Badboys isn't good

38

"You're pregnant"
Orden ekade i mitt huvud. Tårarna brände bakom ögon locken. Louis stod helt tyst. Tårar rann ner för min kind.
Jag är 17 jag kan inte bli mamma och särskilt när barnets pappa kan vara en våldtags man eller en Playboy från Sverige.
"W-wh-what...?" Sa jag mellan snyftningarna.
"As I said you pregnant" sa doktorn och tittade konstigt på mig.
Louis morrade.
"She was fucking raped! Tree times!" Skrek han.
"Calm down louis" sa jag och tog tag i hans hand igen.
"It can be a another guy" sa jag och torkade bort mina tårar.
"What?" Sa Louis med en nedstämd röst.
"It can be a guy named Jonas from my school" sa jag och tittade ner på mina händer.
Doktorn tittade på oss båda innan han gick ut ur rummet.
Jag la mig ner på sjukhus sängen och kände ångesten bildas inom mig.
Dörren öppnades och in kom en sjuksköterska.
"If you wanna know who the dad is we can do that"
Jag nickade och tittade snabbt på Louis.
"Do you have the number to the two guy's?"
"We have" sa Louis innan jag ens han svara.
Louis tog upp sin mobil och slog in ett nummer.
"Niall, it..." var det ända jag han höra innan han gick ut ur rummet.

"so do you have the numer to the other guy?" frågade sköterskan

"i do, but i don't have a phone" sa jag och tittade upp i taket.

sjuksköterskan gav mig en mobil. jag slog in Jonas numer och ringde. det tog några signaler innan någon svarade.
"det är Jonas?"
"hej Jonas" sa jag nervöst
"Irma?! var fan har du hållit hus?" sa han ironiskt.
"lång histria, men du måste komma till america nu..."
"america? är du i america? varför ska jag komma ditt för?
"ja jag är i america, men det är inte det. jag är gravid..." sa jag nervöst
det blev tyst ett tag innan han svarade.
"V-v-va...?" Han lät väldigt orolig.
"Det är antingen du eller en annan kille..."
"Om jag är pappan vill jag inte ha något att göra med barnet" sa han å la på. Jag började gråta igen.

Lucas hade kommit med Niall och dom hade tagit testet. Nu var det bara att vänta.
Jag låg på den hårda obekväma sjukhus sängen. Louis satt i en av stolarna i rummet. Niall och Lucas satt utan för. Jag vägrade se Lucas. Jag vill inte se honom, höra honom, vara i samma rum som honom, inte andas samma luft som honom, verkligen inte att han är pappa till det lilla lilla barnet inuti mig.
Ångesten åt upp mig. Varför mig? Varför just mig? Tårarna började komma igen när jag såg ett par gå utan för sjukhuset. Tjejen var gravid och dom höll varandra i händerna.
Dörren öppnades och både jag och Louis flög upp.
"It's...