fix me | h.s

twenty

HOPPAS NI INTE MISSAT MIN ANDRA BERÄTTELSE SOM HETER LOST!

Alisons perspektiv. 

"Ali! Varför svarar du inte?" suckar Lauren när jag svarar.

"Förlåt, jag stängde av ljudet för det blev lite sent igår." berättar jag. Trött sträcker jag på mig medan en stor gäsp lämnar min mun. 

"Vad har ni nu gjort?" frågar hon, jag behöver inte se henne för att veta att hon flinar.

"Lauren!" klagar jag. "Jag väntade på Harry, han var på något tv-program." fortsätter jag.

"Okej, men jag tänkte fråga om du ville hänga med och shoppa lite idag? Jag behöver akut en ny klänning inför en fest för min tjejkompis." säger hon. Ännu en gäsp lämnar min mun innan jag svarar.

"Visst." 

"Bra, jag hämtar upp dig om en timme, ses." säger hon snabbt och lägger på. Jag reser mig upp ur sängen och går ner för trapporna där jag möts av en topless Harry med fuktigt hår. 

"God morgon beauty." ler han och möter mina läppar.

"God morgon." ler jag mot hans läppar. Jag släpper pussen och betraktar hans vackra ansikte medan jag pratar.

"Lauren har tvingat med mig på en shoppingtur så jag måste skynda mig om jag ska hinna duscha." säger jag och vänder mig om för att gå till badrummet. Harry tar ett mjukt tag om min handled och snurrar runt mig.

"Vänta, behöver en till puss." flinar han. Jag ställer mig på tå och kysser mjukt hans läppar. Efter en kort stund låter jag hälarna nudda marken igen.

"Nöjd?" ler jag med ett höjt ögonbryn.

"Mycket." svarar han. Jag skrattar och vänder mig om för att skynda mig in i duschen. 

När jag kommer ut till köket igen möts jag av Harry som gjort frukost åt mig. Ett leende bildas åt hans omtanke eftersom det är ganska stressigt om jag ska hinna bli klar nu. Jag tackar honom flera gånger innan jag skyndar mig in på toaletten igen för att sminka mig och blåsa håret. När Lauren får sina idéer ska de oftast utföras med en gång. Efter en liten stund skickar Lauren ett sms att hon är här så jag skyndar mig att säga hejdå till Harry och sen vidare ut till hennes bil. 

"Hej preggo!" ler hon och flyttar hennes väska från passagerarsätet. 

"Syns det?" frågar jag oroligt. 

"Om man tittar noga så ser man en liten bula på magen, men eftersom att ingen kommer lägga märke till det så gör det inget." berättar hon. "Så du vågar inte gå in och byta till en lösare tröja." lägger hon till som om att hon har läst mina tankar. Jag skrattar och lutar huvudet mot nackstödet.

"Det är så konstigt, det växer en människa inuti mig." säger jag, även fast jag har sagt det säkert tusen gånger till henne. "Harry skulle prata med management idag, det är väl tur att jag är med dig för annars skulle jag fått nervositets anfall." suckar jag.

"Det kommer gå bra, det är ju inte direkt så att de kommer säga att ni inte får behålla det." säger hon lugnande. 

"Jag vet, men de kommer ju säkert bestämma hur vi går ut med det, och det är det som oroar mig." förklarar jag. Hon nickar medhållande, jag antar att jag inte är den enda som skulle varit orolig. 

"Hur reagerade dina föräldrar?" frågar hon. 

"De blev typ överlyckliga." skrattar jag när jag tänker tillbaka på hur positivt överraskade dem blev.

"Bra." ler hon och tittar snabbt på mig innan hon tittar tillbaka på vägen igen. 

...

Med snabba steg går jag mot dörren och direkt när jag gått in kommer Harry fram till mig. Han lägger sina händer för mina ögon och ber mig att släppa mina grejer.

"Det går ju inte!" skrattar jag när jag försöker ta av mig jackan, blind utav Harrys händer.

"Blunda, så tar jag din jacka." säger han. 

