The Werewolf Girl

Kapitel 15

Hur kunde hon se så glad ut?
Vi kunde dödat henne inatt!
Att HON skulle kunna döda någon bara för att den personen inte var som henne själv!
Hon var ju så vacker och såg så snäll ut!

Men jag vet vad jag måste göra.
Leila hade inte fått syn på mig än och stod och pratade med Kim.
En bit ifrån såg jag Jason han gjorde en signal med sina fingrar.
Jag tror han menade att jag skulle utföra vår plan.

Jag gick sakta fram till dom.
Nu skulle jag låssas som om inget hänt och sedan gå iväg och prata med Leila.

"Tja, trevlig bal!"
De kollade båda förvånat på mig men tillslut nickade de.
Det var tyst en stund innan jag började prata igen.

"Fin du e i klänningen Leila!"
Sa jag, och det var sant hon var jätte fin.

Jag fattar knappt själv att jag står och pratar med en mördare!
Hur kan jag?!
Och lossas som om jag inte kommer ihåg ett skit!

"Tack, din med!"
Vad skulle jag säga nu?
"Jag går och tar lite dricka."
Kim gick och nu var det bara jag och Leila kvar.

Jag log snett och lurigt mot henne.
Men hon gjorde bara det samma.
Har hon något planerat?
Säkert!

"Kom!"
Jag tog tag i hennes arm och drog iväg henne. Amanda, Jason och Jasmin var i ett rum bakom matsalen. Dit ska jag också!

Hon följde med som om hon visste vad som skulle hända.
Jag böjde mig lite ner och drog upp pistolen ur skon.
Den hade skavt och nu hade jag faktist väntat tillräckligt länge.

Jag satte den bak på Leilas rygg.
Det var inga folk där vi var nu så det var ingen fara att någon skulle se. Vi fortsatte gå mot rummet.
Jag öppnade dörren och vi gick in.

Vid väggen lutade sig Jason och bredvid honom stod Amanda och Jasmin med varsina pistoler riktad mot Leila.

Jag knuffade in henne och låste dörren efter mig.
Sedan ställde jag mig vid dörren så hon inte skulle våga sig ut.

"Dom är laddade, du behöver inte vara orolig!" Sa jag och menade pistolerna.

Det förvånade mig hon såg inte alls rädd ut! Inte ett dugg.
Istället satte hon sig bara ner på marken satte händerna för ansiktet och jag hörde henne snyfta.

Hon grät faktist! Men varför?
Jag tyckte synd om henne även om jag inte visste varför hon grät.
Hon har varit en vän till mig och det är svårt att inse vad hon faktist gjort!

"Vad är det?" Frågade Amanda istället. Vi hade fortfarande pistolerna riktade mot henne.
Men det var som om det var osynligt för henne, att hon kunde dö om hon försökte anfalla.

"Jag är bara rädd! Rädd för att ni ska tro något om mig som inte är sant!"

Vänta! Vad menar hon nu!
Är det inte hon som är mördaren?

"Det är så att det inte jag som är mördaren, jag mördade aldrig Katy! Hon var min bästa vän!"

Jag fattar inte ett skit!
Hon sa ju att det var hon!
Vad är det med henne?
Ingår detta i hennes plan?
Försöker hon förvirra oss?

"Jag blev tvungen att ljuga, han tvingade mig! Det var han som dödade Katy! Och det var därför jag grät! Jag ville inte att han skulle mörda Katy!"

Vem menade hon?
Vem är HAN?

"Vem dödade henne då?"
Frågade Amanda som inte verkade tro på det.
Men jag kan läsa av folk!
Och detta är sant!!!

"Kim...Kim dödade henne!"
Nu började hon gråta mer.
Det kan faktist vara sant!

Men Leila hann inte säga något mer, för nu bröts dörren upp och Kim kom in.
Alla riktade pistolerna mot honom istället för Leila. Men han brydde sig inte utan gick fram till henne.
Sedan sparkade han henne på ryggen.
"Du lovade att inte säga ditt kräk!"

Han tog upp en pistol ur fickan.
Sedan hörde man ett skott.

Jag hörde skrik, mina tårar rann för kinderna.
Han sköt Leila!

Jag kollade mig om men han hade stuckit!

"Vi måste till sjukhus!"

✕✕✕

Ambulansmännen bar upp Leila på en bår. Hela festen hade blivit inställd. Jag ville inta fatta det!
Att Leila aldrig var mördaren!

***

NÄSTA KAPITEL KOMMER IMORGON!
HOPPAS NI FÖRSTOD ATT LEILA BARA LJÖG, OCH ATT KIM VAR MÖRDAREN!