Badboys isn't good

40

Mitt och Louis förhållande är väldigt komplicerat. Vi är inte tillsammans men ibland beter vi oss som vi är det. Som nu, vi bara ligger i Louis säng helt tysta och håller om varandra. Jag ligger i Louis sköna tröja som är alldeles för stor för mig. Jag blir varm när Louis andas i min nacke. Han har sina armar runt mig och säger ingenting. Jag ligger och lyssnar på när han andas, det gör mig lugn. Hans bara överkropp är varm. Jag är tom utan Louis. Jag har inte pratat med Moa eller Whilma på länge. Niall och Harry berättade för dom att jag är gravid och ska göra abort. Om dom vill så ska dom få följa med mig. Jag hoppas att dom vill följa med mig.
Jag vet inte vart Lucas tog vägen och jag vill inge veta häller.
Jag har mardrömmar om att Lucas är där och misshandlar mig. Ibland vaknar jag och är helt svettig och gråter. Men jag känner mig trygg med Louis. Det är som om han är en drömfångare. När jag sover med Louis (misstolka inte) så är de som om han tar bort alla mardrömmar.
Iallafall, jag har gått upp ur sängen även fast jag verkligen ville ligga kvar. Louis låg kvar i sängen och tittade på mig. Han studerade varje steg jag tog, varje muskel jag rörde. Jag gjorde en piruett och skrattade. Hans havs blå ögon lyste upp och ett leende kikade fram. Jag gick ut ur Louis rum och in till mitt. Jag gick till min garderob och letade rätt på ett par byxor. Jag tog ett par gråa mjukis byxor. Jag tog på mig byxorna och jag gick in till mitt badrum. Jag borstade igenom mitt hår och satt upp det i en hästsvans. Jag borstade tänderna. Jag gick ut ur badrummet och ut ur mitt rum. Jag gick in i i Louis rum och Louis stod och bytte om han med. Jag gick till hans garderob och tog en av hand hoodies. Jag gick ut ur hans rum och började gå ner för trappen. Alla satt redan vi bordet och åt frukost.
Jag ville verkligen äta men jag har ingen matlust.
Vi hade ätit klart allihop och jag och Louis hade börjat åka. Whilma och Moa ville inte följa med för att dom skulle tycka det blev för jobbigt att se mig må dåligt. Jag satt och tittade ut igenom fönstret när jag kände en bekant hand ta tag om mitt lår. Jag tittade ner på hans hand och upp på hans ansikte. Vi hade inte sakt något till varandra på hela morgonen.
Tystnaden var skön den var inte all pinsam bara skön.
Jag låg på den hårda kalla sjukhus sängen igen. Louis satt i stolen igen och halv sov. Sköterskan hade berättat precis hur dom skulle göra. Jag är rädd, nej jag är livrädd.
--
Jag hade precis vaknat. Louis var inte där. Jag såg suddigt. Jag Kan inte urskilja vad som är vad. Allt känns bara konstigt. Det var kalt men ändå varmt.
Det kändes bra att barnet inte längre finns inom mig.
Det är som jag inte hör någonting bi vet så som händer i filmer när nåt trauma händer. Precis så hände. Dörren öppnas och någon kommer in. Jag ser bara konturer av personen. Jag kan inge se vem det. Allt är suddigt.
Personen springer till sängen som bara är nån meter ifrån dörren.
Jag kan se vem det är. Louis, det är Louis men jag kan inte sluts skaka. Hans mun rör sig men jag kan inge höra vad han säger. Flera doktorer springer in i rummet. Jag tittar inte på doktorerna. Jag tittar på Louis. Hans ögon är fyllda med skräck. Han sätter sig i stolen i ena hörnet av rummet. Han tänker. Han lägger sitt huvud i sina händer.
Han flyger upp ur stolen och puttar bort alla läkare. I ena sekunden tror jag är död. Men nej, Louis läppar är på mina. Våra läppar rör sig synkade tillsammans. Hela min kropp slappnar av utav hans beröring. Jag känner inte av rädslan, Den försvann. Ni vet när det känns som om man är med i en film? Detta kändes precis som det. Jag brydde mig inte om läkarna kollade på oss. Det ända jag kunde tänka på var Louis. Mitt hjärt slog så hårt.
Det var inte romantisk, inte alls. Jag exploderade på insidan. Min hjärna hade slutats tänka för länge sen. Nu var det inte min hjärna som pratade utan det var mitt hjärta. Stöttar gick igenom min kropp  av hans beröring. jag hör inget, Men ändå kan jag höra mitt hjärta slå.
Louis lutade sin panna mot min. Jag tittade in i hans vackra ögon. Kyssen kändes som den varade i timmar. I ögonvrån såg jag en läkare gå fram till oss. Louis gick i från mig och satt sig i stolen i hörnet igen.
Läkarna undersökte mig. Dom kände och klämde på mig. Dom frågade massa frågor hur jag mådde och om jag hade ont någonstans. Dom hade tagit blod prov och massa andra prover. Louis var med hela tiden.
Jag hade fått några piller jag ska ta.
Dom hade berättat för Louis saker han kunde göra. Jag hade fått ta av mig de osköna sjukhus kläderna. Jag fick ta på mig dom sköna mjukis byxorna och Louis stora tröja.
Louis höll hårt om mig. Vi gick sakta ut ur sjukhuset. Louis hjälpte mig in i bilen.
--
Jag låg i Louis bekväma säng. Jag stirrade upp i det vita taket. Tankarna virvlade runt i mitt huvud. Jag rörde mig inte. Jag är helt förlamad i hela kroppen. Jag hörde skrik. Mitt hjärta stannade för en sekund. Jag hörde steg komma från hallen. Min blick förs automatiskt mot dörren. Dörren flög upp och Niall stod där. Han vinkade hit mig. Jag klev försiktigt upp ur sängen. Jag nästan gled fram på golvet. Jag hukade mig ner bredvid Niall.
"Du måste följa med mig" sa han
"Varför?" Frågade jag nyfiket.
"Bara följa med mig" sa han och tittade sig omkring i hallen. Han började gå och jag följde efter. Pistoler som avfärdades och panik växte. Niall tog fram ett par nycklar ut från hans byxficka. Han låste försiktigt upp en av dörrarna. Niall höll upp dörren och vinkar in mig. Jag smög in.
Niall stängde dörren och låste dörren. 
På väggarna satt det massa vapen. Jag hörde snyftningar. Jag kände igen dom. Rummet var mörkt så jag fick leta mig fram. Det blev helt tyst. Det ända jag kunde höra var mina fotsteg.
"Moa?" Sa jag medan tårar började bildas i mina ögon.
Snyftningarna hördes igen och jag letade.
Jag kröp på golvet och med mina händer letade jag reda på personen.
Jag kände ett ben. Jag blev rädd och skrek.
"Irma?..." viskade Moa
"Ja" viskade jag tyst och satt mig med Moa. Jag höll om Moa. Jag kröp till ett bord. På bordet låg det massa saker. Jag letade med min händer på bordet.
Got it! En ficklampa. Jag tände den och lyste upp rummet. Jag lös på varje vägg, varje hörn, överallt. Jag gick tillbaka till Moa igen med ficklampan.
"Vad händer egentligen?" viskade jag.
"Jag tror det är någon som skjuter där ute" svarade hon och började gråta igen.
Oro började bildas inom mig. Tanken av att Louis eller nån av dom andra killarna dör fick mig panikslagen. Jag kan inte ha ett panikattack när jag har en mörkrädd ,livrädd Moa med mig.
'You have to be at you strongest when you at you weakest'