Jagad

15

Problemet med lejon är att dom är enorma, de platsar liksom inte inomhus. Så hur gärna jag än hade stannat i min lejonform så var den fina stunden kortare än jag hoppats på. Pappa drog iväg till jobbet och jag vaknade upp till en vanlig tisdagsmorgon igen.  Men istället för att vakna av Florians fötter i ansiktet så hade jag ett brunt rufsigt hår mot min kind och ett tungt huvud mot min bröstkorg. Jag kunde absolut vänja mig vid att vakna bredvid Oskar, tänkte jag med ett leende och strök fingertopparna mot hans pyjamas klädda rygg.

"Dags att vakna," suckade jag innan jag sträckte på mig, "jag fattar inte att vi måste gå till skolan som vanligt."

"Jag längtar faktiskt lite," log han.

"På riktigt?" Frågade jag förvånat och rynkade pannan och han nickade till svar innan han böjde på nacken och mötte min blick.

"Får jag hålla dig i handen?"

Jag skrattade högt och reste mig upp på ena armbågen så jag kunde se ner på honom, "såklart du får."

"Sitta i ditt knä i matsalen?"

"Visst," flinade jag och väntade på nästa fråga.

"Hångla i korridorerna?"

"Jisses, vem är du och vart tog Oskar vägen?" Skrattade jag och attackerade de leende läpparna med små lätta pussar.

Skolan var inte som vanligt. Oskar höll mig glatt i handen och magikerna höll sig undan när vi kom, även Matteus. Jag såg blåtiror och skrapsår på en del av dem och misstänkte att bråket hade fortsatt efter att jag och Oskar blivit bortsläpade till rektorn. Deras hatfulla blickar sa mer än tusen ord.

Jag saknade Flo, men att ha Oskar nära hjälpte. Vi såg inte en skymt av Molly, men det hade jag räknat med. Däremot längtade jag efter att få träffa Vickie och berätta vad som hänt.

När vi närmade oss skåpen stod Jamie Jackson och väntade på oss. Några av vargarna stirrade öppet på mig när jag gick fram mot dem med större självförtroende än någonsin. Han rynkade pannan och mötte min blick, "du är annorlunda," konstaterade han och lutade ena axeln mot plåtskåpen.

Jag nickade lite, "var det ni som gav dem en omgång efter att vi gått?"

Han flinade stort och drog tummen över knogarna, "de förtjänar värre."

"Kanske," suckade jag, "men jag har annat att tänka på."

Jamie nickade och sneglade på min hand som var sammanflätad med Oskars innan han nickade åt sina vänner att ge oss lite utrymme. De andra vargarna tog genast sina saker och gick mot respektive klassrum. "Jag hade gärna blandat in mig i din skit," flinade han och såg djupare in i mina ögon. "Men jag ska flytta," muttrade han och vände bort blicken och kliade sig i nacken när lejonet började morra åt hans oförskämda stirrande.

"Vart flyttar ni?" Undrade jag förvånat, och med en olustig känsla i kroppen. Jamie var ingen ängel, ingen vän heller för den delen, men han hade visat sig vara bra att ha. Någon jag kunnat räkna med, och om han flyttade så skulle vargarna på skolan bli oroliga, stökiga och det skulle ta ett tag innan de hittade en ny hierarki i gruppen.

"Morsan och farsan skickar iväg mig," mumlade han och avslutade med en suck, "jag skämmer ut dom eller nåt, behöver bättre uppfostran."

"Du skojar," stönade jag och drog den fria handen genom håret ,"vart då?"

"Till min farbror på andra sidan Atlanten," flinade han och öppnade sitt skåp för att ta fram sina matteböcker. "Tar du hand om dem åt mig?"

"Vilka? Dina föräldrar?" Skrattade jag men han bara skakade på huvudet och smällde igen skåpdörren, "de behöver en ledare, jag tror inte de har nåt emot ett lejon."