Vi två

Svartsjuk

Det knackade på dörren till Alexs kontor. Hennes ögon åkte snabbt upp från datorn. Hon förstod först inte vem det var som stod utanför dörren. Kände inte riktigt igen honom. Men när han mig så såg hon det. Hon bröt upp i ett leende hon också och ställde sig upp. Han öppnade dörren och klev in. "Men gud hej! Vad gör du här?" Säger hon och går fram och ger honom en kram. "Jag jobbar här. Eller inte här här, men på en annan avdelning" svarar han tillbaka och ler mot henne. "Va, sen när?" Frågar hon och släpper hans armar som hon hållit i efter kramen. "Sen några dagar tillbaka bara. Sen fick jag höra att Alex Beijer jobbade några trappor upp så då var jag bara tvungen att komma och hälsa på".

Hon nickar "Gud, det var så längesen Simon" säger hon i ett andetag. "Jag vet" svarar han och drar en hand över pannan. Hon backar och sätter sig ner på sin stol igen. Hon gör en huvudvickning för att signalera att han kan sätta sig på stolen bredvid. Han fattar vad hon menar och sätter sig ner på stolen. "Så det är här du jobbar alltså" säger Simon och kollar sig runt i hennes lilla kontor. Hon skrattar och kollar runt hon med "Jajemän, vilken avdelning är du på?". "Narkotika" svarar han kort. Hon nickar tillbaka som svar.

Hon är påväg att säga något men ser i ögonvrån bakom simon hur någon öppnar en vattenflaska som börjar spruta över hela kontoret. Josef såklart. Som tur var så får han stopp på det fort och kan torka bort det som hamnat på bordet. Hon nästan hör kollegornas skratt genom dörren. Hon ler för sig själv och märker hur Josef kollar in på de. De får ögonkontakt och hon ler smått. Han ger tillbaka ett osäkert leende och kollar sen på simon igen. Precis som han har gjort ända sedan han kom in på kontoret. Mer specifikt, Alexs kontor.

"Hallå?" Hör hon och kollar bort från sin pojkvän. Hon kollar istället på Simon. "Förlåt" säger hon och skakar lätt på huvudet. "Vad är det där för speciell grabb?" Frågar Simon, han skrattar lätt och kollar ut på Josef som försöker öppna upp vattenflaskan igen utan ett vattenfall. Alex biter sig i läppen, hon vet inte riktigt vad hon ska svara. Vet inte om det är bra att det kommer ut för fler att de är ett par. "Det där är Josef" säger hon tillslut. Biter sig i läppen osäkert. "Josef...han är polis han också eller?" Alex nickar "Ja precis, det är han". Simon kollar på Alex igen och flinar "Charmig ju".
Alex sväljer och skrattar till. Om han bara visste. "Ja jo men det får jag väll faktiskt säga att han är"säger hon och sneglar ut på han diskret. Sen kollar hon tillbaka på Simon men hinner knappt göra det innan det knackar på dörrkarmen. "Nämen, när man talar om trollen" säger Simon på skämt och kollar upp över axeln. Josef kollar på Simon och biter sig i kinden, sen gör han en liten nick utan att egentligen fatta vad han snacka om. "Ehm, jag måste snacka med dig en snabbis bara, kan du komma? 2 minuter" säger han och kollar på Alex. Låtsas som att det är något jobbrelaterat. Alex nickar och ursäktar sig "Jag kommer snart" säger hon och lägger en hand på Simons axel innan hon går ut.

Josef går mot ett utav förhörsrummen och låser upp dörren. Hon följer efter och han stänger igen dörren. Hon spänner upp ögonen lite för att han ska börja prata. "Ehhh...ja juste, Maria påstår att hon inte alls har haft någon kontakt med Mikael under de senaste åren, men sonen menar tvärtom, att de haft regelbunden kontakt." Säger han fort och lägger händerna på sina höfter. Alex nickar långsamt "Okej då får vi ta in henne igen då?". Josef nickar "Mm, jag tänkte göra det så jag undra om du skulle följa med". Alex suckar lite, hon hade gärna följt med. "Jag kan inte just nu" säger hon kort och ler smått. Josef nickar långsamt "Vem är killen?" Frågar han efter en stunds tystnad. Alex kollar ner i marken snabbt för att dölja sitt lilla leende "Simon, gammal kompis bara".
"Aha, han verkar ju trevlig" säger Josef och försöker låta positiv. "Du har ju inte träffat han" säger hon och lägger huvudet på sned. "Nej men jag ser ju hur glad du verkar vara runt omkring honom" säger Josef och höjer lite på ögonbrynen. Han låter nästan lite ironisk när han säger det. Hon flinar mot han och biter sig i läppen. Lägger armarna i kors och går fram ett steg närmare. "Är du lite svartsjuk älskling?" Säger hon. Han skrattar fort och skakar på huvudet "Inte alls". Han försöker se så trovärdig ut som möjligt. Men Alex ser rakt igenom honom. Hon går fram och lägger armarna runt hans midja, fnissar och kollar upp på honom. "Du är ganska sexig när du är svartis" viskar hon. "Jag är inte svartis" säger han och biter sig i läppen. Hon nickar långsamt "Nej nej, vi säger så". Han pressar ihop läpparna och lägger armarna runt hennes nacke innan han drar in henne och ger henne en lång och varm kyss.