Vi två

Störda

Hon hör hur en nyckel sätts in i låset och vrids upp 'Äntligen'. Hon ställer sig upp för att gå och möta honom. "Hej!" Ropar han och hon hör hur han kastar av sig skorna och slänger jackan på skostället. "Oj, här hängs det inte upp jackor inte" skojar hon när hon kommer in till hallen. Han lyfter på ögonbrynen och kollar ner på sin jacka, suckar. Går fram och tar upp den och hänger den sedan fint och prydligt på en krok. "Duktig" säger hon ironiskt och lägger armarna i kors. Han himlar på ögonen och plockar ut bilnycklarna ifrån jeansfickan som han sen lägger på byrån. Han kollar på henne och kisar lite med ögonen "Har du inte saknat mig?". Hon lägger huvudet på sned "Vi träffades för tre timmar sen". Han rycker på axlarna och sträcker ut armarna i luften "Och? Du kan väll sakna mig ändå?".
Hon skrattar smått och går fram till honom. Han sträcker ut armarna till henne och hon ställer sig i hans famn. "Okej...jag har saknat dig ganska mycket faktiskt" erkänner hon medan hon kramar om honom. "Jag visste det" säger han och placerar en puss på hennes huvud. Hon kollar upp i hans ögon och biter sig försiktigt i läppen. "Oj, så mycket till och med?" Säger han och kollar ner på hennes läppar. Hon biter sig i kinden för att dölja sitt flin medan hon nickar smått.
"Vet du vad? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknat dig så mycket också" viskar han och drar in händerna under hennes tröja. Hon ler och ställer sig på tå för att nå hans läppar. "Kom då" viskar hon efter hon släppt hans läppar. Han släpper henne och tar tag i hennes hand när hon drar med honom till soffan.

"Här?" Frågar han och kollar mellan soffan och hennes flinande ansikte. "Ja varför inte? Kan ju vara kul med något nytt" säger hon och rycker på axlarna. Han kliar sig lite i nacken och kollar på när hon sätter sig ner i soffan "Men kom då". Han tar upp händerna "Ja jag kommer lugn". Han går fram och sätter sig bredvid henne. Hon sätter sig direkt i hans knä och börjar kyssa hans läppar. Hans händer vandrar längs med hennes rygg under tröjan. Efter ett tag drar han ner händerna mot hennes byxor och börjar knäppa upp de snabbt. Hon gör likaså med hans byxor.
För att få det att gå fortare lyfter hon på höfterna och drar av sina egna byxor. Han sitter fortfarande med händerna på hennes höfter medan han kollar på. Hon kastar bort byxorna över vardagsrummet och fortsätter knäppa upp hans jeans. Han kollar på hennes läppar och sen upp mot hennes fokuserade ansikte. Han biter sig i läppen och tar tag i hennes överkropp. Sen vinklar han ner henne i soffan och lägger sig över hennes kropp. Hon släpper ut ett högt andetag när hon faller ner på soffan och tar tag i hans huvud för att kyssa hans läppar. Han drar snabbt av hennes trosor och slänger bort de. Hon lägger sina ben runt hans höfter och drar ner hans byxor som hänger på hans höfter en aning. Deras kroppar sätts snabbt ihop och han börjar bygga upp ett snabbt men lagom tempo. Hennes ena hand ligger på hans rygg med naglarna in mot huden och den andra håller i kanten på soffan för att den inte ska ramla ner.

Hans ansikte ligger nergrävt i hennes nacke. De båda släpper ut små stön då och då. Speciellt Alex för att visa att han gör precis så som hon vill ha det och att han ska fortsätta med det. Det känns som att de är i en helt annan värld så de märker knappt när det plingar på dörren. "Vänta" säger hon tyst och tar tag i hans axlar. Han lyfter sitt ansikte och andas högt "Va?". Hon kollar bort mot hallen "Jag tror att det plinga". Han kollar också bort mot hallen men sen tillbaka på henne. "Nej det var inget" säger han och fortsätter med det de höll på med för tio sekunder sen. Men så plingar det igen. Och den här gången hör han. "Fan" mumlar han mot hennes hud. Hon flinar och lyfter upp hans ansikte "Told you so". Han himlar med ögonen och börjar sätta sig upp. Nu börjar det bankas på dörren "Brorsan! Öppna". Josef släpper ut en tung suck "Helvete, det hade jag glömt". Han ställer sig upp från soffan och drar snabbt på sig byxorna som hänger på hans höfter. Han springer bort mot tv:n och plockar upp Alexs trosor. Hon fångar upp de när han kastar de mot hennes ansikte. Hon drar på sig de snabbt och plockar upp sina byxor som ligger på vägen in mot deras sovrum. Sen springer hon in där och stänger dörren bakom sig.

"Fan vilken tid det tar!" Säger Tobban så fort Josef öppnat dörren. "Hej på dig med" säger Josef och lyfter på ögonbrynen. Tobban slår till Josef lite lätt på axeln och går in i lägenheten. "Aha, vart är bossen då?" Säger han och kollar sig runt. Då kommer Alex skyndande ut ifrån sovrummet. Hon har på sig ett par nya byxor och satt upp håret i en hög, slarvig tofs. "Hej!" Säger hon när hon ser Tobban. Hon går fram och ger honom en snabb kram. Kollar på Josef som står bakom honom och kliar sig på kinden. Han möter hennes blick och pressar ihop läpparna innan han viskar ett "Förlåt". Hon kisar lätt med ögonen och ler. "Ikväll" säger han med munnen utan att det kommer ut något ljud. Hon nickar svagt för att inte Tobban ska märka något. Innan hon återgår med att vända blicken mot Tobban och släppa kramen.