The Werewolf Girl

Kapitel 11

Jag öppnade dörren och inrusande kom Katy och Jason?
Vad ville det?

"Vi har letat efter dig över allt!
Var har du varit?"
Sa Katy när hon lugnat ner sig.
Hon kramade om mig hårt.

"Emm..asså det är så att..."
Katy och Jason kollade frågande på mig tills jag fortsatte.
"Det är så att..jag blev typ kidnappad av Amanda, Jasmin och Kim. Sedan..."
De kollade ännu mer frågande på mig. "Det sa att antingen skulle jag dö eller bli en människa igen!"

Jag såg på Jason hur chockad han blev. "Men du kan väll inte bli människa igen?" Frågade Katy.
Jag nickade och fortsatte.

"Jo, eftersom jag från början var en människa. Och Amanda såg när du bet mig Jason!"
Jason svarade inte.
"Och sedan gav dom mig något att dricka så jag skulle bli normal.
Och nu är jag det!"
Jag log lite mot dom men de log tyvärr inte tillbaka.

"Jag trodde du ville vara varulv med mig?" Nu var det Jason som prata, på flera minuter.
Jag ryckte på axlarna.
Vad skulle jag svara?
Jag ville ju faktist inte vara en.
Men jag älskar Jason.
Och vill vara med honom!

Blicken han gav mig, en besviken blick, gjorde så att mina ögon fylldes av tårar.
Jag ville bort, bort från allt och alla!

Jag öppnade dörren och sprang ut i korridoren.
Jag hörde hur Katy och Jason ropade efter mig.
Men jag ville inte stanna!
Aldrig!
Jag tänkte springa så länge mina ben orkar!
(Alltså inte länge!)

✕✕✕

Jag hade sprungit it ur den stora byggnaden och var nu på skolgården.

Folk kollade på mig när jag kom springandes med tårar rinnandes ner för kinderna.

Jag öppnade den stora grinden in till skolgården och sprang ut.
Det låg en skog inte långt bort alls.
Jag ändrade mina steg ditåt!

Svetten rann ner för pannan och jag kunde inte urskilja tårarna och svetten.

✕✕✕

Jag satte mig ner på stenen.
Runt om mig var det bara träd, träd och ännu ett träd.
Solen sken in bland dom och träffade mig.

Men jag ville inte ha sol, jag ville ha mörker!
Mörker, mörker och...mörker!

Tårarna blev allt mer och mer.
Att jag kunde göra så?!
Bli människa igen och lämna allt som hänt mig bakom!
Jason...hur kunde jag lämna Jason?

Jag ville vara med honom, för alltid. Mitt rätta jag kanske var som en varulv?

Jag hade sprungit långt in i skogen och visste knappast var jag är.
Jag följde ingen stig...bara sprang!

✕✕✕

Jag hörde steg, de närmade sig snabbt. Jag öppnade ögonen och möttes av ett par andra, gröna fina ögon och jag visste direkt vems det var!

Jag hade somnat på stenen och nu hade visst Jason hittat mig!

Jag reste mig upp och vi stod nu mot varandra!

"Jag vill inte vara någon människa!"
Han log mot mig. Sedan la han sina mjuka händer på mina kinder.
Jag kände hur jag rodnade men brydde mig inte om det nu!
Sedan sa jag det!

"Bit mig!"

Och det vara precis vad han gjorde.
Jag kände ingen smärta, bara lycka!

✕✕✕

Vi gick ut ur skogen och mot skolan. Jag och han, hand i hand!
TILLSAMMANS!!!

Vi sa inget på vägen.
Det behövdes inte.
Huvudsaken var att vi var tillsammmans!
Och att jag visste vem jag var och älskade.

Det kändes inte konstigt att gå tillbaka till skolan.
Att bli jagad, kidnappad och till och med kanske dödad var inte det bästa! Men det kändes ändå som om vi hörde hemma där!
Jag har lärt känna folk, vissa hatar "mitt riktiga jag", men andra älskar jag. Som Jason och Katy!
Jag saknar inte ens mina föräldrar!

✕✕✕

Jason tryckte in nyckeln i låstet till Katy's rum.
Han hade fått nyckeln dit.

Men när han öppnade dörren stelnade vi till.

För på golvet låg Katy!
Och bredvid henne satt Leila och grät! Älta tårar!

Jag sprang direkt fram till Katy och kände på hennes puls.
Men inget...ingen puls!!!

Och nu såg jag något jag inte lagt märkt till när vi kom.
Ungefär vid vänstra bröstet så..satt det en kniv.
Rakt i hjärtat!

***

SÅKLART SKULLE DET SLUTA HÄR! MEN NI FÅR BARA LÄSA NÄSTA KAPITEL!

(SORRY FÖR ATT DET BLEV LITE KORT!)

HA DET BÄST!!!:)