The Werewolf Girl

Kapitel 12

Jag kände mig tom, tom på tårar, tom på allt!
Jag kunde inte gråta.
Men jag var fortfarande ledsen.

Jag var inte i chock, bara förvirrad.
Men ändå visste jag att det skulle hände någon av oss!

Men vem? Vem skulle kunna ha ett hjärta av sten?
Vem skulle kunna döda Katy?

Frågorna kunde jag inte svara på!
Inte en ändå!
Men jag anade vem det kunde vara! Amanda!

✕✕✕

Jason satte sig vid Katy.
Han grät. Det samma gjorde Leila som också satt där.
Det var bara jag som inte grät, men det gick inte!

Jag kunde inte fatta att hon var död, hon finns inte mer!

Sorgen spred sig i min kropp, till vart enda ställe!

Allt blev suddigt, inte av tårar av något annat. Det var som om jag svävade på moln.
Men ändå inte!
Helt enkelt en obeskrivlig känsla!

Men sedan kände jag hur jag flög, i några sekunder. Men bakåt.
Sedan blev allt svart!

✕✕✕

Vad hände?

Jag gick med Jason tillbaka till skolan, sen in..och Katy!
Död!

Nu kom jag ihåg allt!

Jag känner en doft av renlighet, typ handsprit.
Var är jag?
Jag öppnar långsamt mina ögon.

Jag är i ett vitt rum.
Jag låg visst på en "säng" av något slag. Men vad gjorde jag här?
Jag minns bara att allt blev svart!

Jag drog upp huvudet uppåt för att se mig bättre omkring.
Nu visste jag var jag var.
På ett sjukhus.

En sjuksköterska kom in.
Hon hade blont, kort hår och blåa ögon. Hon var ganska kort.

"Är du redan vaken?"
Jag svarade inte utan satte mig upp. Jag kände mig yr men såg längre inte suddigt.

"Vad gör jag här?"
Den frågan hade jag velat få svar på innan jag öppnade ögonen.
"Du svimmade och en kille tog dig hit. Han hette Jason tror jag. Känner du honom?"
Jag nickade.

Jag svimmade säkert för det som hände med Katy!

Jag reste mig upp från sängen.
Jag måste hitta Jason!

"Ligg kvar!"
Sjuksköterskan kom fram till mig.
Men jag tänkte inte ligga här och fundera!

Jag kollade på klockan sedan ut.
Då kom jag på att jag skulle träffa Amanda vid 7!
Hon skulle visa att jag var människa. Men det är jag ju inte nu! Jag kommer att bli en varulv på ett sjukhus om jag inte skyndar mig härifrån!

Jag sprang med snabba steg mot dörren. Den var inte låst så jag smällde upp den.

Klockan var 18:45!
Jag MÅSTE ut!!!

✕✕✕

Jag sprang ut i korridoren, mot utgången. Jag såg att folk tittade på mig.

Jag hade en kvart på mig, en kvart från att bli en varulv, en kvart tills alla skriker, en kvart tills jag blir dödad!

Nu närmade jag mig utgången när jag kände att någon tog tag i mig.
Det var sjuksköterskan som bad mig stanna!

Nu kom fler och fler personer som hjälpte henne att hålla fast mig!
Det de inte visste var om att jag snart skulle komma loss som en varulv!

"Släpp mig!"
Jag skrek det åt dom men tror du dom lydde? NEJ.

✕✕✕

En minut kvar, en minut tills alla blir rädda! Rädda för mig!

De höll fortfarande fast mig och jag kämpade längre inte emot.
Det var redan försent, det hade redan börjat!

De stack till på flera ställen i huden sedan såg jag hur folk gapade.
Sedan kom tänderna, pälsen och klorna. Till sist var jag en best!

Alla hade släppt mig för länge sen och nu gick skriken igång.
Jag sprang ut ur sjukhuset utan att riktigt veta vart jag skulle.

Men jag visste att skolan inte låg så långt bort. Jag ska mörda Amanda, så som hon mördade Katy!
Det var det enda jag tänkte på.

✕✕✕

Jag öppnade den stora porten in.
Ingen där.
Jag sprang in i hissen och åkte upp. Vad var det hon hade sagt?
Vilket nummer på rummet hade hon? 97? Nej 98!

Hissen stanna och jag sprang ut.
Fortfarande ingen...
Jag behövde inte gå långt för nu såg jag hennes dörr.
98, med en stor guldskylt.

Jag knackade på först men sedan när ingen öppna gick jag in.
Amanda satt vid sitt skrivbord och skrev läxor tror jag.

Hon kollade rädd och chockat på mig, jag var fortfarande en varulv!

Jag gick bara fram till henne tog tag i kragen på hennes rosa skjorta och tryckte upp henne mot väggen.

"Vem är du?"
Hon var rädd det såg man.
"Rosé!" Röt jag åt henne.
Hon tittade förvånat på mig och fattade inte ett skit vad som hände nu!

"Varför gjorde du så mot Katy?"
Hon la huvudet lite snett och kollade ännu mer frågande på mig.
"Du vet vad jag snackar om!
Du mördade Katy!"
Nu stelnade hon till.
"Nej det gjorde jag inte alls!
Jag har inte dödat henne Rosé!"

Jag skakade på huvudet och drog ner henne från väggen.
Hennes lugnade ord fick mig att tänka. Tänka efter om det verkligen kunde vara hon?!

"Vad hände?"
Jag svarade först inte men sedan berättade jag allt.

"Sen kom vi in och då låg Katy där med en kniv i hjärtat och Leila satt bredvid och grät!"
Slutade jag med innan tårarna kom. Inte många men lite.
Nu kunde jag gråta.

Amanda och jag stod och pratade.
Jag var ett monster så jag fattar inte varför hon inte mördar mig?!

"Jag tror det kan vara..."
Men mer hann inte Amanda förens jag kände något smärtsamt i axeln.

Jag vände mig om och såg att Leila stod där med en pistol i handen!
Riktad mot mig!
Jag är träffad!

***

FÖLÅT FÖR KORT KAPITEL!
HADEEE!:)