Badboys isn't good

6

Noga undersökte jag personen i spegeln som skulle föreställa mig. Håret lockat, ansiktet fullt med smink och fina kläder.

Jag drog fingrarna igenom håret för att få lockarna lösare så jag liknade mig själv mer.

Vi var nu klar och redo för kvällen. Moa och Whilma som hade dragit igång deras egen lilla förfest dansade för fullt i Moas sovrum. Ända in till badrummet där jag nu stod, kändes dunsarna i golvet från när deras fötter mötte marken.

Jag stirrade fortfarande in i spegeln. Sökte svar i mina ögon. Svara på vad som var fel. Varför dessa saker alltid händer mig. Varför?

Jag höll tillbaka tårarna så bra som jag kunde, även fast de brände som eld bakom mina ögonlock. Jag svalde alla tårar och log åt mig själv i spegeln. Jag ville inte förstöra den här kvällen, som jag gjort så många andra gånger. Så många kvällar som slutat i gråt.

Jag tog en sista titt i spegeln innan jag gick ut till de andra. Whilma höll i en burk cider. Hon skickade den vidare till Moa. Hon tog några klunkar innan hon gav den till mig. Även jag tog några klunkar. Den söta smaken rann ner för strupen. Kinderna spände sig av surheten.

---

Vi stod nu på busshållplatsen och väntade. Kylan bet i benen och kinderna. Jag drog ut mobilen ur fickan och skrev ihop ett sms.

Till Mamma

Hej Mamma, ska ut i kväll med Moa och Whilma. Vet inte när jag kommer hem så oroa dig inte.

Läst

Inte för att det förvånade mig värst att hon inte svarade. Hon har nog inte ens mitt numer inlagt.

Året jag skulle fylla tio stack min pappa. Han förlorade jobbet och vi fick det väldigt svårt ekonomiskt. Detta ledde till många bråk mellan mina föräldrar. En morgon var han bara borta. Alla hans saker var borta och inte ett spår av han fanns kvar. Det enda han lämnade efter sig var en lapp.

Jag är så ledsen att det behövde bli så här. Jag kan inte leva så här längre. Därför har jag bestämt mig för att dra och börja på nytt. Jag letar just nu efter ett fats jobb i en ny stad. När jag hittat ett kommer jag. Jag ska komma och hälsa på dig så ofta jag kan. Det lovar jag.

Älskar dig mest Irma, kram pappa.

Jag har inte sett honom sen dess. Lappen fick jag inte se förens flera år senare.

Mamma blev väldigt deprimerad efter att pappa stack. Jag som var så liten förstod aldrig vad som egentligen hände. Efter att mamma försökte ta sitt liv den första gången så fick jag bo med min moster i ett par månader. Eftersom min moster bodde i en annan stad fick jag börja i skola där. Där mobbade alla barnen mig. Dom gick på mig både fysiskt och psykiskt.

Efter att detta hade pågått i nästan 1,5 år bestämde jag mig för att det var nog nu. Det blev för mycket för mig. Eftersom igen hjälpte mig när jag bad om det eller när jag berättade vad de andra höll på med, ringde jag till min mamma. Min mamma kom och hämtade mig.

Jag och mamma hade det jättebra tillsammans ett tag. Efter att jag bott hemma igen ungefär fem månader började jag märka att mamma betedde sig konstigt. Hon blev arg för minsta lilla och skrek ofta på mig. Jag fattade inte vad jag gjort för fel. Även detta tärde på mig.

Varje dag dricker mamma. Ren sprit är hennes favorit. Jag lärde mig fort vad hon skrek åt. Om huset var det minsta smutsigt kunde hon skrika på mig, kalla mig omänskliga saker. Därför ser jag alltid till att städa huset innan jag går och lägger mig. Om Putte är inne på hennes rum får hon spel. Hon försöker laga mat då och då men när det går fel, drämmer hon ofta ner matten i golvet och vinglar där ifrån. Oftast sitter hon inne i sitt rum, kollar på någon serie och dricker.

Det finns stunder då hon är sitt gamla jag. När hon håller om mig och smeker mitt hår. Hon nynnar på en låt. Ursäktar att hur hon beter sig. Det är dessa stunder jag stannar för. När jag får träffa min riktiga mamma. Hon jag älskar så.

Bussen rullade mot oss, proppad med folk. Vi klev på