The Werewolf Girl

Kapitel 2

Det hade gått en dag sen Zoe hade frågat mig om festen. Och imorgon skulle det bli fullmåne.
Jag skulle förvandlas till en varulv.
Jag har hållet det hemligt i två år nu. Jag var 14 år när allt hände.

Det var en kall vinster kväll och jag var ute och sprang i skogen.
Plötsligt bakom mig kom en kille.
Vi började prata och han hette visst Jason. Men han var inte riktigt den killen jag trodde.
För när jag skulle gå, tog han tag i mig, sen sa han "Förlåt för detta Rosé!" Sedan kysste han mig och sen bet mig i halsen.
Sedan blev allt svart.
Jag vet att det oftast är "vampyrer" som biter någon i halsen och så blir man vampyr men det är det samma med varulv.
Och dessutom vet jag inte riktigt om det finns vampyrer.
När jag vaknade var han borta och istället stod en varulv framför mig.
Det var också fullmåne och då kände jag hur något stack i mig.
Det kom plötsligt ut päls ur min hud och jag blev till ett monster.
En varulv!

Jag visste inte varför han gjorde så mot just mig. Jag är inte glad för att vara ett monster. Men det är något jag måste leva med.
Det går bra så länge ingen upptäcker det!
Det ända jag vill just nu är att träffa Jason och försöka få honom att säga varför han gjorde så mot mig. Jag gillade faktist honom.
Men nu kommer jag knappt ihåg hur han ser ut.
Ändå saknar jag hans söta leende!

Jag närmade mig skolan nu.
En bit bort såg jag Amanda, tjejen från engelskan.
Hon gick bredvid en kille som såg ut att var något år äldre.
Han höll sin arm runt hennes axlar medan de gick. Jag kunde höra de skratta och Amanda kramade honom. Han såg trevlig ut.

✕✕✕

Jag kom fram och satte mig utanför klassrummet där vi skulle ha lektionen. Amanda satte sig bredvid mig.
Det blev lite stelt eftersom hennes kille satte sig bredvid henne. Fortfarande med armen över hennes axlar.
"Det här är Charlie, min pojkvän." Sa Amanda och kramade om Charlie.
Plötsligt började jag tänka på kvällen för två år sen.
På Jason...

Och på att imorgon kommer jag bli ett monster! När det blir fullmåne håller jag mig bara inne.
Jag går aldrig ut.
Stänger fönster och låser dörren intill mitt rum.

Mina föräldrar som inte bryr sig stör mig då inte.
Känslan att plötsligt förvandlas till ett monster är jag van vid.
Det sticker i huden sen kommer päls. Stora, vassa tänder växer ut i munnen på mig.

"Kommer du till festen?" Avbröt Amanda mig i mina tankar.
Jag skakade på huvudet som svar.
"Varför, vill du inte?" Frågade hon lite oroligt. Varför brydde hon sig?
Ingen bryr sig om vad jag gör eller inte gör.

"Jag kan inte då..."
"Men kom igen, snälla! Om du vill vara hemma tidigt gå klockan halv tolv eller nåt!"

Men när det väl blir mörkt ute kommer månen fram och jag blir helt enkelt en varulv!
Ingen hitt att bli på en stor fest!

Jag skakade på huvudet igen och gick in på lektionen som precis hade börjat.
I ögonvrån såg jag hur Amanda blev lite ledsen. Men varför bryr hon sig lixom?!

✕✕✕

Det hade blivit kväll och imorgon skulle Zoe ha sin fest.
Jag var sur att jag inte kunde gå.
Jag kollade mig i spegeln i badrummet.

Jag log inte och var inte på humör för det heller! Jag ville faktist gå på festen. Det förvånade mig lite.
Att jag skulle vilja det!?
Jag borstade ut mitt hår och tvättade mitt ansikte.

Ur fönster såg jag hur månen nästan var hel, det fick mig bara att bli ännu surare!
Jag ville inte se månen en enda gång till! Aldrig!

Jag vet inte varför men just nu var jag så trött på att vara en varulv.
En som alla hatar, är rädd för och hugger med höggafflar!

Jag la mig i sängen och drog täcket över huvudet.
Sedan föll en ensam liten tår ner för min kind. Du vet inte hur det känns att vara ett monster!
Sedan somnade jag i ljuset av månen.

***

VAD TYCKER NI, KOMMER BLI MYCKET MER SPÄNNANDE SEN! HADEEE!