fix me | h.s

sixteen

Alisons perspektiv.

Panikslaget sätter jag mig upp. Jag andas fort och okontrollerat och bestämmer mig för att gå upp för att inte väcka Harry. De där jävla mardrömmarna. Förut drömde jag exakt samma dröm om bilolyckan när jag var mindre, i natt drömde jag om det som hände igår kväll. Jag önskar att jag slapp vakna upp kallsvettig och panikslagen. Klockan är snart fem på morgonen och jag kommer inte kunna somna om. Solen håller på att gå upp så jag tar på mig en tjocktröja ovanpå mjukisbyxorna och linnet och går ut i den kyliga morgonluften. Jag sätter mig trött ner på altankanten och tittar ut över havet och den orangea himlen. Flashbacks kommer tillbaka från drömmen och jag har lust att spy av den äckliga känslan som går genom kroppen.

"Harry! Snälla titta på mig. Harry! Snälla." kvider jag och tårar letar sig snabbt ner längs mina kinder medan jag tar hans huvud i mina händer.

"Snälla." kvider jag tyst igen även fast hoppet börjar försvinna.

"För min skull." viskar jag tyst med tårar forsandes.

En ensam tår letar sig ner för min kind som jag snabbt torkar bort. Den drömmen kunde varit verklighet och det gör mig så rädd. Allting kunde varit borta och jag är så otroligt glad över att det inte är det.

"Ali?" Jag vänder mig snabbt om när jag hör Harrys röst bakom mig.

"Vad gör du här?" frågar han och sätter sig ner bredvid mig.

"Jag kunde inte sova." säger jag tyst och tittar ut över havet igen.

"Mardröm?" frågar han och jag nickar kort. Han vet om mina mardrömmar och han vet om att jag hatar dem.

"Kom här." säger han och lägger en arm runt mig medan han drar mig närmre. Värmen från hans kropp får min kropp att värmas upp lite och jag lutar försiktigt huvudet mot hans axel.

"Gör det ont?" frågar jag och syftar på revbenen.

"Inte så, jag fick smärtstillande och ska ta några tabletter." berättar han och pussar mig mjukt på huvudet.

"Vad bra." säger jag och han nickar medhållande.

"Mår du bra?" frågar han och betonar du. Han har alltid satt mig före honom, även fast det är han som kanske är den som mår dåligt. Jag nickar mjukt och tittar upp på honom.

"Nu gör jag det." säger jag och suckar lättat ut. Harry får mig alltid lugn och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.

"Och hur mår den här lilla grodan?" säger han och lägger handen på min mage. Jag börjar genast skratta åt hans söta smeknamn.

"Grodan mår bra tror jag." skrattar jag och lägger handen på min mage. Vår lilla groda, tänker jag och ler för mig själv. Jag gillar smeknamnet. Försiktigt viker jag upp tröjan och tittar på magen, den är fortfarande bara lite svullen men det är inte mer än så. Tänk när magen börjar synas och jag inte kan använda vanliga kläder längre. Tänk när den lilla grodan där inne inte är så liten längre. Tänk när vi har en liten bebis och när vi har en familj. Allting känns fortfarande helt overkligt.

"Ska vi gå ner till stranden?" frågar Harry och jag nickar som svar på hans fråga. Inga normala människor är uppe klockan fem på morgonen dagen efter en olycka och går en promenad på stranden, men vi är ju inte normala. Jag går snabbt in på vårt rum för att ta med mobilen. Den dog igår kväll och inte förens nu ser jag de missade samtalen. Tre från min mamma och två från Lauren.

"Min mamma har ringt tre gånger, jag ska bara se vad hon vill." säger jag till Harry och ringer upp henne. Eftersom det senaste missade samtalet från henne var för trettio minuter sen antar jag att jag kan ringa upp henne nu.

"Åh Alison, tack och lov." suckar hon lättat.

"Hej, har det hänt något?" frågar jag oroligt då det verkar vara viktigt att jag svarade.

"Nej, ingenting men Daniel är på en resa med jobbet och jag hade helt glömt bort att jag också ska iväg nu." berättar hon stressat och jag andas lättat ut. Jag trodde det var något allvarligare.

"Vi kan ta hand om honom, när ska du åka?" frågar jag och tittar snabbt på Harry, jag hoppas han inte har något emot att ta hand om Lucas i några dagar.

"Om två timmar ska jag vara på flygplatsen." säger hon och jag hör att den stressade tonen i hennes röst börjar försvinna.

"Okej, men vi kommer och hämtar honom om ungefär en timme." säger jag och hon tackar mig säkert hundra gånger innan vi avslutar samtalet.

"Vi måste ta hand om Lucas i några dagar, jag kunde inte säga nej för han hade ingen annan som kunde ta hand om honom. Går det bra för dig?" frågar jag och vänder mig om till Harry.

"Absolut." säger han och nickar lätt. Vi går ut till bilen, båda fortfarande klädda i mjukisbyxor och hoodies. Det är alltid kul att umgås med Lucas, i början var han väldigt blyg, men när man lärt känna honom är det riktigt roligt.

...

"Vi borde stanna och köpa något, vi har ingenting att äta." säger Harry och inte förens nu slår det mig att kylskåpet är tomt och att vi inte köpt något eftersom olyckan hände. Vi stannar vid en affär och jag hoppar ur bilen och väcker Lucas som somnat eftersom det fortfarande är tidigt på morgonen.

"Lucas, vi ska bara handla lite, vill du följa med?" frågar jag försiktigt och han gäspar stort medan en liten nick blir svaret på min fråga. Jag knäpper loss hans bälte och han hoppar trött ur bilen. För att vara fem år är han faktiskt ganska liten. Han sträcker sig efter min hand och jag kramar mjukt om hans lilla hand i min medan vi går in i affären. Det är nästan helt tomt eftersom klockan bara är halv sju.

"Så Lucas, vad gillar du att äta?" frågar Harry och jag ler för mig själv medan Lucas lägger all sin fokus på att komma på något.

"Godis." säger han och alla tre brister ut i skratt.

"Bra, för det gör jag med." ler Harry och jag skakar lätt på huvudet åt deras val av "mat."

"Tyvärr så kan vi inte leva på godis, men vad jag vet så gillar du pasta." säger jag och Lucas nickar försiktigt.

"Fast godis är bättre." säger han och jag skrattar igen.

"Tycker jag med." säger Harry medhållande och de går iväg för att köpa godis medan jag sköter den "nyttiga" delen och köper mat.

Måste be om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men jag har tältat med mina kompisar och då skadade jag foten så var tvungen att åka till sjukhuset igår + sov ingenting den natten så jag var jättetrött igår men nu har jag fått ihop ett litet kapitel! Rösta och kommentera gärna! <3

TUSEN TACK FÖR ÖVER 10K LÄSNINGAR PÅ KISS ME!