åkte precis, säger han och jag kollar oförstående på honom...så allt var alltså en dröm? Jag drar upp sjukhuslinnet jag har på mig och kollar min höft och ser ett skrapsår...ett litet hål in, precis som när Jocke "högg mig" med kniven

- hur fick jag det här? Frågar jag Felix och pekar på såret och han kollar på det

- skrapsår från fallet, säger han konstigt

- du har ett stort rivsår på ditt lår också, säger han och jag kollar ner under täcket och ser ett täckande sår över låret...det här är ju bara sjukt tänker jag

- och antar att jag skar upp mig när jag föll va? Säger jag lite prövande och Felix nickar fundersamt på huvudet

- violetta...är de nåt? Frågar han och jag skakar bara bort det

- jag bara....hade en jävligt läskig dröm, säger jag och han nickar Och tårar faller ännu en gång när jag tänker på att jag förlorade Felix i drömmen

- vad är det hjärtat, säger Felix och går fram mot sängen och lutar sig mot mig och ger mig en kram och jag håller ut armarna mot honom som en gest att jag ville att han skulle krama om mig...sedan sitter vi där och kramas en stund

- ska vi åka hem? Säger han och jag nickar och han går ut ett tag och en läkare kommer in.

Efter ett tag fick vi åka hem och jag tar tag i Felix hand

- jag är glad att du finns, aldrig varit lyckligare, säger jag och ler mot Felix och han tittar konstigt på mig

- någonting säger mig att drömmen du hade inte var så bra för dig, säger han lite ironiskt och jag skakar på huvudet med ett leende på läpparna

- kan man lugnt säga...säger jag och ler, varför ler jag? För jag är glad över det jag har, och inte ledsen över vad jag förlorat

- hade du tänkt att berätta? Säger han lugnt

- låt oss säga att jag vet hur det känns att förlora dig, säger jag och sedan möts våra läppar i en kyss, trodde aldrig att jag skulle få uppleva denna känslan igen