fix me | h.s

seventeen

Alisons perspektiv.

"Alison! Jag vill bada!" ropar Lucas och jag går ut på altanen för att se vad han gör. Han sitter i sin stol och ritar på en teckning men när han får syn på mig hoppar han ner från stolen och springer fram till mig. "Snälla!" ber han och jag nickar försiktigt. Varför inte? Snabbt springer han tillbaka och hämtar teckningen, ger den till mig och springer in i huset igen. Det är inget fel på energin på den här killen. Jag håller upp teckningen och ser direkt vad det är, även fast Lucas ropar inifrån att det är mig och Harry. Ett leende letar sig upp på mina läppar och jag går in med den och räcker den till Harry. Han släpper jobbet han håller på med på datorn och tittar upp på mig. Även han har ett leende på läpparna och nickar imponerande åt teckningen.

"Jag gillar den." säger han och Lucas kommer inspringandes in i rummet igen. Jag vänder mig om och möts utav en liten kille, klädd i badbyxor, ett cyklop med snorkel på huvudet och handduk över axlarna.

"Du är redo ser jag." säger jag och skrattar lätt åt hans ivrighet. Han nickar stort och jag skyndar mig in på mitt och Harrys rum för att ta med mig en bikini.

"Vi ska ner till stranden, ska du med?" ropar jag till Harry. Han ropar ett hum som svar och jag går ut till Lucas som otåligt springer runt på altanen med handduken flygandes bakom honom. Jag förstår verkligen inte hur mycket energi det får plats i en sådan liten kropp.

"Ni kan gå ner så länge, jag kommer snart." ropar Harry. Lucas sträcker sig efter min hand medan vi går på den lilla stigen ner till stranden. Det är faktiskt riktigt varmt och det ska bli skönt att komma ner till havet där det blåser lite. Lucas pratar glatt på om hur han försöker lära sig simma och att han redan lärt sig att ta några simtag. Även fast jag försöker att inte tänka på det får jag lite ont i magen när jag tänker på att jag måste bada, för jag kan inte låta Lucas bada själv. Fortfarande sitter den skrämmande bilden av att vi kör av bron kvar i bakhuvudet och bilolyckan som hände nu gör inte det hela bättre.

"Du kan väl bygga lite i sanden medan jag byter om?" frågar jag med ett leende på läpparna när vi kommit ner till den varma sandstranden. Han kastar sig ner på sanden och börjar gräva med händerna medan jag virar en handduk runt mig kropp. För att inte göra honom mer otålig än vad han redan är tar jag snabbt på mig bikinin och vi går ut till vattnet. Det är faktiskt ganska varmt och att vi dessutom har hela stranden för oss själva gör inte hela saken sämre. Lucas sträcker sig med en skräckblandad förtjusning efter min hand och jag antar att han inte riktigt är van vid att bada i havet eftersom han bor i centrala London. Sakta men säkert går vi ut tills vattnet räcker över mina knän. När vågorna kommer ställer han sig på tå och drar upp armarna . Jag skrattar lätt och kollar upp mot stranden där Harry precis lagt sina grejer bredvid våra. Han går ut till oss och man märker att han inte är en badkruka eftersom han springer sista biten innan han dyker ner under vattnet. Han om någon som har några brutna revben borde ta det lugnt men självklart är det inget han tänker. Lucas och jag går längre ut tills han kan doppa sig och sen ber han mig att ställa sig en bit ifrån så att han kan visa sina simkunnigheter. Jag böjer mig ner så jag kan fånga upp honom när han nått fram till mig. Ett lyckligt skratt lämnar hans läppar när jag snurrar runt honom och det är tur att han är liten och lätt för sin ålder. Jag sätter honom på min höft och går längre ut tills vattnet är vid min midja. Jag böjer på knäna så att vattnet skvätter på Lucas vilket får honom att skratta ännu mer.

"Harry! Hjälp!" skrattar han. Harry går fram till oss och vänder ryggen mot så att Lucas kan hoppa upp på hans rygg. Så snabbt det går springer Harry iväg för att rädda Lucas från mig och Lucas skrattar ännu mer. Jag doppar mig till axlarna innan jag börjar gå mot stranden igen och låter de vara killar tillsammans och busa med varandra. Försiktigt sätter mig ner i sanden och tittar på när Harry hjälper Lucas med simtagen, och tillslut är jag tvungen att titta på något annat för jag får nästan ont av att jag ler så mycket. Det är fruktansvärt gulligt att titta på hur Lucas kämpar och kämpar medan Harry gör vad han kan för att hjälpa honom. Allt detta gör så att det känns som att jag tog ett bra beslut, väldigt bra beslut.