fix me | h.s

four

Alisons perspektiv.

"Jag följer med dig upp." säger Harry och hoppar ur bilen. Eftersom han redan är på väg ut så kan jag inte stoppa honom. Jag trycker in koden och går in med Harry efter mig. Det känns inte alls spänt längre, nästan som att vi inte har haft den här ett år långa pausen.

"Det var kul att ha med dig Ali, jag har saknat dig." säger Harry medan jag låser upp dörren. Jag nickar åt honom att gå in och låser sen dörren igen efter mig.

"Jag har saknat dig med." suckar jag och lägger mina armar runt hans nacke och borrar ner mitt ansikte mot hans axel.
"Jag ska göra allt för dig Ali, jag lovar." viskar han och hans grepp hårdnar runt mig. Jag kommer ihåg hur jag alltid sa att jag älskade hans hårda kramar, han verkar också komma ihåg det. "Vi hörs." säger han och ger mig en snabb puss på kinden innan han försvinner ut genom dörren igen. Det är inte förens nu som jag faktiskt inser hur mycket de här killarna betyder för mig, inte bara Harry utan hela teamet. De hjälpte mig igenom allt och om de inte kunde hjälpa till, så försökte de i alla fall och det känns så bra, att människor försöker. Harry är en utav mina bästa vänner och jag kan verkligen berätta allt för han. Jag vet att han har förändrats och jag tror människor kan göra det, både till det sämre och till det bättre och i Harrys fall är det det bättre. Jag drar av mig mina klackar och går med värkande fötter till toaletten för att tvätta bort sminket. Jag har lärt mig att hantera sådana här saker, uppmärksamheten man får och människors dömande blickar. Det tar inte lika hårt på mig längre. Plötsligt surrar min mobil till och jag tar upp den från handfatskanten.

Från: Harry

Tack för en bra kväll, ringer dig. H

Ett leende smyger sig upp till mina läppar. Hans töntiga H på slutet får mig alltid att skratta, men det är gulligt. Jag blir helt varm inombords av ett sms, jag måste sluta för det är ingenting mellan mig och Harry.

Från: Alison

Tack själv, det får göras om!

Jag bestämmer mig för att gå och lägga mig, jag ska jobba imorgon och klockan är egentligen alldeles för mycket.

...

Det knackar på dörren och jag vet att det är Lauren, alla knackar på olika sätt och Lauren har knackat tillräckligt många gånger på min dörr för att jag ska känna igen henne.

"Kom in." säger jag och höjer blicken från datorskärmen.

"Hej hjärtat." Lauren ler stort och ger mig en kram när hon kommer in i mitt kontor.

"Hej, allt bra?" ler jag och sätter mig ner i min stol igen. Lauren och jag blev nästan bästa vänner redan första gången vi träffades.

"Ja, jag har sett en viss person i alla skvallertidningar idag." säger hon och snurrar runt i stolen mitt i mot mig medan hon lägger en tidning framför mig. "Det är säkert dubbelt så mycket på nätet." säger hon och jag stänger ner datorlocket för att ta upp tidningen. Första sidan, självklart. Jag suckar stort medan jag skummar igenom texten.

"Självklart, undrar om de redan hittat min Instagram och Twitter?" suckar jag och slänger tidningen i papperskorgen.

"Hey! Jag ville ju läsa det där." säger Lauren och böjer sig ner under bordet för att ta upp tidningen.

"Det borde du inte, allting är skitsnack. Första tidningen som faktiskt skriver något som är sant och inte förvrider sanningen ska jag fasen ringa upp och berömma." säger jag och Lauren skrattar, halvt lyssnande på mig och halvt helt inne i artikeln om mig och Harry.

"Han är snygg." påpekar hon och nickar imponerande medan hon granskar bilderna.

"Snälla!" klagar jag och rycker tidningen ur hennes händer.

"Förlåt!" skrattar hon och håller upp händerna i luften. "Jag bara säger det, han är snygg, han är rik, han är en gentleman, kan det bli bättre?" flinar hon och tar tillbaka tidningen.

