fix me | h.s

nineteen

Harrys perspektiv. 

"Jag vill inte åka hem!" suckar Lucas när jag kollat så att han har spänt fast sig ordentligt i bilen.

"Du kan ju ringa oss när som helst." berättar jag för honom och hoppar in förarsätet. Alison ler försiktigt åt hennes lillebrors klagande ord.

"Men ni är mycket roligare än mamma och pappa!" säger han och tittar ledset ut genom fönstret. 

"Vi träffas snart igen, och när vår turné börjar får du komma med backstage så ska jag visa dig tv-spelen vi har där. Du kanske till och med slår Niall då." ler jag och tittar på honom genom backspegeln.

"Ja!" ropar han och gör sin segergest. Både jag och Alison skrattar åt honom. Jag lägger min hand på Alis lår medan Lucas roar sig med att titta på allting som snabbt svischar förbi utanför fönstret. 

"Jag ska berätta för dem idag tror jag. Jag menar det syns ju snart på utsidan." säger Ali tyst bara för att jag ska höra. Jag nickar och stryker lätt med handen längs hennes lår. 

"Jag är så ledsen, men jag måste verkligen direkt till studion för att möta upp killarna. Jag önskar jag kunde stannat och prata med dem." suckar jag. Ibland kan detta jobbet vara en aning irriterande eftersom det dyker upp saker hela tiden. Den här gången en gäst spelning på ett tv-program.

"Det gör inget." säger hon och lämnar ett litet leende efteråt. Jag hoppas verkligen att hon menar det.

...

"Hemma igen." säger Alison för att väcka Lucas. Han har en tendens att somna i bilen när man åker långt, vilket kan vara en fördel ibland.

"Nej." kvider han och gnuggar sig trött i ögonen. Trött hoppar han ut och klänger sig fast på Alison.

"Jag ska stanna hos er en liten stund, så du får klänga på Harry nu istället" ler hon och Lucas släpper snabbt och springer fram till mig. Alison går skrattandes upp till huset medan Lucas hoppar upp på min rygg. 

"Jag är ledsen men jag kan verkligen inte stanna, jag är redan lite sen." säger jag ursäktande när Lucas hoppat ner från min rygg.

"Vi ses ikväll älskling." säger Ali och ger mig en snabb puss. Lucas ger mig en sista kram innan jag går ut till bilen och kör mot studion. Jag önskar Ali kunde följa med mig eller att jag kunde stanna hos henne. Det är så sjukt, vi ska få barn.

 Eftersom studion inte ligger långt härifrån är jag redan framme. Jag möter killarna och sätter mig ner i soffan.

"Hur är det med Ali?" frågar Liam.

"Bättre." säger jag och nickar lättat när jag tänker tillbaka på hennes illamående. 

"Hur ska alla få reda på det?" frågar Niall. Jag har tänkt på det hela tiden den senaste tiden, jag har inte berättat för management eller någonting än. Jag rycker på axlarna samtidigt som en stor suck lämnar min mun.

"Jag har ingen aning, och det är det som är problemet." säger jag. "Dessutom måste jag prata med management." lägger jag till och drar en hand genom håret.

"Du borde nog göra det snart, annars kommer alla se det snart." säger Louis. Jag nickar medhållande och drar djupt in luft i lungorna igen.

"Jag är så jävla rädd, för Alis skull. Ni vet ju hur det har varit förut." säger jag. "Sist så lämnade hon mig." suckar jag och tittar ut ner i golvet. Allting blev för mycket för henne då och jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer bli nu.

"Fria till henne." säger Niall. Både Louis och Liam får en hostattack av Nialls plötsliga förslag. Däremot är det något jag har gått runt och tänkt på hela tiden. Hon skulle blivit så glad, det skulle vägt tyngre än allas reaktioner. 

"Ni är ju sjuka." säger Louis och skakar på huvudet när han repat sig. 

"Nej, jag har faktiskt tänkt på det." säger jag och möter deras blickar.

"Jag säger ju det! Niall har lösningen på allt!" skrattar Niall. 

"Ja, då får vi väl åka och köpa ringar då." säger Liam. Alla skrattar åt hur samtalet har spårat ut.

"Tycker ni det är för stort?" frågar jag osäkert.

"För stort? Ni ska ju ha barn." säger Niall. Jag nickar medhållande, det skulle bara vara en bonus. 

"Gör det." säger Liam.

"Värst vad fort ni två ändrade åsikt." säger jag och ett lätt skratt lämnar min mun.

"Nej, vi var bara väldigt, vad ska man säga, chockade, över det plötsliga förslaget." säger Louis seriöst och använder händerna för att få mer inlevelse. Alla börjar skratta igen och jag tittar ner i mitt knä med ett leende på läpparna.

Ber verkligen om ursäkt för de usla kapitlen, men det är bara ett kapitel kvar och sen ska jag lägga lite tid på lost, så får vi se när tredje boken kommer upp. :) 

TACK FÖR ATT NI STÅR UT! <3