Jag sitter på mammas och pappas altan vid poolen nu. Det sägs vara den varmaste dagen på året. Jag hatar det. Att världen är så glad, att vädret är så glatt och jag är så sorgsen. Jag vaknade i en panikattack idag som jag gjort den senaste veckan. Panikslagen av att jag kollar vänster och du inte ligger där. Jag tänker att du gått till jobbet och att du förmodligen redan skickat mig en uppdatering på din dag. Men telefonen är tom. Tom från dig. Det enda jag har är meddelanden från kompisar som påminner mig av mitt lidande och min situation. Jag kan inte få leva i förnekelse i en millisekund. Jag blir behandlad som en bebis här hemma. Mamma och pappa stoppar om mig och mamma nattar mig. Jag blir serverad olika rätter varje dag. Jag får vara en riktig fitta. Jag får säga "nej äckligt" jag behöver inte säga tack ens. Allt det som jag blivit uppfostrad till behöver jag inte vara just nu. Det är skönt, jag orkar inte vara trevlig eller tacksam jag är alldeles för skör för det nu.
ESTÁS LEYENDO
En naken livshistoria
PoesíaPoesin om mig. En alldeles för romantiserad sanning. Kanske lite för naket, men det är okej. Poesi som jag skrivit sen jag var 18 år gammal. Många som är förenklade. Följ med på min process till att få bli kallad poet någon dag...
