My Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 4

''Goodmorning sunshine!'' utbrast ett fantastiskt leende när jag öppnade dörren. Jag log och gick ut i det klara solskenet.
''Hej!'' skrattade jag och la armarna om min pojkvän.
''Hur mår prinsessan?''
Jag drog mig bakåt och placerade en kyss på hans lite rosiga kind.
''Prinsessan mår bra... nu...''
Suckade jag med betoning på nu och stängde ytterdörren. Felix såg frågande på mig men jag skakade på huvudet.
''Senare.''
Han log smått och tog min hand i sin. Vi styrde stegen bort från mitt hus och mot Felix moped som stod parkerad lite längre bort.
''Så är senare nu?'' frågade han retsamt när vi kom fram till moppen. Jag snappade åt mig hjälmen, som nu för tiden var min, och himlade med ögonen.
Han flinade mot mig och jag höjde på ögonbrynen.
''Jag måste ha frukost först raring'' log jag och la huvudet på sne. Han skrattade lågt och knäppte sin hjälm och sedan min.
''Då kör vi då.''

***
''Nej, jag vägrar!'' sa jag och drog på munnen. Han suckade och ställde ner kaffet på bordet.
''Varför??''
Jag höjde på ögonbrynet och såg konstigt på honom över caféet's lilla bruna bord.
''Kommer du ihåg förra gången du fick mig att prova kaffe?''
Han fick något klart men samtidigt äcklat i blicken och jag log nöjt.
''Aa det ska vi nog försöka undvika...'' Sa han skärrat och flyttade sitt kaffe längre bort från mig. Jag himlade med ögonen åt honom och hans tydligt fakeade rädda min sprack och han brast ut i skratt.

När vi båda lugnat ner oss såg han på mig och log.
''Senare?'' frågade han försiktigt och jag suckade.
''När jag kom hem igår, efter mitt möte med Lizzy...''
Observera enorm arg betoning på namnet av min äckliga 'mamma'!!
''...så spydde jag bokstavligen så äcklad jag är av henne! Hon är bara så elak och falsk och hemsk och...''
''Andrea!''
Jag stannade upp och såg skamset in i Felix lite roade ögon.
''Förlåt...'' skrattade jag lågt.
Han log mot mig och la sin hand över min på bordet.
''Du spydde?'' frågade han och såg på mig.
Jag nickade.
''Säkert att det var av henne?''
Jag skulle precis svara ja när samma smärta som igår kändes i magen. Jag kastade handen för munnen och rusade bort till toaletten.
Mina knän vek sig framför den illaluktande vita stolen och jag hostade upp min frukost.
Steg hördes bakom mig och någons händer drog bak mitt hår från ansiktet.
Felix lugnande ord fyllde rummet medans jag hostade upp spya efter spya.

När det till slut äntligen verkade vara över suckade jag och föll ihop.
Felix fångade mig och jag lutade mig tacksamt mot honom.
''Tydligen inte...'' mumlade jag och han hyschade mig lågt.
Jag vaggades fram och tillbaka i min hjältes famn.
''Tack.'' Suckade jag.
Han log mot mig och kysste mig i pannan.
Jag suckade igen och såg bort från hans ansikte.
Vad skulle jag göra utan Felix?!

***Felix's perspektiv***
Efter att Andrea hade piffat till sig lite och efter vi hade betalat var vi på väg ut ur det mysiga caféet.
''Du går inte till jobbet idag!'' sa jag bestämt och såg henne i ögonen. ''Jag kör dig hem.''
Hon skakade på huvudet och suckade.
''Jag tänker inte vara i det huset längre än nödvändigt!'' utbrast hon upprört.
Jag suckade lågt och tog hennes hand.
''Då åker du hem till mig.'' sa jag enkelt och log smått.
Hon nickade och besvarade mitt smile med ett så vackert leende att mitt hjärta stannade för några få sekunder.
Hennes ögon tindrade till innan hon började gå mot moppen med mig efter i handen.

Vi knäppte på hjälmarna och satte oss på sätet. Jag kickade igång fordonet och vi for iväg.

Andrea's armar slingrades runt min midja och hennes kind lutade hon mot min rygg. Jag älskade att åka såhär!
Det var så mysigt att ha världens finaste människa fastklistrad med mig. Mig av alla människor.
Hon var min och ingen annans.
Det gjorde mig så otroligt lycklig att hon var just min.
Jag älskade henne så otroligt mycket!
Mer än allt.