fix me | h.s

thirteen

Alisons perspektiv.

"Jag fattar bara inte hur du inte kan ha berättat detta för någon." säger jag och tittar ut över utsikten igen. "Det är bara så vackert." suckar jag. Harry lägger sina armar runt min framsida och lutar sitt huvud över min axel.

"Du med." säger han och pussar mig på kinden. Mina mungipor åker upp och Harry fortsätter och kysser mig ner på halsen. Jag vänder mig om och möter hans läppar med ett leende. Hans mjuka läppar träffar mina och jag lägger mina armar runt hans nacke medan han kysser min hals igen.

"Harry.." viskar jag. "Vi borde.. Packa.. Upp.." säger jag och är tvungen att pausa mellan varje ord.

"Okej då." suckar han och släpper mig. Jag vänder mig om med ett leende på läpparna medan jag går mot min väska för att byta om från de obekväma jeansen till ett par skönare mjukisbyxor. Snabbt drar jag upp resväskan och letar igenom plaggen.

"Alison?" ropar Harry och jag tar snabbt på mig de grå mjukisbyxorna.

"Ja?" svarar jag medan jag går tillbaka till köket.

"Ehm, jo." han suckar stort och jag tittar undrande på honom.

"Vad är det?" frågar jag oroligt och går fram till honom.

"Jag berättade för killarna." säger han snabbt och slår suckandes ut med armarna i luften.

"Va?" säger jag förvånat även fast jag hörde vad han sa.

"När du sov och de var hemma." säger han och drar en hand genom håret. Han försöker ta tag i mina händer men jag drar snabbt undan dem. "Förlåt, jag borde ha sagt-..."

"Nej, Harry." suckar jag och backar ett par steg. "Jag bad dig att inte säga det till någon." säger jag med en klagande ton.

"Jag vet, men jag jobbar med dem och de är som mina bröder."

"Du kunde pratat med mig först." säger jag och ger han en besviken blick. Jag ville verkligen inte att han skulle säga det till någon innan vi hade smält det och pratat igenom det. Han går fram till mig och lägger händerna på mina överarmar medan han försöker fånga min blick.

"Älskling? Titta på mig." ber han och jag tittar kort upp från golvet. "Jag är ledsen."

"Alla kommer att få reda på det förr eller senare men du lovade att inte säga något än." suckar jag och undviker hans blick igen. Att han ville berätta det för killarna förstår jag, men jag trodde verkligen att han skulle prata med mig om det först.

"Jag måste bara.." säger jag kort och går in i sovrummet och stänger dörren bakom mig. Jag vill inte ha fler lögner nu, jag klarar inte av det. Jag fick nog utav det första gången, då var det bara missförstånd, lögner och saker som var bort hållna från varandra. En bra sak kom ur detta, att Harry var ärlig och berättade det för mig innan jag fick reda på det på ett annat håll. Jag önskar bara att han inte har fler saker som han borde berätta men inte har gjort. Jag sätter mig trött ner på sängen och drar försiktigt med handen över överkastet. Jag antar att det inte är en sådan big deal men jag ville ändå att han skulle hålla det han lovade. Jag reser mig suckandes upp och går ut till köket och vardagsrummet igen.

"Ali, jag är så ledsen, jag borde pratat med dig först." säger Harry snabbt så fort han får syn på mig. Med snabba steg är han framme hos mig och lägger sina händer på mina axlar för att behålla min blick och jag nickar försiktigt.

"Jag antar att jag överreagerade." säger jag och ler försiktigt för att visa att jag förlåtit honom.

"Nej, jag förstår dig." säger han lättat och drar in mig i en kram. Han suckar och håller om mig hårt och länge.

"Jag är så ledsen." viskar han och jag nickar försiktigt.

"Det är lugnt Harry." försäkrar jag och tittar honom i ögonen för att verkligen visa att jag är okej. Det kunde varit värre. Vi sätter oss på soffan och jag lutar mig mot Harrys framsida. Han lägger sina armar runt mig och jag lutar trött mitt huvud mot hans arm.

"Jag älskar dig så jävla mycket Ali, och jag hoppas du tycker om mig även fast jag är dum i huvudet." säger han och ett skratt lämnar mina läppar.

"Jag tycker om dig väldigt mycket även fast du är dum i huvudet." försäkrar jag och Harry skrattar lätt.

"Tur det." säger han och jag nickar medhållande.

"Du har blivit så kärleksfull nu." säger jag och Harry nickar.

"Japp, jag tror jag blir mer kär i dig för varje dag som går, om det ens kan gå." skrattar han och jag känner värmen som kryper upp i ansiktet. Jag blir fortfarande helt generad när han berättar för mig hur mycket han tycker om mig.

"Ska vi köpa pizza?" frågar han och jag nickar kort som svar. Vi går ut till bilen och jag hoppar in i passagerarsidan.

"Hur reagerade dem?" frågar jag efter en stund och tittar upp på Harry.

"De blev väl rätt chockade." svarar han och jag skrattar lätt. Det känns så himla overkligt.

"Det är helt sjukt." suckar jag och Harry nickar medhållande och lägger sin hand på mitt lår. Vi ska verkligen bli en familj och Harry och jag ska bli föräldrar. Jag lutar bak mitt huvud och sluter ögonen medan jag tänker igenom allting igen. Egentligen kunde jag inte valt någon bättre än Harry, för vad som än händer så kommer vi alltid tillbaka till varandra. Vi är verkligen som två magneter.

"Harry! Akta!" skriker jag panikslaget när jag öppnar ögonen igen och ser bilen som kommer emot oss.

TACK FÖR ALLA RÖSTER OCH KOMMENTARER! JAG ÖNSKAR VERKLIGEN NI KUNDE FÖRSTÅ HUR GLAD JAG BLIR! PUSS PÅ ER <3

och förresten, jag vill byta användarnamn, har ni några förslag på något som sticker ut och är stilrent? puss