Fucking the fooo? Pfft please

Kapitel 114

Kapitel 114

Violettas perspektiv

Jag bestämde att jag skulle gå hem, så jag gick med bestämda steg hem ifrån plattan då jag tappat bort mitt SL kort.

Bara några kvarter bortanför mitt hus så snubblar jag när jag ska ner för trappan som ska leda mig till lekplatsen utanför mitt hus, jag ramlar ner för alla trappor och allt blir svart för mig, det var som att jag plötsligt befann mig i ett svart och mörkt rum utan fönster.

Jag försöker öppna ögonen och ser lite ljus men inte så mycket då det var ganska mörkt vid denna tiden, jag reser mig upp och håller för mitt huvud där jag antar att jag slagit mig, precis vid tinningen...tur att jag inte svimma av...eller gjorde jag det? Jaja oavsett så finns där nu ett sår som gör fruktansvärt ont så jag skyndar mig hem!

När jag ska svänga in på min uppfart så hör jag snabba steg bakom mig som skrapas emot singlet som fortfarande ligger på marken efter den kalla vintern!

Jag vänder mig om och ser en gestalt långt bakom mig som går med sin telefon och har träningskläder på och sedan fortsätter jag mot brevlådan för att kolla posten.

Plötligt känner jag hur något trycks emot min högra sida och känner sedan kroppsvärme från en annan sprida sig på min andra höft, en hand, jag tittar ner emot vad som trycks emot min högra höft och ser en kniv, en typisk fickkniv, rött skaft och i den mellersta modellen

- missed me? Säger Jocke

- vad vill du nu då? Säger jag helt obrydd och Jocke hänger efter med samma position som han tidigare stått och hållt om mig

- du ska bara följa med mig hem några dagar, säger han och jag börjar skratta ironiskt

- det kan du ju drömma om, säger jag tillbaka

- du har inte så mycket till val gumman, säger Joakim i mitt öra, jag har inte tittat Mot hans håll en enda gång men nu vänder jag huvudet lite bak mot honom och ler

- jag dör hellre, säger jag och han trycker kniven ännu hårdare mot mina tunna klädesplagg och jag känner hur blodet långsamt tränger sig ut ifrån snittet han gjort med kniven

- jag är inte rädd för att använda den mer, säger han och smärtan går inte att undvika från där han tryckt in kniven, kanske bara nån centimeter eller millimeter, men det känns och jag stönar svagt till av smärtan

- fine, vart ska vi, säger jag och lägger armarna i kors samtidigt som jag tyst stönar av smärtan vid midjan ännu en gång

- fortsätt gå, säger han och jag hatar mig själv för att jag gör som han säger, jag haltar lite då jag inte kan röra på höften ordentligt då han har kniven intryckt en liten bit

- kan du dra ut kniven iallafall eller? Säger jag uppkäftigt och han gör som jag säger men han håller den istället mot min hud som han tidigare gjort innan han tryckt in den en bit

------------------------------------------------------

Jag blev inlåst i ett rum på övervåningen i ett hus en bit utanför Stockholm, jag kan hoppa ut genom fönstret om jag skulle vilja det men problemet är att det är staket som omringar en rabatt med blommor och det är vitt och skulle jag hoppa ut skulle jag hamna på det vilket inte skulle sluta så bra eftersom staketet är gjort med vassa uppåtstående toppar.

Plötligt öppnar någon dörren och jag vänder ansiktet ditåt

- jag tänkte att du kanske ville veta varför du är här? Säger Jocke och framstigande bakom honom kommer Oscar

- Oscar? Säger jag chockat

- vad håller du på med? Säger jag och bakom Oscar dyker Omar upp

- Omar? Snälla säg att detta är ett skämt, vad håller ni på med killar, säger jag