2022-06-03
Jag känner Inte igen mig själv. Min spegelbild är detsamma. Känslan att vara jag är inte jag. Mina val är inte mina val. Mina handlingar är inte mina handlingar. Jag känner mig instängd. Senaste tiden har jag tänkt på Rapunzel. Att vara instängd men att se hela tiden minut för minut, sekund för sekund och dag för dag hur allt och alla bara svischar förbi. Men jag står still. Jag stannar inte för att jag vill vara kvar. Jag stannar för jag orkar inte. Mina val och handlingar där ute är för ansträngande. Så jag bestämmer mig för att sitta still och se på när alla andra svischar förbi. Tanken av att mina lyckopiller inte gav mig evig lycka gör mig rädd. För vem är jag? Vem är jag utan ångest. Vem är jag utan hjärnspöken. Vem är jag utan depression. Jag har inte kommit fram till det ännu. Så jag vill stanna ett tag till. Se alla andra svischa förbi ett tag till. Tills jag har kommit fram till vem jag är. Vem jag är när jag mår bra.
YOU ARE READING
En naken livshistoria
PoetryPoesin om mig. En alldeles för romantiserad sanning. Kanske lite för naket, men det är okej. Poesi som jag skrivit sen jag var 18 år gammal. Många som är förenklade. Följ med på min process till att få bli kallad poet någon dag...
