Det känns som jag drunknar. Jag söker efter någonting att greppa tag om, för att hålla mig flytande. Jag får fattning av en hand. Jag tappar greppet. Ljuset som tränger sig in under vattnets yta blir svårare att ta del av. Jag kan inte andas. En hand omsluter min. Jag känner mig trygg. Jag tappar greppet. Jag sjunker, djupare, djupare. Det blir mörkare, mörkare. Två händer kramar om mina. Jag känner mig trygg. Vi omfamnar varandras. Rädsla tar över mig. Jag släpper taget.
YOU ARE READING
En naken livshistoria
PoetryPoesin om mig. En alldeles för romantiserad sanning. Kanske lite för naket, men det är okej. Poesi som jag skrivit sen jag var 18 år gammal. Många som är förenklade. Följ med på min process till att få bli kallad poet någon dag...
