Fucking the fooo? Pfft please

Kapitel 133

Kapitel 133

Violettas perspektiv

Jag vaknar upp, jag minns vad som precis har hänt, vi kraschade och jag försöker genast blicka ut över situationen, jag vänder huvudet mot Omar och ogge och försöker väcka de båda två, ogge vaknar direkt men Omar vaknar inte och jag anar det värsta och knäpper hastigt och skakigt upp mitt bälte, eller jag försöker iallafall men ogge tar tag i min arm och hans lugnande röst gör mig lugn

- jag hjälper dig, säger han och jag skymtar ett sår vid hans ögonbryn, han knäpper upp mitt bälte som jag var alldeles för skakig för att öppna och går bort ifrån min sätes plats och upp i gången

Jag hör barn gråt som är tyst, nästan som att de tror att om de gråter för högt så dödar någon dom

Jag går till Felix och Oscars platser och båda är där, jag ruskar försiktigt om Oscar då Felix är lite lullig och vaken

- allt är okej allt är okej, säger jag lugnt till Felix och lipar hans huvud i mina händer och för bort hans hår ifrån ansiktet

- lyssna vi måste få ut alla ifrån planet, säger jag lugnt, jag vet inte varför jag tar på mig ansvaret men någon måste göra något och jag känner på mig att alla borde ut ifrån planet och det är då jag ser det, jag tittar längre bak i planet och ser ut, jag ser ut för att bakre delen är inte där, jag springer dit och ställer mig på kanten av planets kant och försöker blicka över ön eller vad vi nu landat på efter bakre delen men ger upp när jag kommer på att det sitter många på denna delen också och det är dags att hjälpa dom

- alla som är vakna, res er försiktigt upp och gå ut ur planet på planets vänstra vinge, det är viktigt att alla stannar nära planet så vi inte tappar bort någon, ropar jag genom hela planet på svenska och engelska och efter det så ställer genast folk sig upp både hastigt och försiktigt och jag öppnar nödutgången över den vänstra vingen

- de som är skadade ställer sig i en egen klunga, hör jag någon ropa och det är Felix och jag ler försiktigt och prövande mot honom och han ger mig ett fejk smile men jag förstår honom

När alla kommit ut så går vi och plockar ut allas väskor ur handbagage utrymmet När jag plötsligt ser en fot sticka ut under en av stolarna

- hallå, säger jag och ett litet skrik hörs

- hjälp, säger hon tyst, nästan som att hon inte har kraften till att skrika

- FELIX, skriker jag och han kommer springandes och ser att jag försöker bända upp en stol och han hjälper mig, när vi bände upp den tillräckligt så försökte jag få ut flickan under stolen och hon hjälpte till

- vad heter du, säger jag när jag fått ut henne och har henne i min famn

- novalie, säger hon och jag stelnar till och vågar inte riktigt titta på Felix men gör det ändå och sneglar lite på honom

- vad fint namn, säger Felix och jag vänder blicken skarpare emot Felix

- har du ont någonstans? Frågar jag medans jag sätter henne i en utav stolarna

- i armen, säger hon och håller sin ens arm över den andra

- får jag pröva? Säger Felix menande och sätter sig framför henne vilket gör att jag måste flytta på mig och novalie nickar till svar på hans fråga och han tar försiktigt tag runt hennes arm och försöker röra den upp och ner och hon skriker till

- du har stukat armen, tur att den inte var bruten, säger han innan han går längst fram och hämtar bandage och lindar hårt runt hennes arm och sedan lyfter han upp henne

- vem åkte du med? frågar han medans han är påväg mot utgången

- mamma och pappa, säger hon jag mitt hjärta brister när jag inte hinner höra mer men jag viftar bort tanken och går fram till piloterna och går in till dom för att se om de lever

Jag tittar på den högra piloten och han ligger ner över instrumentpanelen och den andra ligger med huvudet lutat mot fönstret

Jag lyfter försiktigt på den högre pilotens huvud och jag blir förskräckt utav det jag ser så jag släpper genast hans huvud, ett hål rakt in vid tinningen finns, ett kul hål från en pistol!

Jag vänder mig mot den andra och den har likadant hål vilket betyder att kraschen var inte en slum, den var planerad, någon ville åt något på det här planet tänker jag medan jag backar ut från kabinen