fix me | h.s

seven

Alisons perspektiv.

"Jag är tillbaka om en timme!" ropar jag och stänger dörren bakom mig utan att vänta på svar från Harry. Jag bor praktiskt taget hos Harry, eller jag bor inte här men jag är här så ofta han och jag har tid över.

"Hey! Vänta!" Dörren öppnas igen och Harry joggar fram mot mig.

"Jag fick ingen puss." flinar han och lägger sina händer på mina höfter och drar mig närmre honom. Jag ger honom en lätt puss på munnen innan jag hoppar in i bilen. Han ler nöjt innan jag kör iväg och går sedan tillbaka till huset. Vi har inte bekräftat att vi har ett förhållande men jag antar att det är det vi har för jag kysser inte mina vänner och min killvänner berättar inte för mig att jag är vacker. Det känns så mycket bättre än sist mellan mig och Harry och allting är mycket enklare nu. Jag kan vara anonym och behöver inte ta del utav Harrys kändisskap som jag gjorde förut. Jag antar att hans management inte har något emot att vi umgås nu, det är väl på sätt och vis bra eftersom det var det de ville, att vi skulle ha ett förhållande. Hur som helst har de här två senaste månaderna varit bland de bästa och värsta i mitt liv. Allting dåligt kom tillbaka men denna gång kunde jag ta mig ur det på ett annat sätt. Jag tog helt enkelt bort mina gamla konton och acceptera inga nya förfrågningar på mina nya privata konton. Dessutom slutade jag gå igenom allt och tittade inte på alla hatsidor som fanns. Det är inte värt min tid. Ärligt talat är jag stolt över mig själv över att jag faktiskt stod upp för mig själv och bestämde mig för att skita i deras idiotiska tankar om mig. För det är precis vad det är, tankar och inte fakta. De känner mig inte och vet inte hur jag fungerar. Ändå kommenterar de saker om mig, vilket är deras förlust.

Det bästa är självklart att jag träffade Harry igen, det låter töntigt men utan honom hade jag inte kunnat ta mig ur svackorna jag hamnar i.

Lauren och jag bestämde oss för att ta en snabb lunch tillsammans, det var ett tag sen vi bara umgicks, allting handlar om jobb och jag saknar att bara kunna umgås med henne. Att hon dessutom varit utomlands en vecka gör ju inte det hela enklare. Jag parkerar bilen en bit ifrån stället vi bestämde att mötas på och går den sista biten.

"Alison!" Lauren reser sig snabbt upp när hon får syn på mig och vi kolliderar i en stor kram.

"Men vad brun du är!" klagar jag avundsjukt när vi släppt kramen.

"Det blev lite färg i alla fall." ler hon och vi sätter oss ner vid bordet.

"Hade du det bra?" frågar jag och börjar kolla i menyn efter något att äta. Egentligen är jag inte särskilt hungrig men något litet kan väl slinka ner.

"Ja, det var jätte mysigt." ler hon och tar upp menyn. "Men nog pratat om mig, hur är det mellan dig och Harry?" frågar hon och stoppar mina frågor om hennes resa.

"Men Lauren! Allting handlar inte om mig." skrattar jag och försöker få bort fokusen på mig och Harry.

"Men ni är ett mycket mer intressantare samtalsämne." flinar hon och tittar ner i menyn igen. Jag suckar och försöker fokusera på vad jag ska äta, jag är inte särskilt hungrig och de senaste veckorna har jag lagt på mig mer än vad jag brukar göra när jag inte tränar.

"Seriöst, bor du hos honom nu eller?" frågar hon och denna gång med en mer seriös ton. Jag skakar lätt på huvudet och lägger ner menyn på bordet när jag bestämt mig för en sallad. Lagom mycket för att kunna åka ner i min mage.

"Nej, eller alltså jag är ju där väldigt ofta men jag har ju fortfarande kvar min lägenhet. Vi får se hur det blir. Men det känns mycket bättre än sist." ler jag och man ser verkligen att Lauren älskar att lyssna på mig när jag pratar om vår relation.

"Alltså du är så kär i honom." suckar hon lyckligt och lutar sig tillbaka i stolen. "Du ler som en tönt och dina ögon blir som hjärtan och dina kinder blir sådär härligt rosa och jag avlider för ni är så fina." babblar hon på och jag försöker dämpa mitt skratt. Om man behöver bli på bra humör är det Lauren som man ska umgås med.

...

"Hade ni det bra?" Harry möter mig i hallen med ett leende på läpparna. Jag nickar och även mina läppar bildar ett leende.

"Det är så härligt att hänga med henne, ifall det blir för mycket så tröttnar man, men om man inte har setts på ett tag så är det verkligen som att få ny laddning, man blir liksom helt lycklig." Jag skrattar lätt åt min beskrivning medan jag drar av mig mina skor.

"Det låter bra då alltså." skrattar han och drar in mig i en kram. Jag nickar igen och låter han hålla om mig.

"Är du hungrig?" Så fort jag tänker på mat blir jag illamående så jag skakar snabbt på huvudet. Min och Laurens lunch blev längre än jag trodde men jag är fortfarande inte alls sugen på någonting.

"Åh nej, jag har absolut ingen matlust längre och ändå går jag upp i vikt." suckar jag och släpper kramen för att inspektera min kropp i spegeln.

"Vadå går upp i vikt?" frågar Harry och lägger armarna runt min framsida istället. Jag lutar mig bak mot hans bröst och möter hans blick genom spegeln.

"Ja, du märker det inte för det är inte din kropp men jag måste tillbaka till mina gamla motionsrutiner." suckar jag och försöker glömma bort hur mycket min kropp har förändrats.

"Du är vacker precis som du är." säger han och pussar mig på kinden. Värmen sprids inom mig från hans komplimang.

"Skulle fröken vilja i alla fall se på en liten film?" frågar han och kramar om mig hårdare. Jag nickar som svar åt hans förslag och slänger mig trött ner i soffan, utan att ansträngt mig överhuvudtaget.

Tack för alla fina kommentarer och för att ni röstar och läser! Ni anar inte hur glad jag blir. <3