2020-03-01
Jag svävar. Min kropp har domnat. Jag vågar inte öppna mina ögon. Jag vet inte vad jag kommer se. Vad som kommer välkomna mig. Ensamheten eller du. Mina ögon kniper igen så hårt att det slår blixtrar i den svarta bakgrunden. Om jag aldrig någonsin öppnar mina ögon blir jag aldrig någonsin ensam. Du kommer föralltid vara det sista jag såg.
Folk måste tro jag är fullkomligt galen. Här står jag med en kopp te i handen mellan två bord på ett café mitt i centrala Göteborg och blundar förbise. Där du lämna mig. Om jag inte tittar är jag inte ensam. Jag låter förmodligen helt tokig, vansinnig. Men jag har ingen annan ide. För jag kommer aldrig kunna se en värld för mig utan dig. Men jag kommer stå kvar. Blundandes. Tills jag vet att det första jag ser är dig.
BẠN ĐANG ĐỌC
En naken livshistoria
Thơ caPoesin om mig. En alldeles för romantiserad sanning. Kanske lite för naket, men det är okej. Poesi som jag skrivit sen jag var 18 år gammal. Många som är förenklade. Följ med på min process till att få bli kallad poet någon dag...
