The Werewolf Girl

Kapitel 3

"Hej där Rosé! Är du feg för att komma?"

Jag vände blicken upp från min mobil och möttes av Zoe's blick. En elak och egoistisk blick.
Hon flinade åt mig.

Bredvid henne stod två av hennes "vänner." Eller tjejer som vill bli populära med hjälp av Zoe.
"Jag kan inte har jag sagt!" Och reste mig upp för att gå, när Zoe's ena vän stoppade mig med handen.

"Din vän Amanda verkar vilja gå.
Eller hur?" Jag svarade inte utan puttade bort hennes hand och gick förbi.

✕✕✕

Klockan var 21:00 och festen hade nog börjat. Jag låg hemma i sängen och läste skvallertidningar.
Jag hatade det men jag hade inget annat för mig.

Jag hade låst dörren och tänkte dra för gardinerna.

Det hade inte blivit mörkt eftersom att det var mitt i sommarn.
Vänta lite nu, det blir ju mörkt mycket senare på kvällarna på sommarn. Jag kanske hinner hem innan det blir riktigt mörkt!?

Jag satte på mig en tajt svart kjol och ett vitt linne till.
Sedan satte jag på mig ett guldhalsband och ett par svarta klackskor.

Sedan låste jag upp dörren till mitt rum och smög ut i hallen ner till andra våningen där utgången låg. Mina föräldrar satt uppe och kollade på tv när jag smög förbi.

Jag ville inte störa dom så jag lämnade en lapp på kylskåpet om att jag var på en fest.
Sedan stack jag...

✕✕✕

Jag klev in genom dörren som inte var låst. I hallen stod lite skor och många jackor.
En kille med stort hår satt på en stol vid alla jackor.
Han sökte igenom fickorna och en rysning kröp upp i min kropp.
Tjuv!

Många dansade andra drack och vissa kräktes antar jag.

I en soffa satt Zoe omringad av killar. I handen hade hon ett glas med vin. När hon märkte att jag var här gav hon glaset till en av killarna och reste sig upp mot mig.

"Så du är alltså ingen kyckling!?"
Va!? Kyckling! Jag blev arg och ville slå till henne men gjorde det inte. Zoe gick tillbaka till killarna och jag stod själv kvar mitt i rummet.

Jag kände att någon petade lätt på min axel och jag vände mig om och där stod Amanda.

Hon kramade mig och jag lät henne. Även om det förvånade mig. Hon verkade i alla fall var glad, om inte mer att jag kom.

Vi satte oss på några stolar vid ett bord. Där satt också Charlie, och även massa andra killar.

Amanda var den ända tjejen runt bordet också jag såklart.
Jag hade inte trott att Amanda skulle hänga så mycket med killar.
Men man ska inte döma folk innan man lärt känna dom!

"Tja, vem är du då?" Frågade en kille mittemot. Han hade blont, närmare brunt hår och blåa ögon.
Han kanske var i 18 års åldern ungefär.

"Jag är Rosé, Rosé Kesi. Jag går i samma skola som Amanda!" Sa jag och nickade mot Amanda.
Hon log sitt söta lilla leende.

"Aha, okej."
Vi satt en lång stund och pratade.
Killen mittemot hette Jack, sen var det en kille som hette Oskar.

Jag reste mig upp föra att ta frisk luft ute. Killen som satt i hallen var inte där nu, men ändå rös jag när jag gick förbi den tomma stolen vid jackorna.

Jag öppnade dörren ut och andades in den friska luften.
Det hade inte blivit mörkt än men snart skulle det nog bli det.
Så jag bestämde mig för att gå och säga hejdå till Amanda.

"Jag måste gå nu!"
Amanda såg besviket på mig.
Hon visste ju inte...att jag skulle bli en varulv om jag stanna!
"Men varför så tidigt?"

Killarna runt bordet kollade också frågande och lite besviket på mig.
Men om jag stanna..kanske jag skulle råka göra något jag kommer ångra...

Typ att råka bita dom.
Tanken fick mig att bita mig i läppen. "Tyvärr jag måste..."
Men jag avbröts av att Zoe kom.

"Ska du redan gå?" Sa hon och försökte låta chockad.
Det gick inte så värst bra för sedan flinade hon åt mig.

"Följ med mig."
Zoe tog tag i min arm och förde mig till soffan där hon satt förut med killarna.

Men nu var det alldeles tomt där. hon knuffade ner mig i den.
"Vad vill du?"
Jag var trött på att hon höll mig kvar. Men det kanske inte skulle göra något om jag råkade bita henne som varulv.

Jag kollade ut genom ett av fönstren. Neeej!

Det har blivit mörkt och nu kände jag hur det stack i huden.
Jag kollade på min arm, det hade kommit upp långa hårstrån!

"Jag måste gå!" Min röst lät mycket mörkare nu.
Jag skulle snart vara ett monster!
"Vad händer med dig?"

Zoe kollade förvånat på mig.
Nu hade jag fått päls och började känna hur mina tänder blev längre.
Det värker i dom och jag gav ut ett litet tjut.

Efter bara några få minuter var jag en varulv. Zoe hade sprungit iväg skrikandes för länge sen.

Nu märkte alla andra det också och hela huset fylldes av skrik.
"Hjälp ett monster!" Hörde jag många röster säga.
Jag började gå, eller snarare klampa. Jag ville ut.

En bit bort såg jag Amanda.
Det konstiga var att hon inte skrek eller gick sin väg.
Hon satt bara där och stirrade på mig. Hon kanske var i chock?
Fast hon såg inte ut att vara det.
För nu flinade hon åt mig.

Jag gick förbi henne ut ur rummet.
Folk sprang åt sidan när de såg mig komma.

Jag drog upp dörren och sprang ut i mörkret. Det var fullmåne och jag ylade upp mot den.
Jag såg säkert ut som en best!
Och nu var min hemlighet ingen hemlighet längre! Ånej!

Mina händer hade nu fått klor.
Människor i min väg skrek och bad om att jag inte skulle skada dom, och andra kastade sten på mig som skydd eller nåt.

Skrikandes såg jag Zoe hon sprang för livet. Eller hon blev buren av ett gäng killar. Konstigt!
Jag närmade mig henne, eftersom nu alla vet att jag är en varulv, skadar det väl inte att skrämma henne lite till?!

Jag smög fram till henne.
Sedan röt jag och drog ut mina stora klor. "Aaaa..." Kom ut ur hennes mun. Jag var nära på att skratta, men det skulle bara vara konstigt!

***

• RÖSTA
• KOMMENTERA
• HA DET BÄST