Evig Natt

Kapitel 5

200 ögon tittade på Siobhan. Leendenavar som bortblåsta och fruktan lurade i ögonen på folket. Tystnaden var trycktoch Siobhan nickade, "Jag uppskattar att ni förstår allvaret i det jag säger.Det jag förväntar mig av er är inte mindre än vad jag förväntar mig av migsjälv. Gårdagen får inte upprepas, det var alldeles för nära marginal. Vi skavara i Stora Samlingshuset innan mörkret har fallit, oavsett vad. Ingen lämnaskvar, oavsett vad och alla hjälper varandra. Är det förstått?" Byborna nickadeinstämmande och en ny beslutsamhet glödde i deras ögon. Hon nickade kort. 

"Bra!Nu går vi vidare. Nattens vaktlag har ledigt imorgon för att vila ut, sen gårde på nästa cykels rotation. Robert, var har vi Robert?" hon tittade sigomkring. En lång man reste sig upp och räckte upp handen. "Här!" hans röst varmörk och lugn. "Du är ditt lags arbetsledare denna cykeln, vad är ert förstaarbetsområde?" frågade hon. Robert nickade, "Tack, Siobhan! Vi började påodling förra cykeln så vi börjar på djurhanteringen." Siobhan nickade. "Bra!Vilket arbetslag har vakttjänstgöring i natt?" frågade hon och tittade ut övermänniskorna. Jim räckte upp handen, "Vi har, Siobhan." Klara kände hur detvände sig i magen och hon låtsades inte märka Jims blickar på henne. Jen toghennes hand under bordet och kramade den lätt. Klara var trygg så länge Jen vardär, lovade hon sig själv. Siobhan nickade. "Bra, plocka undan,matlagningslaget diskar, ja ni vet ju hur nattrutinen går till. Jag kommer attvara med på vakten i natt." 

Jim såg besviken ut och Jen rynkade pannan. Vanligtvisvar det uppskattat och välkommet när taleskvinnan var med och arbetade. Hansbesvikna min gjorde henne oroad och lättad. Oroad för vad han kan tänkas haplanerat och lättad för att det uppenbarligen inte gick att genomföra. "Gud lerner mot oss" mumlade hon med en sista blick på Jim.