"Det är inte det som spelar någon roll, om han är rik och känd. Jag vill skaffa mina egna pengar." säger jag och tar upp datorlocket igen.

"Nej, men det är en bonus." flinar hon och blinkar med ena ögat.

"Har inte du jobb att göra?" frågar jag och försöker koncentrera mig på att titta igenom den nya kollektionen som vi ska släppa.

"Jo, faktiskt, men..." hon reser sig upp och börjar gå mot dörren. "Jag tyckte detta var liiite viktigare och jag behövde en paus. Men vi ses på lunchen!" fortsätter hon och försvinner snabbt ut genom dörren. Jag skrattar tyst åt henne, ibland kan hon vara riktigt jobbig, men jag tycker om henne ändå som tur är. Det där med att det finns säkert dubbelt så mycket på nätet om mig och Harry är antagligen sant, och jag vet att jag inte borde titta, men ändå skriver fingrarna in alla olika tidningars namn på datorn. Vissa skriver mer och vissa mindre, men det är alltid samma visa.

"Är Harry och Alison tillbaka som ett par igen eller är de bara vänner?"

"Det ser ut som att Harry Styles har hittat gammal kärlek igen! Igår anlände han tillsammans med exet Alison och de andra killarna och det såg ut som att Alison och Harry drogs till varandra hela kvällen."

Jag stänger snabbt igen datorlocket igen och går ut i korridoren. Usch jag avskyr det där, och jag borde inte läsa det, men jag gör det ändå. I början var det alltid så, jag läste hela tiden tills jag inte orkade mer och det kommer ta stopp, men jag kan inte låta bli just nu. Jag smiter in på toaletten och låser upp min mobil. Jag gjorde en ny Instagram och en ny Twitter som är privata men båda två har flera tusentals förfrågningar, som jag misstänkte. Användarnamnet och lösenordet till det gamla Instagramkontot knappar mina fingrar snabbt in. Flera tusen kommentarer och jag gör det jag inte ska, scrollar igenom dem.

"Bitch."

"Harry hatar dig, idiot."

"Dö."

"Vad är det du inte förstår? Ingen vill ha dig! Så jävla äcklig!"

Hjärtat dunkar hårt, jag får inte falla för det en gång till. De är fega och känner inte mig. De här personerna dömer från ingenting och jag vet att det inte är menat åt mig, det är menat mot en person som de inte känner och det är inte jag. Jag måste inse det. Plötsligt börjar min mobil ringa och Harrys namn lyser upp skärmen.

"Hallå." precis när jag sagt det märker jag hur svag jag låter på rösten. Jag harklar mig och försöker låtsas som att ingenting har hänt.

"Ali? Vad har hänt?" Jag visste det, han ser rakt igenom mig. Han till och med hör rakt igenom mig.

"Jag är bara lite förkyld." ljuger jag och harklar mig igen för att få tillbaka min normala röst.

"Var det det bästa du kunde komma på? Berätta." Jag suckar tyst och tänker på om jag ska berätta vad jag gör eller inte. Han kommer att få reda på det för eller senare ändå.

"Jag läste kommentarerna och alla artiklar, jag vet att jag inte borde men jag kan inte låta bli." suckar jag och torkar bort tåren som rinner ner för min kind. De är tillbaka alltså, ovälkomna. Jävla tårar.

"Ali, du ska inte läsa det, de vet ingenting om dig, det är skitsnack alltihop och det vet du." säger Harry.

"Jag vet men jag kan inte låta bli, det är överallt." säger jag och sätter på kranen för att ingen ska höra utanför.

"Gör mig en tjänst."

"Det beror på." säger jag och tittar mig själv i spegeln. Den här skiten tar så mycket på mig.

"Kom hem till mig efter jobbet, jag bor kvar på samma ställe, vi ses sen." säger han och lägger på innan jag hinner säga något.