Jag kan höra blåklockorna ticka, jag rör mig i samma rytm med vindens andetag, jag dansar fram. Jag känner lukten av blommornas eteriska och flyktiga oljor. Lukten som existerar för att attrahera och locka till förökning, för att locka de pollinerade insekterna. Jag känner mig inte ensam i min existens. Min parfym som skapar väldoft, mitt smink som förskönar mitt utseende för att locka, attrahera de pollinerade männen. Det får mig att inse att vi lever i en värld som är till för tvåsamhet. I en värld där förökning är meningen. Blommor som förskönar sig själva genom att bära sin doft, vi kvinnor som sprutar på oss parfym för att skapa väldoft, smink för att försköna oss själva för att vi inte ska behöva vara ensamma.
KAMU SEDANG MEMBACA
En naken livshistoria
PuisiPoesin om mig. En alldeles för romantiserad sanning. Kanske lite för naket, men det är okej. Poesi som jag skrivit sen jag var 18 år gammal. Många som är förenklade. Följ med på min process till att få bli kallad poet någon dag...
