Badboys isn't good

16

Jag höll hårt i relingen framför mig. Vinden blåste hårt mot ansiktet. Golvet gungade under mig och det var svårt att stå still. Jag tittade ut över horisonten och allt jag kunde se var vatten. Den sista biten land hade drunknat av vattnet och var inte längre synlig. Solen var på väg ned så himlen var helt rosa. Det såg ut som någon målat med vattenfärg över himlen.

Hans fingrar smög sakta tillbaka i gropen av min midja. Det kittlades underligt av hans beröring som det inte hade gjort förut.

Tidigare idag...

Bilen stod nu stilla och det var knäpptyst. Det började vibrera där fram och Louis plockade upp mobilen och förde den mot örat. Han sa några ord som inte hade någon betydelse för oss i baksätet till personen i andra änden. Harry kom gåendes mot bilen med en mobil tryck mot sitt öra, så jag antar att det var han Louis pratade med. Den blonda mannen som satt framför mig gick ut från bilen och gick mot Harry. De bytte några ord som var ljudlösa för oss inne i bilen. Louis tittade bak på mig i backspegeln igen.

"Lyssna noga nu... försök att skrika och så kastar vi er över bord. Och lita på mig, ingen kommer någonsin hitta er då"

Hans ord skar i öronen. Jag såg allvaret i hans blick. Jag svalde. Jag tittade över på Moa och Whilma och deras blickar var helt tomma. Jag såg hur deras hopp om att ta sig härifrån sögs ut som ånga.

"Whilma du följer med Harry och Moa med Niall." sa Louis och vinkade hit killarna.

Den blonda mannen vände nu sig om och gick mot dörren vid Moa. Han öppnade och tog tag i Moas arm. Moa följde med mannen utan att streta emot. Efter sträckte Harry sig in efter Whilma och hon följde med ut. Harry stängde dörren efter sig och kvar i bilen var nu jag och Louis. Han satt knäpptyst och kollade ut genom framrutan. Tystande tog över allt och jag nu kunde höra mitt egna hjärta slå. Jag bevakade honom via backspegeln. Hans ögon var fäst på något som jag inte kunde se. Han såg så lugn ut. Han höjde blicken och kollade rakt på mig i backspegeln. Blodet frös i mina ådror och hjärtat nästa stannade.

"Visst kan jag lita på dig Irma?" Han bröt tystnaden. Jag visste inte vad jag skulle svara. Han kunde inte lita på mig alls, men jag behöver hans tillit för att kunna ta mig härifrån.

"Ja" var det ända jag fick fram men det fick räcka. Ett leende kröktes på hans ansikte.

"då litar jag på att du beter dig ikväll" Hans ögon var fortfarande fastklistrade på mig medan han väntade på ett svar. Jag svalde hårt och fruktade vad han skulle göra med mig ikväll.

"Det ska jag, jag lovar" sa jag medan jag undersökte hans blick, letandes efter hans avsikter.

"Då litar jag på att du håller de andra två i styr. Vi vill ju inte ställa till med någon scen..." Orden svävade förbi mig och ned för min ryggrad vilket fick mig att rysa. Jag kunde inte svara så jag bara nickade. Louis öppnade sin dörr och gick ut. Han öppnade sakta min dörr och kollade mig i ögonen. Dörren var nu vid öppen och han sträckte fram sin hand. Tveksamt la jag min hand i hans och klev ur bilen. Tillsammans gick vi hand i hand uppför flera trappor. Louis öppnade en dörr och vi kom ut på däck. Hans grepp om min hand hårdnade när han fick syn på det människo fyllda golvet. Barn sprang runt medan deras föräldrar satt vid ett bord intill och skrattade högljutt. Skrattet blandades ihop med musiken som spelades i högtalarna. Vi fortsatte förbi alla människor in igenom en annan dörr. När vi kom in genom dörren fick jag syn på ett bekant ansikte, Harry. Han vinkade dit oss och började gå. De sa inget utan Harry fortsatte gå med oss bakom sig. Vi kom fram till en lång korridor med dörrar med nummer på. "52...53...54...55...56..." numren fortsatte. Harry stannade vid en dörr "72". Han blippade ett kort och låste upp dörren. Louis släppte min hand och nickade mot dörren. Förvirrad så gick jag in genom dörren. Dörren stängdes bakom mig. Jag befann mig nu i en hytt. På sängarna framför mig så satt det två tjejer. Moa och Whilma. Jag rusade fram till dem och kramade om dem hårt. De båda grät och jag kunde se rädslan i deras ansikten.

"Vafan ska vi göra?" frågade Moa i panik. Jag önskar att jag hade svar till henne men jag det hade jag inte.