My Dance Fever (The Fooo Conspiracy)

Kapitel 16

Halloween. Det var väll alltid festligt eller? Eller kanske inte alltid. Inget var bra längre. För det hade varit hon som gjort allting bra. Så, som det skulle va....
Så egentligen hade jag ingen lust att klä ut mig till något läskigt och dra och festa.
Men nu när man har tre stycken envisa åsnor bakom sig, går det inte så bra med att få sin vilja igenom...
Så, ja här var jag nu. Sittandes på en sunkig soffa i någons källare med massor fulla utklädda ungdomar runt mig.
I min mun satt ett par vampyrtänder som skavde mot tandköttet. Allt var bara för jävligt. Omar hade tvingat mig att "klä ut mig". Han hade såklart själv klätt ut sig till en varulv. Oscar var Harry Potter och Ogge var någon slags zombie. Tea, Ogge's flickvän, var hans offer. Så romantisk va? Jolina hade inte följt med, magsjuka.

Min blick svepte över vardagsrummet/källaren. Människor dansade och drack för fullt. Hög musik spelades ur högtalaren, och alla bara njöt av det. Eller inte alla... Jag till exempel njöt inte så värst mycket. Och jag tror inte dom som var inlåsta på toaletterna medan deras mat flög ut istället för in mådde så bra heller.

Jag skrattade tyst för mig själv och tog en till klunk av det jag hade i handen. Jag hade ingen aning om vad det var. Men särskilt starkt var det inte.
Å andra sidan behövde jag inget stark så mig gjorde det ingenting.

En suck slank ur mig och jag reste mig tröttsamt. Lika bra att dra härifrån. Killarna skulle jag ändå inte hitta nu. Dom var säkert utspridda någonstans i huset på jakt efter ett ligg. Eller Oscar va det i alla fall.
Jag skrattade lågt ännu en gång och började gå upp för trapporna.

Väl där uppe var det ännu värre än nere i källarn. Jag blickade ut över havet av ungdomar och funderade tyst för mig själv hur jag i helvete skulle bära mig åt för att komma ut.
Min blick svepte över rummet och, bingo! Jag såg ytterdörren.
Jag började knuffa mig fram mot den men hejdade mig nästan med en gång. Över huvuden på alla ungdomar såg jag tillbaka på en tjej. Hon stod och såg på mig precis vid utgången. En mask skymde ansiktet, så jag kunde inte riktigt se henne, men hon var väldigt bekant.
Jag fick känslan av att vi hade träffats förut, och att jag borde komma ihåg henne...

Innan jag hann ta mig fram till henne hade hon vänt sig om, och smitit ut genom dörren.
Jag suckade lågt när jag såg henne försvinna, men gjorde inga försök i att stoppa henne.
Hon var säkert ingen speciell. Bara en tjej, på en halloween fest.

Men den igenkännande känslan försvann inte på hela kvällen.

***Andrea's perspektiv***
Jag slet av mig masken och slängde den i diket. Stora tårar föll från mina ögon, men jag blinka snabbt bort dom.
Att se honom hade varit en risk, en chansning, och en rejäl käftsmäll. Men jag hade varit tvungen...
Festens musik dunkade bakom mig. Mina armar knöts hårdare över bröstet och en lugnande tanke roterade i mitt huvud när jag lämnade området.

Felix var okej, levande och verkade ha glömt alltsammans...

Allt var i sin ordning.

***
Aah dramatic ending gays...
Får panik själv ju 😽
Men det var det så hoppas ni gilla kapitlet!
Puss finisar ❤️