Badboys isn't good

2

In i köpcentret gick vi och så fort jag såg alla människor började hjärtat slå snabbare. Stora folkmassor har aldrig riktigt varit min grej. Men när jag har med någon jag litar på går det oftast bra.

Vi gick genom affärer och som vanligt hittar Moa alltid mer saker än vad jag gör. 

Efter en lång dag på stan så var vi på väg hem. Benen värkte och jag var helt slut. Bussen tycktes gå saktare än vanligt hem. 

Sakta förde jag in nyckeln in i låset och vred om. Så försiktigt som jag kunde stängde jag dörren efter mig och gick upp för trappen till mitt rum. 

Snart låg jag i sängen redo att sova, min mobil vibrerade på sängen bredvid mig. Jag lyfte upp den och läste notisen på skärmen. 

"redo för imorgon?" stod det på skärmen, smset var ifrån Moa. 

Fast att klumpen i magen sa ifrån så ljög jag och skrev att jag självklart var det.

Jag la ifrån mig mobilen på nattduksbordet och släckte lampan. Jag kröp ner under täcket och värmde mig. Sakta drogs jag ner i djup sömn.

Jag sprang fram till kroppen som låg på gatan. Jag böjde mig hastigt ner och tryckte mina händer på det blödande såret. Han blev blekare och blekare och snart lämnade det sista andetaget hans läppar. Jag skrek, högt. Hjärtat gick sönder i tusen bitar och jag slog förkrossat nävarna i hans bröstkorg, desperat att han skulle vakna till liv. Ett pistol skott hördes inte långt ifrån och snart låg även jag på marken, sakta förblödande.

Jag satte mig snabbt upp i sängen. Snabba andetag och pulsen på max, genom blöt. Jag kollade mig omkring och såg mitt flickrum. Inga döda kroppar eller blod fanns. Jag greppade tag i min mobil. 03:48 stod stort över den ljusa skärmen. Jag andades ut och snart var pulsen normal igen. En dröm, det var bara en dröm. En jävligt verklig dröm.