My Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 10

Troligtvis kommer resten av boken inte handla om Andrea.

*2 månader senare*

2 månader har gått. 2 månader av ren hjärtskärande smärta. 2 månader, fällandes tårar begravd under mitt täcke. 2 månader utan liv. 2 månader utan... henne.

Att ens tänka hennes namn gjorde ont. Alla människor som någonsin kommit in i detta rum hade förbjudits att nämna hennes namn. Och jag... Kunde inte längre... tänka det...
Jag var svag. Det visste jag.
För svag för mitt eget bästa. Men. Jag hade inte styrkan att resa mig upp, och fortsätta mitt liv som hon hade sagt.
Den fanns inte hos mig...

Brevet hon skrev till mig, innan hon... gav sig av, låg i min svaga hand. Där låg den, likt så många andra kvällar, ihoppknycklad. Varje kväll, slet jag blicken från mitt deprimerande takfärg och läste hennes lapp. Vartenda ord gjorde så ont inuti, men jag kunde inte sluta läsa. Jag visste att hennes hand, lik min egen hade den rört vid det pappret.
Och det var hennes penna som hade sakta men säkert format vartenda ord.
Det var hennes närhet jag kände när jag läste.
Och det var hennes närhet jag saknade så mycket.

***
''Kom igen Felix!'' Oscar satte sig på min säng. ''Vi behöver dig på träningen!''
Jag stönade högt och såg mot honom där han satt på min sängkant.
''Men jag vill inte vara på träning...'' mumlade jag tillräckligt högt för att dom skulle höra det och la armen över ögonen.
''Kom igen nu va, du har inte lämnat detta rum på typ två månader.'' suckade Omar tungt och gick fram till spegeln. Hans händer var i hans hår snabbare än någon av oss hann blinka.
Omar var Omar.

Jag stönade ännu högre och la la en av mina många kuddar för ansiktet. Jag ville verkligen inte gå på träningen. Dom salarna påminde mig alldeles för mycket om... henne.
Jag kunde inte gå dit och bara glömma allting. Det var omöjligt.

''Felix...?'' Hördes Ogge's lunga röst och jag kikade trött fram bakom kudden. Ogge's leende mötte min blick och han la sitt huvud på sne.
''Kom igen.'' sa han ännu lugnare och bredde ut mungiporna ännu mer. Hans ögon tindrade nästan i ljuset av min lampa.
Jag suckade högt och slängde bort kudden på golvet och satte mig upp.
Tre nyfikna blickar las på mig och jag log svagt mot mina boy's.
''Jag tänker gå på toa...'' Började jag och såg hur Omar misstroget vände tillbaka huvudet mot spegeln. ''... och sen, kan jag väl följa med till studion ett litet tag...''

***
Heej!
Det var ett tag sen.... Lever fortfarande om ni undrar, och försöket stå ut med den svenska sommaren.
Jag börjar skolan på måndag och det suuugeeerrr!!!
Jag vill ha sommarlov:(
Iaf hoppas att ni gilla kapitlet trots det var så kort.

Älskar er små gurkor<3<3