Badboys isn't good

11

"Vad gör ni här?!"

Den mörka rösten överröstade musiken utanför. Vi alla stod stilla och sa inget. Vad skulle vi säga?

Just när Moa öppnade munnen för att säga något dök Jocke fram bakom mannen. 

"Dem är med mig" sa Jocke andfått.

Mannen reste ett ögonbryn och kollade på Joakim. Han skakade lätt på huvudet och gick sedan sin väg. Vi alla andades ut. 

Jocke tog ledningen och visade oss ut ur det lilla rummet vi stod i.  Allt jag kunde se var människor, överallt. Vi trängde igenom folkmassan, som var lika tät som en djungel. 

Vi kom fram till bardisken och Jocke gick åt sidan med han bakom baren. Han viskade något som var omöjligt att höra på grund av den höga musiken. Killen nickade och gick tillbaka. 

Vi slog oss ned vid ett bord och Moa gick iväg med Jocke. Whilma gjorde något på hennes mobil. Jag stirrade ned i bordet. Musiken som dunkade i öronen försvann snart när jag var uppe i mina tankar, jag kopplade bort allt. 

Jag hoppade nästan till när Moa knackade mig på axeln. Hon hade kommit tillbaka med drinkar till oss. Utan att säga något tog jag en av dom och svepte. Alkoholen brände i halsstrupen men jag brydde mig inte. Jag behövde all alkohol jag kunde få för att dämpa min oroskänsla. Jag tog svepte nästa.

Några drinkar senare så var vi ute på dansgolvet och dansade. Jag lät kroppen röra sig fritt till låten. Alkoholen hade kickat in och jag kände nästan inte oron längre. Men av all vätska som jag hällt i mig måste de nu ut. Jag stannade upp och sa åt mina vänner vart jag skulle. Jag trängde mig förbi alla människor av dansgolvet och vidare mot toaletterna. 

Jag låste upp dörren och gick mot handfaten. Jag startade kranen och vatten började forsa ned över mina händer. Dörren ut öppnades men jag orkade inte se efter vem som kom in. En hand sattes för min mun. Jag tittade upp i spegeln och där mötte jag ett par mörka ögon bakom mig. En man i runt 40 år åldern stod och höll för min mun. Jag försökte spreta emot men han var för stark. Hans mun närmade mitt öra och jag kunde känna hans äckliga andedräkt flåsa mot min hud. Jag rös.

"Ett ljud och jag mördar dig" 

Jag kunde inte annat en nicka sakta på huvudet. Han drog sig sakta bak mot ett av toalett båsen. Han kastade ned mig på golvet och skulle precis stänga dörren bakom sig när någon grep tag i den. Mannen fick en knytnäve i ansiktet. Blodet började rinna ned för hans näsa och han var chockad. Jag kunde inte se vem som slagit mannen. Tårarna blurrade min syn. 

"Stick här ifrån"

Mannen försvann fort ut från rummet. 

"Är du okej?"

Jag kollade upp. Killen från bussen? Jag kunde inte få fram ett enda ord utan hulkade bara. Killen slog sig ned bredvid mig. Helt tyst satt han där. Det kändes bra att ha honom där, även fast jag inte kände honom. 

Efter några minuter hade chocken lagt sig, mina andetag blev långsammare och tårarna slutat rinna. 

"Tack" sa jag kort och kollade in i hans ögon. Hans blåa ögon kollade tillbaka på mg och dom lyste. Han la försiktigt sin hand ovan på min. 

"Det var så lite, hoppas gubben ramlar och slår huvudet" sa han och jag skrattade. Vi båda skrattade.

--

Jag gick ut med busskillen. Jag behövde luft, riktig luft. Jag tittade ut på staden. Gatubelysningen lyste upp den mörka staden. Kall luft drog jag in i mina lungor. 

"Förresten så heter jag Louis" hördes bakom mig. 

"Jag heter-" jag hann inte säga klart meningen innan en trasa satt iför min mun och näsa. En söt lukt. Sen vart allt svart.

--

Mitt huvud värkte. Alkoholen hade lämnat spår efter sig på min kropp. Jag öppnade sakta mina ögon som inte alls var van vid ljuset. Jag stängde dem snabbt. Något kändes fel. Det kändes som jag rörde mig, som att jag var i en bil. Det kunde väl inte stämma? 

Förresten så heter jag Louis 

Jag satte mig upp lite för snabbt. Mina ögon var uppspärrade. Moa och Whilma låg bredvid mig. Jag greps av panik. Jag försökte förtvivlat ruska om dem. 

Jag tittade mig omkring. Vi var bak i en skåp bil. Det enda ljus som kom in var från ett litet fönster längst bak. Jag kröp mot den främre delen. Jag bankade med all kraft jag hade. 

"hallå!" skrek jag och fortsatte att banka panikslagen. 

Bilen saktade in och snart stannade den helt. Hjärtat började slå snabbare och snabbare. 

Sidodörren sköts upp och jag bländades för en sekund.

"Se vem som vaknat"