"Jag gör ju redan det." skrattar jag. Harry skrattar tyst medan han hänger upp min jacka och lägger sedan händerna för mina ögon för att jag inte ska se. Han leder in mig i köket och tar sedan bort händerna och ber mig att titta. Jag möts utav ett bord, dukat för en fin middag.

"Har du gjort detta?" frågar jag förvånat med ett stort leende på mina läppar. Harry nickar stolt och drar ut stolen så att jag ska sätta mig ner. "Wow." säger jag och betraktar det vackert dukade bordet.

"Vadå? Så du nervärderar mina kunskaper?" flinar han och sätter sig ner mittemot. Jag ler och skakar på huvudet.

"Verkligen inte." säger jag och leendet på mina läppar växer bara mer och mer. Vi börjar äta på maten som Harry har lagat medan jag berättar om dagen med Lauren. 

"Du är alltid glad när du har umgåtts med henne." säger han. Jag nickar, jag blir faktiskt väldigt glad av att umgås med Lauren. "Jag gillar att se dig glad." säger han och ler försiktigt. Jag biter mig löst i läppen medan jag en aning generat tittar ner i mitt knä. Han sträcker sig efter min hand på bordet och stryker lätt över min handrygg. 

"Nej, jag gillar det inte. Jag älskar det. Jag älskar att du är glad och lycklig, och jag hoppas verkligen att jag också har den effekten på dig, för du har den på mig. Jag är så jävla lycklig med dig Ali, det trodde jag aldrig för något år sen när vi skrev på det där kontraktet. Jag trodde aldrig jag skulle stå här och vara så otroligt kär i dig. Jag trodde aldrig att du skulle fixa mig till en sån hel och lycklig person som jag är idag." berättar han. Mitt hjärta slår fortare för varje sekund som går. 

"Du är den finaste jag vet, och jag trodde aldrig att jag skulle säga det här när vi skrev på det där kontraktet heller." fortsätter han och reser sig upp från stolen. Jag skakar på huvudet och lägger handen för min mun när han ställer sig på knä framför mig. "Jag är så kär i dig och faller för dig varje dag, om och om igen. Jag vill visa det på alla sätt som det bara går, så Ali, vill du gifta dig med mig?" Jag kastar mig in i hans famn och han fångar upp mig genom att lyfta upp mig så att mina ben är låsta runt hans kropp. Jag nickar tusen gånger om eftersom jag inte får fram något att säga medan tårarna lyckligt rinner ner för mina kinder. 

"Jag skulle kunna gifta mig med dig varje dag om det var så." säger jag samtidigt som Harry släpper ner mig på marken igen. Asken som han tog fram under sitt tal lyfter han upp från bordet och tar fram ringen. Försiktigt trär han på den vackra ringen på mitt finger och kysser mina läppar. Mjukare, kärleksfullare, lyckligare än någonsin möter jag hans läppar medan tårarna fortfarande rinner ner för mina kinder. 

SNÄLLA FORTSÄTT LÄS >

SISTA KAPITLET PÅ FIX ME! MÅSTE BARA SÄGA WOW, TUSEN TACK FÖR ALLA KOMMENTARER, RÖSTER, LÄSNINGAR, PRIVATMEDDELANDEN OSV! NI GÖR MIG HUR GLAD SOM HELST OCH JAG HOPPAS NI VERKLIGEN UPPSKATTAR DEN HÄR BERÄTTELSEN! (DET KOMMER EN TREA, SÅ OROA ER INTE.)

TÄNKTE ATT VI KUNDE GÖRA EN LITEN Q&A EFTERSOM MIN KOMPIS GJORT DET OCH DET VERKAR KUL! SÅ SKRIV MAAAAASSA (DÅ MENAR JAG MASSA) FRÅGOR I KOMMENTARENA (KAN VARA OM MIG, "BOKEN", ONE DIRECTION, YOU NAME IT LIKSOM) SÅ SVARAR JAG PÅ DEM I EN ANNAN DEL!

PUSS OCH KRAM <3