Kapitel 3

450 23 6
                                    

***Andrea's perspektiv***
Jag klev försiktigt in i huset med resväskan bakom mig.
''Hallå?'' ropade jag tveksamt och såg mig omkring.
Hallen var upplyst och jag hörde rinnande vatten från badrummet. Det var i alla fall någon hemma.
''Hallå?!'' ropade jag igen lite högre. Vattnet från badrummet stängdes av och jag hörde hur en dörr öppnades.
Fotsteg ekade genom hallen och en mager kille kom fram i bara morgonrock.
''Hej Andrea'' sa han och log trött. Jag log halvhjärtat tillbaka.
''Å hej Josh, vart är Tom och Lizzy?''
Min bonusbror ryckte på axlarna.
''Jag tror dom sover, du kom ju hem ganska sent...''
Jag nickade svagt och han vände sig om.
''Godnatt Andrea''
Jag log.
''Sov sött Josh!''
Jag följde hans ryggtavla med blicken tills den försvann bakom ett hörn.
Jag suckade.
Att vänja sig vid en ny familj var svårt. Helt plötsligt hade jag liksom haft en pappa, en 'mamma' och en bror.
Det var svårt att vänja sig vid den tanken.
Annars gillade jag det inte alls. Pappa hade varit okej, om jag inte hade vetat vad han hade gjort.
Josh var sjysst och ganska tystlåten av sig. Det var ganska bra då jag inte var så pratglad heller.
Men största anledningen till att jag inte ville bo här var pappas fästmö. Lizzy.
Man skulle kunna jämföra henne med styvmamman i askungen. Hon var snobbig och körde med mig. Hon sminkade sig alldeles för mycket och ville alltid stå i centrum. Hon var så olik Josh som man kunde tänka sig.

Jag fattade inte vad pappa såg i henne.

''Åh hej raring!''

En kvittrade överdriven ljus röst hördes bakom mig och jag suckade.
När man talar om trollet...

Jag vände mig om och log falskt åt det fakeade ansiktet som log tillbaka minst lika falskt.
''Hej Lizzy!'' utbrast jag med såå falskt vänlighet.

''Välkommen tillbaks hjärtat.'' sa hon och gick fram mot mig.
''Hur hade du det?''
Hon kysste min kind och jag kysste hennes. Ni vet som fina människor gör. Snobbiga människor.
Hon log ännu ett påklistrat leende innan jag han svara.
''Bra, skönt.'' sa jag kortfattat utan energi. Varför skulle jag egentligen lägga energi på henne.
''Var är Tom?'' frågade jag istället och försökte kika över hennes axel.
Hon log sitt hemska leende.
''Arbetsrummet, han vill inte bli störd så du får säga hej imorgon.''
Hon smackade med läpparna och fluffade till sitt övernaturligt blonda hår.
Jag suckade och vände henne ryggen.
''Godnatt raring!'' kvittrade hon bakom mig och jag himlade med ögonen.

Förstår ni varför jag inte vill bo här??

***
Jag la mig trött ner på sängen och suckade lågt. Hur blev allt så jobbigt?
Kunde det inte varit som förut. Innan jag fick reda på att jag hade en pappa, innan mamma var sjuk, innan hon dog.
Det var så mycket jag önskade aldrig hänt.

En ensam tår lämnade mitt öga och jag snyftade till. Mitt ansikte placerades i kudden och jag blötte sakta ner den med mina tårar...
Varför jag?! Varför var det jag som fick allt detta, som en smäll i magen.
Min mamma var död...
Mina bröder var döda...
Min tvilling syster var
död.... Och... Det var Tom som dödat henne.

Kunde det bli värre?!

Jag fick plötsligt en sån otrolig smärta i magen. Som om något sågade sönder mig inifrån.
Jag satte mig upp och hostade till. Spyan var på väg upp det kände jag.
Jag rusade upp ur sängen och in till badrummet.
Jag slängde upp toalocket och
den äckliga sörjan flög ut ur min mun.

Värre och värre... Hjälp mig!

***
Tredje!!
Vad tycker ni? Skriv i kommentarerna och tryck på den lilla stjärnan också så blir jag jätteglad!
Puss puss<3 :*

My Dance Fever (The Fooo Conspiracy)Where stories live. Discover now