The Werewolf Girl

Kapitel 14

Jason!
Där är han!
Amanda och jag sprang fram till honom. Men han kollade bara frågande på oss.

För vi hade kvar pistolerna i händerna. Vi hade varit vakna hela natten och det hade blivit morgon.

"Varför har ni pistoler?"
Jag struntade i de han sa och kramade om honom.

"Vi kan snacka hos dig Rosé!"
Jag nickade och vi började gå till mitt rum.
Nyckeln hade jag som tur var kvar runt halsen.

✕✕✕

Vi satte oss alla tre på sängen.
Jag hade fel, fel om allt!
Att Amanda inte var den jag trodde, och att Leila egentligen var den utan hjärta!

"Så då tog ni pistolerna och drog!?"
Jag skakade av mig tankarna.
Amanda nickade.
Jag hade missat allt de pratat om.

"Men hur ska vi ta dom? Vi måste ju ha en plan!"
Amanda och Jason nickade.
Hur skulle vi lyckas ta dom?

"Jag vet!"
Sa Jason efter ett långt tag av tänkande. "Vi måste samla dom, de ska inte ha tillgång till vapen.
Men det ska vi!"
"Hurdå?"
Amanda hade helt rätt, hurdå?

"Vi kan ha en bal, Leila har klänning och skulle inte kunna ha vapen på sig då!"

✕✕✕

Vi hade kommit på bästa planen.
En bal ska det bli!

Vi var påväg till rektorns kontor.
"knacka!"
Amanda gjorde som jag sa och vi hörde hur någon närmade sig dörren. Den öppnades av en lång kvinnan med brunt hår och blåa ögon. "Kom in!"
Hon räckte ut handen mot stolar för att visa att vi skulle sätta oss.

"Så ni vill alltså ha en skolbal?"
Vi nickade.
Hon tig upp ett schema ur en låda och kollade på det.
"Japp det går!"
En lättnad spred sig i min kropp.
Jag var så säker på att hon skulle säga nej!

"Men ni måste hålla i den!"
Vi tittade på varandra och nickade.
Sedan öppnade hon dörren åt oss och vi gick ut från hennes kontor.

✕✕✕

Dagarna hade gått och det hade blivit fredag!
Ikväll skulle vi ha balen.
Alla på skolan visste om det.

Vi hade hållit oss borta från Leila och Kim. Jag hade inte ens sett dom. Katy hade vi begravt i skogen vid stenen jag satt på den dagen jag var människa. Men blev varulv igen.

Jag grät mycket den dagen.
Amanda och Jasmin var också på begravningen. Det visades sig att Jasmin var som Amanda!
De skulle aldrig döda någon och de var längre inte jägare!

Jag och Jason hade köpt kläder till balen, vi skulle självklart gå tillsammans.

Min klänning var vit och jag hade dessutom fixat håret!

Amanda, Jasmin, Jason och jag skulle mötas utanför mitt rum.

✕✕✕

Det hade börjat närma sig kväll och jag la på mascaran.
Så klar!

Jag kollade mig i spegeln.
Mitt bruna hår gick till axlarna.
Det var nästan exakt samma färg som mina mörka ögon.

Jag kände mig faktist fin, det händer inte ofta!

Jag gick ut ur mitt rum och låste med min nyckel som jag stoppat ner i min sko tillsammans med en pistol. Jag skulle inte skjuta bara skydda mig!

En bit bort såg jag Amanda och Jasmin. Men ingen Jason.
Jag träffade honom i morse men sen har jag inte sett till honom!
Har det hänt något med honom?!

Jag kände en hand på min axel, jag vände mig om och mötte de finaste ögonen man kan tänka sig.
Jasons!

Jag log och kramade om honom sedan gick vi.
Alla från skolan skulle komma, och då Leila och Kim!
Vår plan var enkel.

Vi skulle försöka dela på dom, sedan när Leila var själv sedan skulle vi "snacka" lite med henne.

Vi gick ner för trapporna till matsalen där balen skulle hållas till. Folk trängdes förbi i långa klänningar och kostym.

Jason hade också en kostym, en svart och Amanda hade en rosa söt klänning. Jasmins klänning var röd och var tuff och tajt.
Man kunde se en tatuering på ena armen.

✕✕✕

Jag stod nu mitt på dansgolvet.
Ingen Leila eller Kim syntes till.
Jag började bli otålig!

Tänk om de också har vapen i skon! Vad ska jag göra då?

Men när jag stod där med mina tankar i huvudet såg jag en tjej i vit klänning komma ner för trappan till matsalen.

Men det var inte vilken tjej som helst! Det var Leila!
Och oj vad vacker hon är!
Och efter gick Kim.
Bingo!

***

SPARAR DET SPÄNNANDE TILL SIST! KRAM:)