The Werewolf Girl

Kapitel 13

"Du?"
Leila närmade sig mig med pistolen fortfarande riktad mot mig! Det sved i axeln på mig.

"Japp jag!"
Svarade hon bara.
"Men du och Katy var ju bästa vänner!" Hon skakade på huvudet.
"Jag lurade henne! Och dig Amanda!" Hon nickade mot Amanda som jag helt glömt bort var där!

Hon hade ställt sig i hörnet.
Säkert lika rädd som jag var, men jag försökte att inte visa det!

"Vadå? Lurade du Amanda?"
"Förstår du inte?"
Jag skakade tveksamt på huvudet.

"Det är så att Amanda trodde jag var en helt normal person men nej!
Jag HAR också varit en varulv, men hatade det och gjorde en dryck för att bli normal igen."

"Sedan skapade jag ett sällskap för att döda alla monster! Dom hör inte hemma här!"

Det var Leila hela tiden.
Att jag inte fattade det.
Hon var ju den första som såg Katy död. Hon dödade henne!

"Varför grät du när du hade dödat Katy?" Hon kollade ner en sekund men svarade inte.

Vad var det hon döljde?
Vad var det ingen visste om henne?

"Jag visste att Katy var en varulv för att jag hörde Amanda och Jasmin prata om det!"

Amanda såg chockad ut.
Hon visste inte att Leila var en jägare, större en henne!
Att hon hade dödat en person som trodde de var vänner!
Vilken skit Leila är!!!

"Men du Amanda, du visste inte om det här eller?"

Amanda såg ut som om jag hade sagt något som absolut inte var sant! Det kanske precis var så.

"Nej det visste jag inte, och jag skulle aldrig döda någon! Jag ville bara hjälpa dig Rosé att inte lida?!"

"Lida från vad?"
"Lida från att vara varulv!"

What!? Varför tror hon jag bad Jason bita mig om jag ville vara människa!

"Nej jag vill vara den jag är! Och detta är den jag är!"
Jag pekade på mig själv.
En varulv.

Amanda nickade och Leila började prata istället. Hon hade tyvärr inte släppt pistolen ifrån mig, men blicken.

"Vill du vara en varulv?"
Jag nickade.

✕✕✕

Det hade gått säkert en kvart och ingen hade sagt något.

Amanda stod kvar i hörnet och
Leila var i samma position.

Inget hade förnedrats bara att ingen av oss sa ett ord. Jag kunde inte ens höra när de andades så tyst var det!
Jag pratade inte för att jag tänkte på Leila.

Varför blev hon så ledsen?
Det var ju hon som var mördaren!

Jag tänkte också på hur jag skulle ta mig härifrån.
Var är Jason?
Letar han inte efter mig?
Och ska jag komma förbi Leila?
Hon kanske inte märker något så som hon stirrar ner i marken.

Men tystnaden avbröts av att handtaget på dörren trycktes ner.
Jag hoppades sååå mycket på att det skulle vara Jason, men jag hade helt fel.

I handen höll han en pistol också riktad mot mig.
Inte mot Amanda, MIG!

Två mot en, är inte det fusk?
Fast det finns säkert inga regler för jägare, eller mördare!!!

Jag ställde mig mot väggen bredvid Amanda.
Jag kände mig i alla fall lite trygg hos henne!

"Du också?"
Han nickade och ställde sig bredvid Leila.
Hon kysste honom men höll fortfarande pistolen mot mig.

"Japp, du vet vi samarbetar, har du hört det ordet förut eller?"
Han försökte reta upp mig och det lyckades han med.
Jag kan inte beskriva hur arg jag var!
Att Kim också var med på detta?!

Amanda tog tag i mig och viskade i mitt öra: "Du vet att du är en varulv fortfarande! Gör vad en varulv skulle göra!"
Gud vad smart hon är!
Att jag inte tänkte på det.

Men det ingen av oss tänkte på var att jag hade ont i axeln, Leila sköt ju mig.

Så när jag tog tag i Kims pistol tappade jag den på golvet.
Men innan någon av dom hann reagera tog jag också tag i Leilas pistol. Nu var det jag som hade dom.

Amanda kom och tog upp pistolen. Vi backade bak och riktade pistolerna mot dom sedan stängde vi dörren. Och stack!

***

KORT, JAG VET!
MEN HOPPAD NI ENDÅ GILLADE KAPITLET.

ERA KOMMENTARER VÄRMER MIG OM HJÄRTAT!;)
HAHA!