fix me | h.s

fifteen

Alisons perspektiv.

"Ni kan besöka Harry nu." säger en sjuksköterska som precis gått fram till mig och Niall. Jag ställer mig snabbt upp och är framme vid dörren till Harrys rum innan både Niall och sjuksköterskan. Sjuksköterskan öppnar dörren och jag möts utav en utmattad Harry. Med snabba steg är jag framme vid hans säng och sjunker ner på stolen bredvid medan jag tar tag i hans hand.

"Shit!" säger Niall när han ser såren på Harrys kropp efter säkerhetsbältet och hur utmattad han ser ut. "Vad?.." frågar han och pekar på allting.

"Några brutna revben, så det var inte så mycket men fan vad ont det gjorde." säger han och jag biter mig hårt i läppen igen för att hålla inne tårarna. Så rädd som jag var när jag såg Harry, skadad, i bilen har jag aldrig varit förut.

"Hur mår du?" frågar Harry och vrider på huvudet för att möta min blick.

"Bra, livrädd, men bra." säger jag och suckar lättat ut.

"Jag är så ledsen Ali-..."

"Tyst. Det var inte ditt fel." avbryter jag. Det var verkligen inte Harrys fel och det kunde gått mycket värre, så han har ingenting att be om ursäkt för.

"Den idioten som kom från andra hållet stannade ju inte ens." suckar han och jag nickar medhållande. Att folk kan vara så dumma i huvudet.

"Det var väl i alla fall tur att det gick bra." säger Niall och vi nickar medhållande.

"Jag ska köpa fika, så får ni vara ensam en liten stund och, ni vet." lägger han till och pekar på oss. Jag skrattar lätt och Harry skrattar också, även fast han gör ett smärtsamt ansiktsuttryck efteråt. Vi sitter under tystnad en stund medan Harry stryker med tummen över min handrygg.

"Du vet, se dig sitta där i bilen, skadad, bakom ratten med airbagen utslagen och motorhuven ihop tryckt får en verkligen att tänka till. Man inser verkligen vad som betyder mest i livet och hur värdefullt ens liv är. Du, eller vi, kunde varit borta om det hade gått riktigt illa och det går så fort. Från att åka och köpa pizza till att sitta på ett sjukhus med skador, lindriga, men ändå." säger jag med blicken fäst på våra händer.

"Jag är så jävla glad att det inte hände dig något." suckar han och jag lutar försiktigt mitt huvud mot hans axel.

"Jag är glad över att du lever." säger jag och Harry skrattar lätt igen.

"I fullaste grad levande, jag lovar." ler han och jag pressar mjukt mina läppar mot hans.

"De där läpparna saknade jag medan jag fick sitta här och vänta." ler han när vi släppt varandra.

"Vi fick sitta och vänta i över en timme för att få komma in hit. Det var ren tortyr." säger jag. Jag hoppas att det är kö i caféterian, inte för att jag har något emot Niall men jag vill vara lite ensam med Harry.

"Kom." säger Harry och flyttar sig åt sidan. Jag fnissar medan jag försöker komma upp i den lilla sängen. Den är inte till för två stycken. Försiktigt lutar jag mitt huvud mot hans axel igen medan han lägger en arm runt mig.

"Jag älskar dig Ali, jag vill verkligen att du ska veta det." säger han och ännu en gång kryper värmen upp i mitt ansikte.

"Jag vet." viskar jag och kramar om hans hand. "Jag älskar dig." lägger jag till i en tyst men meningsfull ton. Han pussar mjukt mitt huvud och jag styrker lätt fram och tillbaka med fingrarna över hans handrygg.

"Får du åka hem idag?" frågar jag och han nickar försiktigt.

"Jag skulle bara stanna en liten stund till, men sen åker vi hem." säger han och Niall kommer in genom dörren med fika på en bricka.

"Tack." säger Harry när Niall räckt honom kaffe och fralla. Jag hoppar ner från sängen och sätter mig på stolen igen medan jag dricker mitt kaffe och låter magen tystas av en fralla.

"Vad hände egentligen?" frågar Niall efter en stund.

"Det kom en bil som körde emot oss i vår fil och jag var tvungen att svänga åt sidan och då snurrade hela bilen runt och vi åkte rakt in i ett träd." berättar Harry och jag ryser av att bara tänka på det.

"Det var tur att det gick bra i alla fall." säger Niall igen och jag nickar försiktigt.

"Ska vi dra oss eller?" frågar Harry och jag tittar frågande på honom.

"Är du säker?" frågar jag och han nickar igen.

"Här vill jag inte vara." säger han och reser sig upp ur sängen och försöker dölja smärtan i ansiktet. Det måste göra otroligt ont att ha flera revben brutna, eftersom man hela tiden rör på bröstkorgen.

"Jag skjutsar hem er, för jag antar att du redan har fixat så att bilen blir skrotad, för den är väl inte särskilt hel längre?" säger Niall och Harry nickar tacksamt.

...

"Ska vi åka tillbaka idag eller ska vi stanna här en natt?" frågar Harry när vi kommit in genom dörren.

"Det får du bestämma, jag kan köra om du vill." säger jag och Harry tittar surt på mig.

"Så du tycker jag kör dåligt nu?" flinar han och jag skakar lätt på huvudet samtidigt som ett leende letar sig upp på mina läppar.

"Tänkte om du ville vila." förklarar jag och han nickar kort för att visa att han förstod vad jag menade.

"Vi kan väl åka tillbaka, eller?" säger han och jag nickar, jag har verkligen ingenting emot att vara vid det fina stället. Vi går ut till min bil och bestämmer oss för att stanna vid McDonalds eller något bara för att få i oss något efter den långa kvällen. Klockan är redan nio och det har gått flera timmar på sjukhuset. Medan vi åker den en timme långa resan ringer flera stycken till Harry och mig och Harry får tålmodigt ta alla samtal medan jag kör.

"Ali? Får jag fråga dig en sak?" säger Harry efter en stunds tystnad. Jag hummar försiktigt som svar medan jag har fokusen kvar på vägen.

"Ehm, bröllop..." Mitt hjärta rusar på det ordet han nyss sagt, vad försöker han göra nu? Jag hummar igen och försöker låta lugn, även fast mitt hjärta dunkar i 110 just nu.

"Vad gör du nu Harry? Mitt hjärta har redan varit med om flera race idag." säger jag och Harry skrattar åt mitt nervösa utbrott.

"Jag vill bara höra med dig om vad du vill i framtiden." säger han.

"Jag har alltid velat gifta mig, det vet du." säger jag och tittar snabbt på honom innan min blick faller på vägen igen. Han hummar som svar och tittar ut genom fönstret igen. Om han ska fortsätta med sådana här överraskande frågor kommer jag flytta hem till mig igen för han skrämmer livet ur mig, på ett bra sätt.

Förlåt för världens sämsta kapitel, men jag tänkte bara berätta att jag bytt användarnamn, inte för att det nya är bättre men men... Därför är omslagsbilderna nya men jag hoppas de blev lika bra som de förra.

Kolla in på min väns wattpad, hon har precis börjat skriva en novell/fanfiction om The Fooo! Gå in på Svamp24 och läs, rösta och kommentera! :)