Jagad

5

-Dezmond-

Jag fastnade med blicken på vaktmästarna som kämpade med att få bort de grova orden från byggnaden. Pappa hade satt in extra vakter på skolan och jag kände igen dom alla, det kändes tryggt, men stämningen var ändå spänd.

När vi klev in i skolbyggnaden drog vi alla efter andan, dom hade till och med tagit sig in och det stank sprayfärg och rengöringsmedel i hela korridoren.

"Dom borde ha stängt ner skolan idag" fräste Vickie när den lilla räven kom bort till oss, "det här är för fan ett hatbrott, det är allvarligt."

Jag nickade instämmande och lät ögonen glida över orden. "Vet du om Oskar är här än?"

"Ingen har sett han."

"Sa pappa något om det i morse?" frågade Disa och vilade sin haka mot min axel när hon kom upp bakom mig, men jag skakade på huvudet.

"Han ville försäkra sig om att vi höll oss på rätt sida."

"Och va fan ska det betyda," fräste Vic med sitt vanliga heta temperament och jag förundrades än en gång hur så mycket känslor kunde få plats i den 153 centimeter lilla taniga kroppen.

"Oskar behöver vänner, nu mer än någonsin" suckade jag och drog fingret över den nymålade färgen på mitt skåp.

"Jo tack, vi ser det gullet," muttrade Florian och såg sig omkring, "men skolan känns inte som den säkraste platsen för honom just nu."

"Så er farsa vill att vi tar hand om killen?" frågade Vic, "då kan han inte vara så farlig, eller hur?"

Skolklockan ringde och vi fick bråttom till klassrummet. "Såklart han inte är farlig" muttrade jag när vi gick genom korridoren mot mattelektionen, "såg du honom igår eller? Som en rädd liten sparv."

Hastigt tog Vic tag i min arm med sina små händer och stoppade mig, de orangea ögonen såg rakt in i mina, "du kände också hans aura, precis som alla andra. Det är ju nåt med killen..."

Jag nickade, "men det gör honom inte ond, eller hur? Vi får väl lita på att dom vuxna vet vad dom gör för en gångs skull?"

"Pft, jag vet att det är sånt du säger till lille papsen där hemma men jag känner dig bättre än så Dez."

Jag skrattade till, "vi letar efter dom skyldiga efter skolan."

Jag belönades med ett stort leende innan vi klev in i klassrummet och ögonen letade genast efter dom stora bruna ögonen. Men dom fanns ingenstans. Jag gick och satte mig längst ner som vanligt men stolen bredvid mig förblev tom under hela lektionen, och under franska lektionen efter det. Vi började fråga runt men ingen hade sett Oskar på hela dagen och en olustig känsla spred sig inombords.

"Han kanske är sjuk, eller så fick han stanna hemma på grund av rådande omständigheter," funderade Molly högt när vi satt i matsalen och petade i våra kokta grönsaker och sega köttbitar. Vårat skolkök skulle knappast belönas med någon michelin stjärna.

"Väktarna har säkert pratat med honom," påpekade Disa, "han är nog hemma för att dom bett honom stanna där."

"Eller för att han är rädd," suckade Flo och mötte min blick "så vad är planen Dezzie?"

Jag skruvade på mig i stolen och låtsades som om jag inte fattade vad han menade, "planen?"

Alla runt bordet stönade högt.

"Ja älskling, ska vi leta upp Oskar först eller vill du hämnas på idioterna som gjorde det här?"

"Inte så högt Flo" varnade Molly och gav honom en puss på kinden och lämnade ett svart märke efter sina nymålade läppar.