Du får din lön i himlen sa han och gick sin väg.
Den ståtliga mannen fotsteg kommer längre inte vandra på vår jord.
Hans ömtåliga, fina hjärna som längre inte är hans egna.
Vägarna som har kommit att bli främmande.
Du får din lön i himmelen sa han och omfamna min hand.
Mitt hår på kroppen reste sig.
Fridsamheten famna mig.
I himlen sa han. Så självfallet.
Han skulle skönja. Han hade redan betraktat.
Som om han visste att gud, änglarna hade bevarat en plats att vänta sig.
Han välkomnade mig, när min tid är kommen, är jag kärkommen.
KAMU SEDANG MEMBACA
En naken livshistoria
PuisiPoesin om mig. En alldeles för romantiserad sanning. Kanske lite för naket, men det är okej. Poesi som jag skrivit sen jag var 18 år gammal. Många som är förenklade. Följ med på min process till att få bli kallad poet någon dag...
