The Werewolf Girl

Kapitel 1

Jag vaknade av att väckarklockan ringde. Klockan var 07:00.
Jag steg upp ur sängen och klädde på mig ett par svarta shorts och ett vitt linne. Jag kollade mig i spegeln. Mitt bruna hår glänste i solen från fönstret.
Jag satte upp det i en hög tofs, och gick ner en våning till köket.

Mina rika, egoistiska föräldrar satt och åt. "Godmorgon Rosé!" Sa mamma och lyfte inte ens blicken upp mot mig när hon sa det.
De bryr sig bara om sig själva.

Jag satte mig ner bredvid pappa och tog en macka och ett glas mjölk. Pappa var för upptagen med att läsa tidningen så han sa inte godmorgon.
Jag åt snabbt upp maten och började gå till skolan.

Skolan är okej och så men jag har ingen äkta vän, inte någon jag kan berätta allt för.
T.ex att jag är en VARULV!
Mina vänner skulle tycka jag var helt skruvad!

"Hej där Rosé!" Hörde jag en bekant röst bakom mig.
Jag vände mig om och där stod Zoe Brain. En av dom populäraste tjejerna på hela skolan.
Hon är en vän till mig ungefär.
Eller hon var i alla fall det...
Hon är inte direkt en vän mer en biljett till att vara populär.
Det flesta tjejer som är med henne blir också populär.
Men jag är inte vän med henne för det.

Det är för att vi har känner varandra sen vi var små, men hon har förändrats sen dess.
Nu är hon en egoistisk tjej som också bara bryr sig om sig själv!
Precis som mina föräldrar!

"Hej."
Hon närmade sig mig.
Hennes mörkbruna hår låg på ena sidan av hennes axel.
"Vad?" Frågade jag och satte mig ner på en bänk utanför klassrummet.
Vi skulle strax ha engelska.
"Vill du komma på en liten fest i övermorgon på onsdag?"
En "liten" fest, snarare en stor!
"Visst! När?"
Hon ställde sig framför mig.
"Klockan 21:00 till sent på kvällen!" Sa hon och vinkade med handen, sedan gick hon.

Lektionen började och jag gick in.
Zoe satt i klassrummet och hade några killar vid sig.
Som vanligt alltså...
Jag satte mig ner vid min bänk.
Bredvid mig satt Amanda Carter, hon är en rätt schysst tjej.
Det är bara det att jag inte känner henne så bra.
Hon är väldigt söt med sitt röda hår.

"Hej Rosé!" Sa hon och kollade upp från sin bok.
Hade hon kommit ihåg mitt namn?
"Hej!" Sa jag och tog upp boken.

✕✕✕

Jag tog upp mobilen.
I övermorgon skulle det bli fullmåne! Neeej! Det är ju då Zoe har festen. Jag kommer inte kunna gå! Det kanske inte gör något.

"Hålla Zoe, jag kommer tyvärr inte kunna komma på din fest på onsdag!" Hon granskade mig som om det var min klädstil som gjorde att jag inte kunde gå.
"Men varför?"
Jag ryckte på axlarna.
Aldrig att jag berättade!
"Visst, men alla som är något kommer. Men aja hejdå!"

Vadå alla som är nåt?
Alla är nåt! Det spelar ingen roll om man går på festen eller inte!
Jag blir väldigt arg när folk säger så, framför allt dom som tror att det är så populära.
Fast Zoe är det men det är så att hon säger det hela tiden och det stör mig sååå mycket!
Men..men jag ska inte bry mig!

Jag kände hur någon knuffade till mig bakifrån och jag höll nästan på att ramla. Förbi mig gick Amanda!
Varför gjorde hon så?
Hon kollade bak på mig utan att säga förlåt. Hon bara log och vinkade åt mig.
Jag kände hur jag slappnade av.
Hon gjorde det säkert inte med flit.
Eller?!

***

DETTA VAR DÅ MITT FÖSTA KAPITEL. (JAG SKRIVER MED STORA BOKSTÄVER FÖR ATT NI SKA MÄRKA SKILLNADEN PÅ BOKEN OCH DETTA!)
INTE SÅ SPÄNNANDE MEN NÄSTA BLIR KANSKE DET?!

• RÖSTA
• KOMMENTERA
• OCH HA DET BÄST