2020-02-03
Balkongen som inte bryr sig om hur många tårar du skriker. Cigaretterna som erbjuder en enkel utväg. Kemikalierna som jag andas in med medvetenhet att en vacker dag kommer deras plan gå i lås. Artisten i den fåniga balladen som sjunger om vår berättelse bättre än min egna toner. De fulla vinflaskorna som fyller mitt glas, ett glas blir till tjugo och det kalla batong balkongs golvet blir till min säng. Stjärnorna som vill erbjuda mig en plats. Natten som blir till rutin. Balkongen som blir till min plats där berusning, tårar och den överdrivna förbrukningen av cigarretter inte är ett tecken på svaghet. Där hemligheter om oss förblir hemligheter. Där hjärtekrossaren inte hittar mig. Där du och jag fortfarande finns. Den tiden då ordet älska inte var tillräckligt är nu. Låt balkongen vara mitt gömställe. Låt cigarretterna, alkoholen och tårarna förbrukas i mängder för när morgonen dagen vaknar kommer jag leva utan sug. Omedveten. Låt mig spela korkad. Att jorden är platt och tomten finns och att du och jag existerar.
YOU ARE READING
En naken livshistoria
PoetryPoesin om mig. En alldeles för romantiserad sanning. Kanske lite för naket, men det är okej. Poesi som jag skrivit sen jag var 18 år gammal. Många som är förenklade. Följ med på min process till att få bli kallad poet någon dag...
