The Werewolf Girl

Kapitel 10

"Hej sötnos!"
Jag kollade mig omkring och såg att Jason hade vaknat.
Det hade blivit sent på kvällen och Leila hade gått.

Katy hade redan somnat, men nu var ju jag och Jason vakna.
Jag satte mig bredvid honom på sängen. Det fanns en extra madrass där Katy sov.
Vi tänkte inte gå utanför rummen.
Det skulle vara för farligt och framför allt nu på kvällen.

"Hur mycket är klockan?"
Jag kollade ner på min handled.
"Snart elva. Det är nog dags för dig att sova!" Jason skrattade.
"Du låter som min mamma!"
Han log och jag log tillbaka.

Eftersom ingen av oss hade med oss extra kläder sov vi i dom vi hade på oss helt enkelt.

Jag la mig bredvid Jason och somnade...

✕✕✕

Jag vaknade av att det rörde sig i sängen. Jag öppnade ögonen och fattade att det var morgon.
Jason låg bredvid mig och sov fortfarande. Jag kollade ner och såg ingen Katy. Men jag hörde hur hon duschade.

Men när jag tänkte resa mig upp märkte jag något som jag inte la märke till när jag vaknade.
Det var att dörren var öppen.

Jag reste mig upp och gick sakta fram mot den. Men sedan gick allting så snabbt.
Jag kände hur någon tog tag i mig och satte något framför mina ögon och mun.

Jag visste inte vem det var men jag kände det på mig!
Amanda!

"Shhh! "
Sa personen som höll fast mig.
Eftersom jag inte såg något visste jag inte heller vart vi var påväg.
Jag försökte om och om igen ta mig loss men det gick inte.
Greppet runt mina armar sved och jag kunde knappast ta mig loss!
Ett riktigt "polisgrepp!"

✕✕✕

Jag började höra fler röster.
Men visste inte vilka de var.
Men jag anade...

"Ta av henne ögonbindeln!"
Någon gick fram till mig, sedan såg jag vilka de var!

Men var är jag?
"Hej Rosé."
Det var Jasmin, och bredvid henne stod Kim och Amanda!
Inte någon överraskning direkt!

Nu tog Jasmin bort munkaveln också. Det var ett grått rum.
Inte så stort, och det såg ut som om ingen riktigt varit här på ett tag. Deg liknade min källare hemma. Det kanske också var en eller?

Jag tänkte inte fråga: "vad vill ni?"
För det vet jag redan och jag tänkte inte säga så mycket över huvud taget!

"Du undrar säkert varför vi tog just dig?! Eller hur?"
Amanda ville att jag skulle svara så jag nickade. Sedan skakade hon på huvudet.

"För att du inte är en vanlig varulv!
En ovanlig sort om man säger så.
Du blev biten till en varulv och inte Jason och Katy. Alltså kan du också bli tillbaka till en människa!"

Det visste jag inte...
Men hur kunde hon veta att jag blev biten?! Eller var det något alla visste?

"Men hur..."
Jag blir avbruten av Amanda som vet precis vad jag tänkte fråga.
"Jag såg det!"

Mitt hjärta stannade.
Såg hon allt?
Då kunde hon väl i så fall rädda mig?!

Amanda flinade.
"Nu måste jag tyvärr göra mig av med dig. Om du inte vill..."

Vadå famns det ett annat, bättre alternativ?! "Vadå?"

"Om du inte vill bli mänsklig och leva ett liv utan monster!"

Jag stelnade till.
Då skulle jag inte kunna vara med Jason, men då skulle jag bli normal. Eller var det här mitt rätta ja? Nej...nej jag MÅSTE göra det!

"Ja, jag vill bli normal!"
Amanda log faktist snällt mot mig!
Hon kanske trodde att jag skulle bli en av dom då?
Men det kan hon glömma!

Amanda knuffade till Jasmin på armen så hon sprang iväg och hämtade något på ett bord.

"Det blir fullmåne ikväll och då märker du att du inte längre kommer vara en varulv.
Men är du säker på att du vill?
Om inte måste vi tyvärr döda dig!"

Det där lät sååå konstigt!
Vadå: "Om inte måste vi tyvärr döda dig!" What?!

Jasmin tog fram ett rör med en grön sörja i. Sedan gav hon den till Amanda.

"Vad är det i?"
Amanda ryckte på axlarna.
Sedan bad hon mig att gapa, och det gjorde jag.

Sen hällde hon i det.
Och allt blev svart!

✕✕✕

Jag öppnade mina ögon och såg mig om. Jag var kvar i rummet men inte bunden. Amanda, Jasmin och Kim var kvar.
"Hur mår du?"
Jag kollade upp och märkte att det var Jasmin som sa det.

Jag nickade som att allt var bra, men helt ärligt kände jag mig lite konstig. Som om något i mig åkt ut. En väldigt konstig känsla.

"Nu är du en människa igen!"
Alla tre sa det nästan i kör och de log mot mig.

Jag reste mig upp och visste inte vad jag skulle göra.
På bordet såg jag röret men den var alldeles tom.
JAG hade druckit i mig allt!
Jag vet inte om jag ångrade det eller inte, men det kändes som sagt konstigt. Att inte vara varulv.

Jag hade trots allt varit det en lång tid och hade nästan vant mig vid det!

Men hellre att vara människa en att bli dödad av ett par galningar.

Jag märkte att det iakttog mig.
Och jag rodnade lite.
"Kan jag gå?"
Alla tre tittade på varann.
Sedan nickade de.

"Men kom till mitt rum klockan 19:00! Rum 98!"
Sa Amanda och puttade lite lätt på mig så jag skulle gå.

Jag såg en dörr framför mig och öppnade den. Den var trög men jag fick upp den, tillslut.

Jag kände inte igen mig men jag var antagligen längst ner.

✕✕✕

Jag hittade mitt rum.
Tog fram min nyckel och låste upp.
Jag bytte om till ett vitt linne och ett par mörkblå shorts.

Men jag tänkte precis sätta upp håret i en tofs när det knackade det på dörren...

***

• RÖSTA
• KOMMENTERA
• SKA VI TA NÅGOT NYTT?
• LÄÄÄS!