The Werewolf Girl

Kapitel 18

Jag ville gråta, gråta av glädje!
Jag var så glad.
Jag kunde knappt fatta det.

Att jag aldrig behövde oroa mig för att någon skulle komma bakom mig med en kniv i handen, eller att de jag älskar blir skadade!

Jag kunde leva lyckligt, som i sluter av sagor "de levde lyckliga i alla sina dagar!"

✕✕✕

Vi hade ringt polisen och berättat att Kim var en mördare.
Vi berättade nästan allt, men inte att vissa av oss hade varit jägare och några varulvar.
Som katten och musen.
Haha...

Leila hade kommit upp på benen och alla vi var glada!
Kim skulle åka till ett psyksjukhus, polisen hade sagt att han inte behövde åka i fängelse.
Han var en galning sa dom bara.

✕✕✕

Vi gick alla fem hem.
Eller till skolan.
Men på vägen i skogen gick vi förbi Katy's grav. Det var Leila som ville då dit.

"Du vet att det inte var jag som gjorde det mot dig!"
Leila böjde sig över graven.
"Jag älskar dig!"
Nu började hon gråta och vi andra kramade om henne, jag grät också.

Men jag var ändå lycklig!

Vi gick ifrån graven och gick istället mot skolan.

✕✕✕

Men när vi kom dit blev jag förvånad. För vid grindarna till skolan stod mamma och pappa.
Vad gjorde de här?

Mamma slog ut armarna mot mig för att visa att hon ville ha en kram. Men jag tänkte inte ge henne än, hon har bara varit elak och tänkt på sig själv!
Inte skulle hon få någon kram!

"Vad gör ni här?"
De andra stod bakom mig och lyssnade. "Vi kom hit för att hämta dig." Svarade pappa.
"Va?! Men jag tänker stanna här på skolan med mina vänner!"
Skrek jag åt dom, men de blev inte förvånade. De visste väll hur jag skulle reagera.

"Du MÅSTE! Du ska få bo tillsammans med en vän!"
Vadå? De här är mina vänner ju!
Vad ränker de på?!

Jag skakade bara på huvudet som svar. Men tror du jag lyckades? Nej! Jag fick åka med hem.
Allt det glada jag hade inom mig försvann direkt när jag packade väskorna.

Att jag behövde lämna Jason, Amanda, Jasmin och Leila!

✕✕✕

Jag hade sagt hejdå till alla.
Det sved mest när jag sa hejdå till Jason!

Just nu sitter jag i bilen påväg hem.

De andra sa att de skulle byta skola till någon som ligger nära mig.
Men det blir svårt!

Och att jag måste dela lägenhet med någon jag inte vet vem det är!
Eller vet jag? De sa att det var en vän, men de enda vännerna jag har är i en annan skola, stad långt bort!

✕✕✕

Under hela bilresan sa jag inte ett ord, jag kollade bara ut genom fönstret. Det soliga vädret hade försvunnit och istället regnade det.
Allt jag såg var träd, en enstaka bil och..träd!

Jag ville inte hem!
Nej!!!

✕✕✕

"Nu är vi framme vid ditt nya hem!" sa mamma och öppnade bildörren till mig.
Jag gick ut och framför mig stod ett stort vitt lägenhetshus.

Vi gick in och på tredje våningen bodde vi. Men jag vet inte med vem.

Mamma låste upp dörren och jag möttes av en välbekant person.

En person jag verkligen inte vill bo med, NEJ! Jag vägrar.

För framför mig med lika besviken blick stod...Zoe Brain!

***

SISTA KAPITLET PÅ DENNA BOK! DET KOMMER EN BOK 2.
DEN KOMMER HANDLA OM ZOE SOM KOMMER VARA HUVUD PERSONEN I 2:AN!