The Werewolf Girl

Kapitel 7

Det var varmt ute, skolgården var också väldigt stor.
Det fanns en fotbollsplan, basketkorgar och massa annat!

Det var många andra ute på gården men jag såg inte Amanda, Jasmin och Leila nån stans.
Konstigt, det var ju en sån här rast alla var ute. Men det är säkert på sina rum.

"Hej igen!"
Jag skakade av mig mina tankar och möttes av ett par gröna ögon.
"Hej!" Svarade jag, fortfarande kollade jag in i hans fina ögon.
Det var killen jag krockade in i.
Han som är ihop med Amanda!

Då släppte jag hans ögon och kollade åt sidan istället.
"Är det nåt?" Jag låssades vara irriterad på honom.
Men det verkade han inte bry sig om för han skrattade bara åt mig.

Han satte sig ner på bänken vid mig. "Är du ny? För jag har inte sett dig här förut."
Jag nickade.
"Vad heter du?"
Jag tvekade en stund.
Tänk om han skulle veta vem jag var?!

"Rosé!" Jag ville att det skulle sägas som en viskning men det lät högre än så!

"Vänta va? Vad hette du?"
Nej han känner säkert igen mig!
Jag måste härifrån innan han verkligen fattar!
"Du jag måste gå!"
Jag ställde mig upp och tog min väska som låg bredvid honom och sprang. Jag skulle till mitt rum.

"Men hålla?! Vad hette du?"
Hörde jag honom ropa.

✕✕✕

127..128..129, ja det är mitt rum.
Jag tänkte precis öppna dörren när jag hörde röster. Det kom från mitt rum! Är det städare?
Jag satte mitt öra mot dörren och lyssnade.

"Hon kanske kommer tillbaka strax?" Hörde jag en ljus röst säga.
Men jag visste inte vem det var.
"Nej, hon är säkert med din pojkvän! Du såg ju hur hon tittade på honom!"
Vilka var det i mitt rum?
"Här kolla! Det är en stor rock! Varför skulle hon ha den mitt i sommarn? Jo, för att ingen ska se henne!"

Nej! De som är i mitt rum har hittat min rock!
"Kom vi sticker innan hon kommer!"

Jag måste gömma mig! Fort!
Det stod ett bord med en duk på, där kanske jag skulle få plats?
Det var trångt men jag fick i alla fall plats. Mina fötter eller ben syntes inte bakom duken.

Jag hörde hur en dörr öppnades och stängdes snabbt där efter.
Det måste vara min!
"Sen lossas vi som att inget har hänt! Okej?!"
Jag hörde sen hur någon mumlade ja och så. Jag lyfte lite på duken.

Först såg jag bara ett par ben, men sen såg jag vilka det var!
Amanda och Jasmin!!!

✕✕✕

Det hade blivit sent på kvällen och under dagen såg jag inte Amanda och Jasmin någon mer gång.
Det hade blivit tid för middag.
Så jag tog min nyckel till dörren och låste, sedan hängde jag den runt min hals och drog upp tröjan lite mer, för att den inte skulle synas så bra!

Matsalen var full av elever.
Vid ett långbord såg jag, Amanda, killen jag krockade in i, Jasmin och Leila. Det satt också en annan kille bredvid Leila.

Jag ställde mig i kön och lastade på all mat. För att vara en skola var det rätt gott!

"Hålla, sätt dig här Rosé!"
Jag kollade mig omkring och såg att det var killen jag krockade in i som sa det! Nej, han kom ihåg vad jag hette!

"Kom då!" Ropade Leila.
Jag gick med långsamma steg mot bordet. Jag satte mig ner bredvid den nya killen.

"Jag kom visst ihåg vad du hette, Rosé!" Jag nickade instämmande.
Mitt hjärta bankade snabbare och snabbare...

Amanda och Jasmin är inte dom jag trodde. Jag vet inte vad de vill mig, men jag är säker på att det är något hemskt!

"Vad heter du då?"
Jag vände blicken mot killen.
Och han till mig.
sedan flinade han.
"Jason, du kanske redan vet vem jag är?"

Nu slog det mig.
Nu vet jag varför jag kände så igen honom. Han är varulven som gjorde mig till en!

Han flinade och knuffade till mig lite lätt på axeln.
Jag var rädd, för Amanda, Jasmin och för att Jason skulle berätta att jag är en varulv!

När jag ätit upp och suttit tyst hela middagen ställer jag bort min bricka och går upp till mitt rum.

Min nyckel runt halsen stoppar jag in i dörren.
Men när jag kommer in i rummet blir jag väldigt chockad.
Eftersom Jason sitter på sängkanten och ler åt mig.

"Em..vad gör du här?"
Han ler fortfarande bara åt mig.
"Du minns väl mig? Jag är en som du!" Jag nickade och satte mig bredvid honom.
"Hur kom du in?"
"Med Amandas hårnål."

Det var därför han höll henne runt axeln, för att få tag på en hårnål!
Eller?

Det känns som om vi har känt varandra jätte länge.
"Varför gjorde du så mot mig?"

Han väntade en stund innan han svara, som om han tänkte efter.
"För att jag gillade dig, och ville att du skulle vara en sån som jag.
Så du inte blev rädd för mig eftersom du själv va en!"
Jag fattar precis vad han menar med en sån som jag, alltså en varulv.

"Jag älskar dig!"
Nej, det bara slank ur mig!
Han är ju ihop med Amanda!
Eller?

"Jag gillar dig med!"
"Men du är ju ihop med Amanda!"
Jag kollade frågande på honom tills han svarade.

"Jag är inte ihop med henne, vi gjorde slut! Eller jag gjorde slut.
Det var för att jag träffade dig.
Du minns väl vårt möte i skogen för två år sen?"
Jag nickade och lutade mitt huvud mot hans axel.

"Du, Amanda och Jasmin är lite konstiga. Det var i mitt rum och letade efter något som visade att jag är en varulv!
Leila är inte lika skum men känns inte så trevlig direkt!"
Jason nickade instämmande.

"Och ända sen Amanda fick veta att jag är en varulv har hon betett sig så konstigt mot mig!"

"Hon vet inte att jag är en!"
Sa Jason och log.

Men när han hade sagt det öppnades dörren. Och Amanda kom in.

"Nu vet jag det!" Sa hon och flinade. Hennes ögon brann av ondska. Det såg man.
Jag och Jason kollade förvånat på varandra.

"Två flugor i en smäll! Eller ska jag säga: två varulvar i ett rum!"
Sa hon och flinade ännu mer.

***

VAD SPÄNNANDE, ELLER HUR?
VAD KOMMER HÄNDA MED JASON OCH ROSÉ?
OCH VEM ÄR EGENTLIGEN AMANDA? DET FÅR NI REDA PÅ SNART! KRAM:)